På nätterna brukar jag vakna av att jag är kissnödig en gång/ natt. Och då har jag alltid ont också. I nedre delen av magen. Måste liksom kravla mig upp ur sängen. Går och kissar och sen efter så har jag jätteont en stund till. Efter ett tag går det över och jag somnar om. Med vetekudde försvinner det fortare. Någon som känner igen sig? Eller har en tanke om vad det kan vara?
Sover också helt ok än så länge, alltid uppe och kissar vid 2-3-tiden och om jag har sovmorgon, upp igen vid kl 6 pga blåsan. Jobbar jag går jag ju ändå upp vid 4.30-4.45 nångång. Men vaknar allt oftare av mig själv runt 7-tiden om jag har sovmorgon, det är ovanligt!
Igår fick jag totalpanik då jag inte tyckt mig känna bebisen på hela dagen. Han är inte superaktiv annars heller, men vande mig vid att känna lite mer sparkar och rörelser de där dagarna jag var tvungen att vara hemma från jobbet. På jobbet är jag så aktiv och igång att jag aldrig känner något, men så fort jag kommer hem och sätter mig i soffan brukar han komma igång. Igår kände jag verkligen ingenting!! Började störtgrina och tänka värsta scenario direkt. Ringde förlossningen och fick komma in med en gång, gjorde ctg och gud så skönt att få ligga och lyssna på bebisens hjärtljud i en halvtimme! När jag väl låg där började han ju såklart sparka också...Skönt iaf att bli tagen på allvar och att allt såg bra ut!
Tänk att flera av er kommer ha era små om drygt en måndag! Själv så är jag bara i vecka 32 och gick över 5-6 dgr med mina tidigare barn så räknar med det nu med. Blir det senare får jag nog psykbryt haha!
Vågar ni som ska få i juli resa bort ngt innan?
Är beräknad 14/7 och hade tänkt fira midsommar i Sundsvall. Risken är ju ganska liten att det drar igång redan då men man vet ju aldrig.
Var hos bm idag, imorse tyckte jag bebis låg tydligt på tvären men väl hos henne så verkade huvudet vara nere men ännu ruckbar.
Till nästa möte ska två känna för säkerhetsskull. Jag vill känna mig trygg i vetskapen om hur hon ligger.
Annars var allt bra!
Var också hos bm nyss, sådär lite mellan läkarbesöken, hihi
Vecka 32+5 och sf mått 32. Vad är era sf mått nu?
Nu ringde läkaren igen och nu är det bokat och helt klart för min igånsättning!
Måndagen den 19 juni kl.8 ska jag vara på Halmstads BB!! Så förhoppningsvis föds Olle den 19e om inte förlossningen drar ut på tiden allt för länge! (Har ju hört skräckexempel om igångsättningar)!
Så då har vi ägnat 1,5 timme på förlossningen, 13 åringen fick va barnvakt t de små som redan somnat. Uvi big time, sammandragningar som inte ville gå över trots varmt bad och vila. Så ctg och urinprov, fick antibiotika direkt. De fick kämpa för att få lillplutt att sammarbeta han ligger med sin rygg mot min ryggrad så det tog en bra stund att få en adekvat kurva. Lustigt med uvi, man får antibiotika så släpper smärtan i princip inom 1-2 timmar eller Iaf den absolut värsta smärtan. Hade ju så ont så jag kallsvettades. Lite sömn innan man ska upp med barnen igen.
Ja å bimbim hur mår du nu då? Uvi har jag alltid haft ofta men låter så märkligt att det kan starta en förlossning. Ta hand om er.
märks barnet ligger på rätt håll nu, många sparkar högt uppe i magen oxh känner av hennes hicka långt ner. Skönt.
Så nu har jag bokat tid hos sjukgymnast för att gå igenom oxh låna hem en tens för att klara av värkarbetet hemma.
Börjar sakta med säkert förbereda mig mentalt på vaginal förlossning oxh att vi faktiskt kommer ha en bebis här snart. Är så overkligt fortfarande.....
Idag går dottern sista dagen på fsk, sen ska hon ha långt sommarlov med mig. Boa inför bebis är vårt mission :)
Nä får en kur, sen tar jag stickor hemma så skulle det vara så det behövs får jag väl en kur till. Har alltid haft sjukt lätt för att få uvi, räcker att jag slarvar med sömnen, blir lite kall, äter sött osv. Sover jag som jag ska dricker o får i mig c vitaminer så klarar jag mig.
Mår kanon idag inte ont alls, men blir ju läskigt när smärtan kommer i vågor och i samband med sammandragningar. Vill juni te det ska dra igång riktigt än! Va väl kanske inte speciellt försiktig med mig själv när vi höll på i trädgården heller, man vill ju göra klart det man påbörjar. Men nu är maken ännu mer överbeskyddande ;) lär ju få sitta på rumpan resterande veckor han får ju typ panik om jag tar ett djupt andetag å undrar vad det är :/