Jag är äntligen hemma igen! Bebisen är i magen där den hör hemma ett tag till. Dagens läkare vart arg för att läkaren inatt gett brikanyl. Jag är dock glad att bebisen stannar kvar. Om 2 veckor kan den få komma!
Hon tyckte inte man skulle stoppat det. Läkaren som tog beslutet tyckte det var bättre att stoppa då bebisen var stressad. Tror inte brikanyl är farligt men används oftast inte såhär sent.
Vilken vecka var du nu i ?
Vi har också packat till BB, 35+0 idag. :)
Man vet ju aldrig när något händer. Hellre packat än panik.
Jag ska vara på förlossningen kl.8 imon bitti... hoppas såklart jag blir igångsatt snabbt.. jag uppdaterar!
21.48 föddes Olle! Hur söt som helst!!
3.055 g och 50 lång.
Skriver mer imon, men vi är så lyckliga!!
Hej hej, en 49cm lång tjej på 31xx gram föddes 11.15 idag. Nu ligger vi och myser :)
Blääää!
22 dgr till bf men är helt jäkla slut. I natt var jag mer vaken än sovande. Värk i benen (gick lite för mkt igår), illamående, lite förkyld och allt kändes bara blä. Även fast jag lämnade ungarna på f-skola o fritids idag så lyckades jag inte sova ikapp. Låg bara o vred mig. Kroppen känns skum.
Och å vad tungt det var att släpa sig iväg för att hämta barnen sen. Allt skulle tömmas på hyllorna inför sommarlovet också. Släpade mig fram med kassar, trött och varm. Känns så tungt att andas just nu. Tänk om man mår såhär när förlossningen startar?
Strax iväg på födelsedagsfirande och tidigt imorgon bilresa till Sundsvall.
Tårarna är nära.
Visst har flera av er haft sd och mensvärk länge? Och kanske tom förväntar?
Sista veckan har allt sånt ökat för mig. Sd som gör att ja knappt kan andas, molvärk i nedre delen av magen.
Är det någon annan här som har sjukt ont i ryggen och ena benet som strålar ner till foten? Jag har haft ont i högra sidan av ryggen, rumpan och benet från vecka 27 men nu gör det så ont att jag knappat kan stå, gå eller ta på mig byxor. Det värsta är under natten när jag ska vrida och vända på mig, det går bara inte. :( :(
Inte nu men min första graviditet. Hade från v 12 :/ Det kan vara en nerv som har kommit i kläm (på mig släppte det direkt efter förlossningen :) )
Jag trodde det var foglossning och ett väldigt fysiskt arbete som jag inte kunde sköta (kunde ju inte gå..) så jag var hos läkaren för att bli sjukskriven. Så hon klämde på fogarna och eftersom jag inte ömmade i dom så sa hon att det antagligen var en nerv men blev sjukskriven för foglossning iaf eftersom det var liknande symtom :)
Jag vet, det gör svinont när man går så det enda man egentligen kan göra är att ta det så lugnt som möjligt. Jag spenderade ett halvår halvliggandes i sängen eller sittandes på golvet mot en vägg, haha ;)
Har du provat TENS så musklerna får smärtlindring? Man rör sig ju snett också och får ont i musklerna dessutom så det är ju en ond cirkel...
Ja det kan du göra. Tror det är olika i olika landsting. I en del fixar bm så man får låna eller hyra, i andra så måste man gå till sjukgymnast men kolla med henne hur det är i ditt landsting :) jag gjorde det lätt för mig och köpte en egen från Teknikmagasinet så jag har sen också :)
Tänkte uppdatera här lite om vad som hänt/händer för oss.
OBS! Inget för de känsliga..
Den 8/6 fick jag väldiga smärtor i rygg och mage, kunde knappt sova på natten. Bebis sparkade på som vanligt och jag tog några Alvedon för att sova. Lyckades till slut att somna. Dagen efter alltså den 9/6 så fortsatte smärtorna, fast inte lika intensiva. Tänkte att det är förvärkar på gång, jag var ju trots allt i vecka 35+3.
Dagen flyter på bra och vi blir bjudna på middag hos kompisar på kvällen. Smärtorna fortsätter och vi bestämmer oss för att åka in på sjukhuset.
På parkeringen känner jag att det blir blött i byxan och jag tänker att nu har vattnet gått!
När vi står i hissen på väg upp till förlossningen känner jag med handen på byxan och ser att det kommer blod...
Världens panik och vi springer till en ny hiss som tar oss till målet. Väl framme möter vi sköterskor som genast tar in oss på ett rum. Några sekunder senare kommer fler sköterskor, barnmorskor och läkare.
CTG görs, men ingenting.
En ultraljudsmaskin hämtas för att höra hjärtslagen. Ingenting. Absolut ingenting.
Vi får där och då beskedet att våran pojke inte lever. Känns som att få en käftsmäll och det är sådan chock från att gå från att tro att han lever till att få beskedet.
Ett riktigt ultraljud görs sedan där vi också ser han, han rör sig inte...det är ingen dålig dröm. Det är fan en mardröm som är i högsta grad verklig.
Några timmar senare, den 10/6 föds vår lilla änglason genom kejsarsnitt. De försökte få igång mig på naturlig väg, men det gick för långsamt och jag hade såna smärtor i magen så då togs beslutet om snitt.
Han var så fin och såg så fridfull ut. Orsaken var att moderkakan hade lossnat, så han hade inte en chans. Klandrar mig själv så att jag inte förstod att något var fel...
Vi har precis haft begravning för honom och tagit farväl. Men det gör så ont att han inte lever med oss och scenariot där vi får beskedet spelas upp i mitt huvud..
Detta är min förlossningshistoria, tyvärr med ett olyckligt slut.
#104 Idag 03:04
Jag hade en drömförlossning. Somnade vid 5 på morgonen och kände då inga värkar alls. Sov väldigt bra till 15 och vaknade som vanligt och gick på toa. Precis när jag börjat kissa så går mitt vatten och jag får en sjukt stark värk direkt. Ropar på min man och ber om mer toapapper för det rinner vatten och är blodblandat. Jag får jätte ont i ca 10min och ringer förlossningen och säger att jag tror att mitt vatten har gått och jag har jätte ont. De ber mig komma in för kontroll, exakt då försvinner värken och jag hinner få i mig lite mat. Ska precis dricka kaffe när andra värken kommer. Ber min man åka in för kontroll då jag inte tror att det är på g. byter om och kissar och hinner få 3 värkar under tiden. Säger att vi borde ta med oss bb väskan, har värkar i bilen. Blir undersökt av en bm kl 16 och hon säger att jag är öppen 8cm. Jag blev så sjukt förvånad, hade verkligen inte förväntat mig det. Fattar inte hur jag öppnade mig 8cm på typ 50min. Säger att jag vill ha epidural och när nästa värk kommer känner jag hur hela kroppen vill krysta. Då säger bm nu är du helt öppen. Jag tar enbart lustgas och får krysta i ca 50 min och sen kommer vår lilla son ut, aldrig sett något sötare. Vi mår bra och ligger på bb och myser. Han föddes i vecka 37+2 :)
Vad duktig du var.....grattis! Vikten på lilla pojken vore kul att veta. :) skönt att allt gick bra. Lättade mig. Trodde att du skulle komma med en skräckhistoria. Men så fint. Vila ni 2 lite om han vill det. Snart får ni väl åka hem :)
Låter ju verkligen som en drömförlossning! Grattis!!!
Idag kollade bm tappen som var 2 cm och jag var öppen ca 1,5 cm så hon gjorde även en hinnsvepning. Förstår inte hur jag kan ha öppnat mig lite utan att ha känt nåt. Fast det kanske man inte gör? Haha. Åååå hoppas såååå på bebis nu!