GrönaDruvan skrev 2017-01-30 16:44:39 följande:
Jag mår inte illa längre men har fortfarande svårt att äta "riktig" mat. Middagsmat går knappt. Däremot får jag i mig väldigt mycket frukost.
Tröttheten är ju här igen, men det beror ju på allt jag varit med om senaste veckan. Sover och vilar igenom mig dagarna och vill inte träffa folk. Idag hade jag en vän på besök och det var första personen jag träffat sen operationen. (Ja, som vet det)
Det är svårt att jämföra mående med er, känns som jag gått igenom så mycket ultraljud och känslor, så för mig känns det som att min graviditet snart skulle vara klar..att jag är i vecka 35 typ... Är så overkligt att jag bara är i vecka 18. Å jag är så orolig och rädd.
Vad hände med sista graviditeten som man skulle njuta av? Kommer att bli en lååååång plåga bara. Jag hoppas en lång plåga med bra slut. Jag kan gå igenom vad som helst, bara jag vet att han klarar sig.
Ska till läkaren imorgon på första ultraljudet sedan vi fick reda på att Edvin dött. Kommer bli det hemskaste ultraljud jag varit på.
Kommer antagligen gråta redan innan jag går in och vet inte om jag vill titta ens... Håll era tummar att allt ser bra ut för Olle!!
Ja det måste vara så tufft att gå igenom, har en bekant som råkat ut för samma sak. Det hon tyckte var jobbigast var känslorna, glädjen över den tvilling som överlevde men samtidigt en så avgrundsdjup sorg över den som inte klarade sig och tankarna kring hur det hade varit om de inte fått tts. Håller tummarna att allt ser bra ut för er i morgon. Styrkekram!