BF Juli 2017 ny

Jag har höjt 5 mmol på 2 veckor, men känner ingen skillnad men blodprovet idag låg på 120.

Någon som börjat skriva förlossningsbrev? Jag hade liknande upplevelse på båda mina vaginala förlossningar, efterfrågade samma saker på båda. Vet också jag fick bråka rejält med en bm när sonen skulle födas som propsade på tens, jag blev skitförbannad när hon inte lyssnade resultatet va pinvärkar i de 5 timmarna hon hade kvar på sitt pass. Ville inte se henne i salen alls, konstanta värkar och det hände absolut ingenting. Inget jag känner för att gå igenom igen. Mesproppen till Karl jag hade då sa ju inget heller och jag varken kunde eller orkade prata just då!
De vill ju alltid man ska prova nåt de tycker är fantastiskt, bad om bedövningsspray i mellangården, med yngsta fick det men sonen, då kommer de med varma handdukar, fick psykbryt! Kanske ska tillägga att jag inte är den charmigaste patienten när smärtan sätter in ;)

Jag längtar till förlossningen, men har ju så mycket jag vill hinna få klart i hemmet innan. Samtidigt kan jag inte göra vissa saker pga att jag är gravid men ska iaf bli skönt att få gå hem 25/5 så hinner jag väl göra lite mer klart i min snigeltakt :) egentligen mest nervös för hur han ska reagera. Är ju första gången å han tyckte det va jobbigt vid Äggplockningen för att jag tyckte det gjorde ont. Det är ju ingenting mot vad som komma ska! ;) kommer väl sluta med att jag föder och försöker instruera personalen att ta hand om honom underreden :)

Klart ett förlossningsbrev är ju inte ett kontrakt eller garanti för att det blir som man vill. Första barnet blev urakut snitt, alla runt ojade sig o ville jag skulle ha kurator kontakt innan hemgång mm. Fattade inte varför de gjorde en sån grej av det? Skitbra med snitt ju, varken hon eller vagnhall antagligen överlevt annars. Kände mig helt lugn i vården av det! Har varit samlad, arg när jag får ont men samlad, tyvärr så funkade det ju inte med den bm som jobbade då när sonen skulle ut! Hon lyssnade inte på mig och jag hade noll tolerans mot hennes attityd. Bra och dåliga personer/personkemi kan man liksom inte garantera sig emot. Tänker mest att vissa saker vill jag absolut inte, och vill i te behöva känna mig överkörd när jag är som mest sårbar. Däremot litar jag på dem när de kommer med logiska och rationella förslag. Önskar också att de litar på att jag känner min kropp även i värkarbetet. De va övertygande om att jag måste vänta att krysta med dottern tjatade mig till kontroll och då va det ju dags. Kände ju när sista kanten gled över hjässan på henne o att det va krystdax men de sa att det kan man inte veta? Klart man kan, hur födde man barn förr liksom? Å de som råkar få sina hemma kan ju knappast känna efter själva om det är nån kant kvar eller ej?

Jag hade fått ha dottern efter snittet om hon inte varit i behov av neonatal vård, men jag kunde ju gå dit när jag ville. Samt om jag bad dem så kom de in med henne till mig med hela övervakningsutrustningen i släptåg. Samtidigt så hade jag jätteont första natten å va bakis efter narkosen och smärtlindring så hade ju inte klarat henne själv. Min syster hade bebisen på rummet direkt efter sitt snitt, och då även sin man där att hjälpa henne. Vet inte hur de valt att lösa det om hon varit ensam? Man är inte så tuff efter ett snitt som man skulle vilja. Men jag kände personalen gjorde sitt bästa för att jag å dottern skulle ha tid ihop, amningen skulle funka osv utan att jag behövde bära å greja.

Det är skillnad på planerat och akut med, de la snittet och rev isär mina hinnor på ca 3 minuter. När det är planerat går det ju inte riktigt så brutalt till, jag va rejält mörbultad när jag vaknade och hade alla värkar då istället, kroppen fattade ju inte att bebis va ute så blir det ju inte när det är välplanerad Op. Jag hade inte klarat första natten själv med henne och inte utan smärtlindring iv heller, snittades 05 på morgonen och kom från uppvaket ca 10, då för att min mamma va med å kunde hålla koll på mig! Hela den dagen är rätt dimmig!

Kateter satte de helt utan bedövning på mig det kändes. Men vid planerat så bedövat de ju lokalt med gel innan de för in den. Låter de gelén verka i 5-10 minuter så känns det ju inte att sätta den?! Kändes typ inget att dra den. Bara jobbigt att behöva upp på toa efter :)

Hade ju så ont efter snittet så jag var väl sederad med ketogan när de drog den. Är ju bara precis när de börja dra som det känns att det rör sig men går ju fort. Ta ett andetag o så drar de när du andas ut bara! :)

14 arbetspass kvar sen hem å vila inför dagen D :) å bara en helg kvar på schemat!
Känner jag är mer nervös för makens reaktioner under förlossningen än själva förlossningen! Han höll ju på att svimma vid äggplocket, å tuppar han av har ja ingen nytta av han ;) problemet är att han vill inte prata om det heller, blir bara nervös å orolig då! Så vet inte hur jag ska göra? Mig tar de ju hand om å blir tvungna att hantera hur jag än beter mig, men ska jag ligga å försöka föda barn o vara orolig för honom samtidigt? Kan ju bli lite jobbigt. Har själv stått jämte å vet precis hur mentalt pressande det är, å då hade jag ju fött barn själv, jobbar i vården å är en rätt lugn person när det kaosar runtikring. När jag fick pojken så fick jag ringa efter ny barnvakt i pausen mellan öppning o utdrivning då barnvakten blev sjuk. Känner väl att sådana saker är inte det optimala när man ligger i förlossningssalen :/

Eftersom jag jobbar natt och långa pass har jag stödstrumpor på jobbet. Hemma känns det onödigt då jag kan pausa å lägga upp benen. Inga sendrag men krypningar innan jag ska sova. :/