BF 1-15 Juli

Hakar lite sent på med mitt första inlägg någonsin på Familjeliv ???? Jag är en 36-årig Västerbottens som är (overkligt men sant) gravid med mitt (och vårt) första barn ????

Jag och min sambo tog oss, efter några barnlösa år, i kragen och genomgick en barnlöshetsutredning följt av IVF - som till vår stora förvåning och glädje lyckades på första försöket ????

Vi har än så länge beräknad BF 5 juli. Gjorde KUB-test dagen innan julafton och allt såg bra ut, vilket var jätteskönt. Väntar ändå med spänning på RUL 1/2.

Mådde illa i början men nu (i vecka 17) mår jag toppen - fast magen börjar vara rätt stor. Tänkte vänta till efter RUL med att berätta för de kollegor som inte vet, men nu börjar jag vara less på att dölja magen under billiga tröjor och ponchos, så jag tror det får komma ut nu - jag vill ju njuta av att vara gravid varenda minut på dygnet och inte dölja den ????

De här "spökveckorna" när det känns som att inget händer har gjort mig nojig i omgångar, men fick låna en Clearblue Ultraljudsmonitor av min bror och hans tjej och igår hörde jag hans hjärtslag klart och tydligt ? Jag säger "han" och har så gjort sedan jag plussade, bara för att jag har känt på mig att det är en pojke medans min sambo tror starkt på en tjej. Ska bli spännande att se vem som har rätt ???? Arbetsnamnet har under hela resan varit Optimus ???? och det är först senaste veckorna vi har lyckats hitta namn som båda gillar och som känns som "våra" namn - vad de är håller jag dock hemligt, men det blir inget Transformersnamn iaf ????

Oj! Alla mina smileys blev frågetecken. Hoppas ni har överseende med det, är som sagt mitt första inlägg.

Håller alla tummar att det ska gå bra för dig!

Håller alla tummar och tänker på dig.

Lycka till!! Håller tummarna

Oj, hade 50 olästa inlägg här men nu har jag kommit ikapp

Då det är min första graviditet har jag ju inga referenser men jag får det bekräftat nu att jag hittills har haft en oförskämt "lätt" graviditet (vägen dit tog ju några år och ivf men när det väl blev). Fick låna en sån Clearblue Ultraljudsmonitor då spökveckorna kändes som mest spökiga och efter att ha letat några dagar utan att lyckas tog jag hjälp av sambon som hittade hjärtljuden direkt - så skönt! Har livmodern i framvägg och har inte känt några rörelser ännu, men samtidigt är det också första barnet så jag kanske har känt utan att veta vad det är.

Jag går in i vecka 19 imorgon och det enda jag märker av är magen som har börjat bli ordentligt stor, tycker jag i alla fall, men jag verkar vara i gränslandet mellan "hon kanske bara är tjock" och "hon är ju solklart gravid" eftersom folk tittar på min mage men inte säger något Har berättat på jobbet och även för eleverna då jag har motorsågskurser med dem och jag inte kommer kunna hålla på med det så många veckor till (pga ljudnivån) - så skönt att äntligen få njuta av graviditeten fullt ut och inte dölja den under stora tröjor m.m.

Imorgon bitti väntar RUL och det känns både spännande och nervöst. Det viktigaste är så klart att allt fortfarande ser bra ut men blir kul om det går att se kön också - jag har hela tiden känt på mig att det är en pojke medans sambon tror på tjej

Men så härligt att höra :D

Härligt! Jag känner igen det swishande lätet, men jag har även hört det på sidan av magen och i takt med min egen puls så tänkte att det är ett blodkärl, men intressant att navelsträngen kan låta så Körde min doppler idag, då jag tyckte magen börjat krympa (vilket mest bara var inbillning) och jag lyckades äntligen spela in hjärtljuden så att jag kunde skicka filen till mina nära Ca 152 i puls hade det lilla hjärtat. Blev en kortis då hen inte riktigt ville vara med på det, men det räckte för mig

Hade äntligen tid för RUl i morse. När vi kom till lasarettsreceptionen var det en massa strul innan mitt nummer (bara en person som jobbade och en ambulansförare som behövde hjälp med papper samt en förvirrad tant bland annat) så vi kom upp på mottagningen 3 minuter efter att vi hade tid. Vi satte oss snällt och väntade i väntrummet, eftersom det är mer regel än undantag att man får vänta typ en halvtimme där (både egna och vänners erfarenhet). Tänkte inte så mycket på det förrän det gått en halvtimme, då letade jag upp nån personal som kunde visa mig till den jag hade tid hos - som då sa "du skulle ha kommit och sagt till tidigare, nu hinner jag inte" =/ Jag var så spänd och nervös att jag började storgråta direkt jag kom hem, men vi fick dock en ny tid direkt imorgon bitti vilket nu när gråten har lagt sig känns riktigt skönt. Har väntat och längtat så länge efter den här dagen... som nu blev morgondagen, men nu är det nära =)

Haha, ja med lite gravidhormoner i soppan så sprutade tårarna hej vilt. Är förvånad själv att jag lyckades hålla mig tills jag kom hem

Jaa, det var skönt, annars hade jag blivit halvt galen. Ååh, fredag är ju snart Lycka till!!!