BF Juli 2017 ny

Är det i tappen man känner det? Jag hat ofta så att det hugger och ilar till i underlivet. Idag har det varit hur mkt som helst. Är det ett bra tecken?

En fråga till er gravida.. min bebis har hela tiden nu i slutet legat med rygg/rumpa år vänster sida och sparkat mest åt höger håll.. men nu så har bebis roterat och sparkar bara på vänster sida.. känner inte sparkarna lika tydligt som förut.

Han är fixerad så inte borde han kunna snurra såhär? Är lite orolig för bebisar ska ligga helst åt vänster och sparka åt höger när förlossningen startar så bebisen roterar rätt.. annars kan barnet komma i fel bjudning och orsaka sugklocla, snitt och bristningar..

Tror ni bebisen kan snurra tillbaka rätt igen? Bör jag kontakta bm?

Tänkte uppdatera här lite om vad som hänt/händer för oss.

OBS! Inget för de känsliga..

Den 8/6 fick jag väldiga smärtor i rygg och mage, kunde knappt sova på natten. Bebis sparkade på som vanligt och jag tog några Alvedon för att sova. Lyckades till slut att somna. Dagen efter alltså den 9/6 så fortsatte smärtorna, fast inte lika intensiva. Tänkte att det är förvärkar på gång, jag var ju trots allt i vecka 35+3. 

Dagen flyter på bra och vi blir bjudna på middag hos kompisar på kvällen. Smärtorna fortsätter och vi bestämmer oss för att åka in på sjukhuset.

På parkeringen känner jag att det blir blött i byxan och jag tänker att nu har vattnet gått!

När vi står i hissen på väg upp till förlossningen känner jag med handen på byxan och ser att det kommer blod...

Världens panik och vi springer till en ny hiss som tar oss till målet. Väl framme möter vi sköterskor som genast tar in oss på ett rum. Några sekunder senare kommer fler sköterskor, barnmorskor och läkare.

CTG görs, men ingenting.

En ultraljudsmaskin hämtas för att höra hjärtslagen. Ingenting. Absolut ingenting.

Vi får där och då beskedet att våran pojke inte lever. Känns som att få en käftsmäll och det är sådan chock från att gå från att tro att han lever till att få beskedet.

Ett riktigt ultraljud görs sedan där vi också ser han, han rör sig inte...det är ingen dålig dröm. Det är fan en mardröm som är i högsta grad verklig.

Några timmar senare, den 10/6 föds vår lilla änglason genom kejsarsnitt. De försökte få igång mig på naturlig väg, men det gick för långsamt och jag hade såna smärtor i magen så då togs beslutet om snitt.

Han var så fin och såg så fridfull ut. Orsaken var att moderkakan hade lossnat, så han hade inte en chans. Klandrar mig själv så att jag inte förstod att något var fel...

Vi har precis haft begravning för honom och tagit farväl. Men det gör så ont att han inte lever med oss och scenariot där vi får beskedet spelas upp i mitt huvud..

Detta är min förlossningshistoria, tyvärr med ett olyckligt slut.

Idag är Olle 2 veckor och är precis hemkommen från BVC besök.

Han vägde nu 3096 gram, så han är något över sin födelsevikt nu. Ska kämpa på med amningen en vecka till och måste väcka honom för att äta var tredje timme. Han sover ju så mycket vårat lilla pyre.... går han inte upp fortare i vikt så blir det nog att vi får ge honom lite tillägg.

Längden var fortfarande 50, så hon trodde att de mätt fel på förlossningen. Han måste varit kortare när han föddes.

Huvudmåttet var 34,6 nu, och 34 när han föddes.

Jag börjar bli lite rastlös hemma..någon som har förslag på aktiviteter man kan göra? Vi har liksom inget planerat i sommar, och vädret är ju rent ut sagt pissigt.

Vill ju inte göra inomhusaktiviteter med en liten bebis.

Nu har jag fått mig en hinnsvepning.

Äntligen var hon fixerad och låg långt ner. Bra!

Tappen var mjuk och ca 2,5 cm.

Just nu är jag mör i ryggen och känner tryck ner framtill. Men får se.

Sa till min bm att varje dag som är extra som gravid med min foglossning är fruktansvärd. Man härdar ut på något sätt innan bf jue. Men nu. Nej jag vill inte ha ont mer. Hon ringde och frågade om det fanns chans för igångsättning från söndag och framåt. Men nej. Måste gå via läkare isf...

De sa åt henne att svepa till ordentligt i mig istället ;)

Om inget hänt ska jag dit igen på fredag för koll och troligtvis ett svep till. Men attans vad jag vill föda nu!!!

Ja visst är det hemskt! Går med kryckor, tens varje dag. Fanns läkartid på måndag nästa vecka. Får se hur vi planerar på fredag om jag ännu inte fött. Planerar lite efter hand liksom. Men jag har inte tänkt tanken på att behöva be om igångsättning, för foglossningen har ändå känts hanterbar. Men det känns helt annorlunda nu efter man passerat bf.

Hade du träffat läkare och så inför att få det datumet ?

Min bm sa att får jag ingen tid via läkare så blir de att man kollar varje dag om det finns plats för en igångsättning. Så det kan få bli att man får komma tillbaka många dagar i rad och bli nekad tid tills de kan liksom.

Så vi satsar på dessa svepningarna nu....

Nu jäklar!

Var hos bm, fick hinnsvepning vid ca 13.20 typ.

Tappen var oförändrad men hon kunde få in två fingrar jämfört med ett finger i onsdags. Så minsann har värkarna gjort något!

Hon svepde rejält, kändes mycket mer än i onsdags!

Sa att vi fick ta oss en färdknäpp sen ikväll.

Kommer hem runt 14, dottern hade somnat i bilen, så vi skyndar oss in til sängen, haha! Märker då att slemproppen gått!!!! Hann dock knte fullborda då vi här dottern gå från bilen. Hahaha

Och har nu sen ca 14.30 värkar! De känns som igår och kommer mer tätt än igår!!!!!

Hoppas hoppas verkligen det är på riktig nu!!!

Chillar i soffan med min febriga dotter!

Hoppas det är på riktigt och skönt isf att man hinner inför kvällen få iväg henne till barnvakt och sova där! Eventuellt kvällen efter med att hon sover där.

Vågar inte klocka än dock för varje gång jag börjat med det så har värkarna slutat. Inte gjort något röra på sig test dock. Men pallar inte röra mig ur soffan :)

Sitter på lasarettet hos min mans mamma som är döende i cancer. Det kan vara dagar eller timmar kvar men som det ser ut så är det inte långt kvar. Nu sover hon.

Vi har bebisen med oss och han är en vecka gammal nu men hade egentligen BF 21/7 och blev oplanerat igångsatt förra veckan.

Det känns fint att hon fått träffa honom innan hon försvinner, hon ville så gärna ha barnbarn. Men det smärtar att hon inte får se honom växa upp. Förbaskade cancer.

Så tråkigt när det blir så :(

Hon gick bort i morse, så nu har hon det iallafall bra.

Jag ringde vårdcentralen som sedan bad mig ringa förlossningen. Så jag ringde dit och har fått en tid kl 9 hon bad mig ta med alla papper från barnmorskan. Ska träffa en läkare. Vet inte hur detta ska gå? Antingen får dom göra kejsarsnitt eller så ge mig extrem smärtlindring eller starta förlossningen så jag slipper gå med denna värk. Måste få kunna sova :(

Bebis på gång kanske? Håller tummarna

Stort grattis!! Samma bf som mig hade du :) jag längtar som en tok!! Läskig upplevelse med yttre press men skönt att han kom ut och återhämta sig snabbt. Förstår känslan och smärtan med denna skit foglossning. (Har samma) kämpa på.. snart är smärtan borta.. läkaren sa till mig att den brukar försvinna inom nån/några månader. Upplevde du att förlossningen vart jobbigare/ svårare att röra sig pga foglossningen? Njut av BB bubblan nu :)

Men jösses <3 Elvin din med å vikten så nära min med.. 3740gr men min Elvin sjönk hjärtverksamheten pga droppet 40-50 slag... du har oxå fått en skräckhistoria....men slutade bra..... grattis till er! Säkert en superfin pojke :)