Anonym (Mia) skrev 2016-12-10 11:43:47 följande:
Massor med grattis o lycka till!
Vill ni, så kommer ni fixa det galant!
Tro på Er själva, ni kommer garanterat att bli ifrågasatta av utomstående (som egentligen inte har med saken att göra).
Fick själv första barnet strax efter att jag fyllt 18år (för snart 22år sen). Jag o min kille hade då varit tillsammans i 4år.
Efter det har det kommit 5 barn till, nu är yngsta 10år och vi (hela familjen, samma man ;) ) väntar om några veckor nr 7, en otroligt efterlängtad sladdis.
Nu efteråt kan jag inte heller se några nackdelar med att bli förälder tidigt, skulle inte önska gjort något annorlunda, vi hade energi och orkade betydligt mycket mer än många andra mammor som då var 10-15år äldre.
Skulle någon av mina döttrar idag berätta att hon var gravid så skulle jag stötta henne till 100%.
Jag var precis färdigutbildad uska, men har under årens lopp vidareutbildat mig innom vården.
Vi har aldrig varit några höginkomsttagare men vi köpte trots allt vår första villa för 16 år sen, vi har under årens lopp gjort flera semesterresor varav 5 st varit 4-5veckor långa till Asien, i.o.m. att jag jobbar/jobbat mest nattpass har våra barn haft korta dagar på fsk, när jag varit ledig har de också varit lediga.
Det har varit en del pyssel, men vill man något och man är beredd att satsa o jobba så fixar sig allt :)
Önskar er all lycka!
Tack så hemskt mycket !
Det låter som att ni lyckades otroligt bra.
Grattis till nummer 7, underbart att ha en så stor familj.
Men tack så mycket för tipsen och för informationen du delat med dig av .
Det hjälper verkligen , de känns så skönt att höra att de verkligen finns många som klarat det galant som ung förälder .
Och precis som du så tror jag faktiskt att man orkar ganska så mycket mer som ung just för att man är ung haha??
Nemen det är livets gång att ha lite tuffa utmaningar och de bara att lösa problemen för det kan man alltid göra!
Utomstående bryr jag mig inte mycket om, dom jag liksom bryr mig om är mina föräldrar och hans föräldrar liksom.
Jag har dock inte med min pappa i bilden sedan flera år tillbaka men min mamma stöttar mig i det här och säger att oavsett så löser vi och kommer fixa det .
Dock så har vi inte riktigt berättat för hans föräldrar än och det är lite mer av en utmaning då hans föräldrar är lite strängare osv men vi får se hur dom tar det när vi berättar , för det måste göras!
Är bara i 5 veckan och vi har redan bestämt oss för att behålla , nu får man hoppas att inget så tråkigt som missfall eller något liknande faller sig in????
