Abort i v 14

Vad jag kan se av utvecklingen i den tråd du först skapade så känner du dig hetsad till att göra en abort. Du kanske själv också förstås känner oro inför att ha två barn med de förutsättningar som just nu råder, men eftersom du hela tiden har skrivit att du inte vill göra abort så tror jag ändå att det skulle vara väldigt olyckligt för dig om du väljer bort möjligheten att få prata om detta. Jag hoppas att du ändå när du kommer dit känner värdet av att i lugn och ro få prata igenom situationen i en helt annan inramning och med en människa som har lite andra erfarenheter och annan kompentens än de som valt att svara dig här på Familjeliv.

Du verkar känna väldigt starkt för att behålla så jag tycker du ska prata om det hos kuratorn, inte abort.
Tänk på att alla (?) som behåller sina barn ångrar sig inte, men de som väljer abort trots att de är osäkra kan ångra sig rejält.

Med hjälp och stöd klarar du detta! Du är inte den första ensamstående 2 barns mamman i 20 års åldern!

Vad tufft för dig TS!

All styrka till dig. Kaoset brukar stilla sig efter en tid, men det är hemskt när man är mitt i det.

Innan du bestämmer helt så ställ dig frågan, vilket beslut kommer du vara nöjd med om 2 år?

Det är oerhört jobbigt att behöva ställas inför att välja abort, men det finns alternativ. Om man inte har det stöd och den kraft som behövs så finns det så många ofrivilligt barnlösa par som längtar efter att få adoptera en liten. På det sättet ger du barnet en möjlighet till liv, du ger en enorm gåva till ett annat par och du själv kan leva med sinnesro om du inte vill abortera.

Adoption av svenska barn är inte vanligt, men det händer. Jag är socionom och har kontakter så jag kan hjälpa dig om du skulle vilja.

Lycka till, hoppas du landar i ett beslut som ger dig sinnesro.

Kram!

Som jag skrev är inte Adoption så vanligt och det är dåligt med rutiner för dig på socialkontoren. Men det finns de mammor som valt att adoptera istället för att abortera.

Alltså, det är inte fosterhem där socialtjänsten måste ta nytt beslut varje 6 månader för att barnet ska få stanna, utan det är en helt ny laglig familj.

Vissa par vill även ha kontakt med den biologiska mamman, men det kan jag inte lova. Och om du själv vill det såklart.

Jag hjälper dig gärna mer konkret, kan du skicka mig ett meddelande i så fall?

Kram!

Du tror inte att det både nu och i framtiden kan vara enklare hantera om du lyckas prata om det? Det är praktiskt att vara en sten, att inte prata men det håller oftast inte i längden.

Ja, men om hon landar i beslutet att det bästa för henne själv och för barnet är adoption så är väl det ett beslut att föredra framför en abort hon egentligen inte vill göra?

Om man vid behålla sitt barn så finns det alla möjligheter till det och det finns stöd, även fast det verkar jobbigt just nu. Att vara mamma är aldrig lätt och barn kommer mycket sällan i en "perfekt tid". Men ibland

bland ser man mer motgångar än annars. Men det finns alltid en väg framåt. Det låter klyschigt men alla som levt lite vet att det är så.

Som någon annan sa i denna träden: ingen ångrar det barn man valt att föda, men allt för många ångrar den abort man gjort.

Varför vill du ha barn med en missbrukare? Vad tror du det barnet har för framtid? Vad har du att erbjuda ett barn?

Men vad har du för stöd nu som försvinner, rent praktiskt?

Du kommer få föda fram fostret, det används inga andra metoder så sent i graviditeten.