Igångsättning ett alternativ till snitt?

Jag har blivit igångsatt och upplevde det som väldigt positivt. Det var ett väldigt kontrollerat förlopp och eftersom jag var inne på förlossningen så fick jag önskad bedövning i tid. Utöver bedövningen så upplevde jag det inte vara någon större skillnad mot att komma igång av sig själv. Då jag blev igångsatt var de tvungna att klippa, det behövde de inte göra när förlossningen satte igång av dig själv, men fick ändå sy några stygn.
Snitt har jag aldrig upplevt, så det kan jag inte uttala mig om.

Förstår att det är jobbigt - men tror nog du måste vara bered på att oväntade saker kan hända hur det än blir.... även om du får datum för snitt/igångsättning kan ju förlossningen sätta igång flera veckor innan....

"-Varannan kvinna som genomgår vaginal förlossning får någon form av förlossningsskada. Här är dock spannet mellan ett stygn till större operation.."

Menar du att du räknar ett stygn som en förlossningsskada? Det känns ju inte realistiskt att jämföra några stygn med de som får bestående men av en förlossning - och om du bara ser till verkliga skador är ju siffran som tur är mycket mindre!

Allt kan hända, oavsett om jag får ett planerat snitt godkänt så kan det starta av sig själv veckor innan. Nu handlar det ju om att försöka kontrollera det så gott det går och genom det skapa ett lugn i 7 månader. Skiter det sig så kvittar det ju egentligen vilken metod man tänkt sig och blivit lovad från början.

Jag räknar det som förlossningsskada eftersom sjukvården själv gör det i sin statistik. Och i min värld är ett stygn illa det med även om det såklart finns de som drabbas mycket hårdare. Som sagt, kunde jag välja skulle det inte märkas på min kropp ALLS efteråt. Nu vet jag att det inte är fysiskt möjligt och då hade jag föredragit ett ärr på magen än i mina mest privata delar. Klippas eller spricka är lika illa för mig. En operation iform av snitt skrämmer mig inte det minsta. Det är ju där min rädsla ligger. I att gå sönder, inte smärta eller tappa kontrollen. Utan att gå sönder på något sätt.

Enda anledningen till att jag ens överväger något annat än snitt är ju för att det är bättre för bebisen och det är något jag vill ha upplevt. Pressen utifrån är ju enorm på någon som är rädd. Men jag har blivit tvingad till så många beslut i mitt liv jag ångrat sen dess och detta ska inte vara ett sånt...Därför vill jag veta hur folk som haft en planerad igångsättning upplevt det och se om det kan vara en lösning för mig.

Jag har en bekant som blev akutsnittad med första barnet. Inför andra velade hon om snitt och fick så löfte om att avbryta och bli smittad om hon ville. Även om det rent medicinskt hade gått att fortsätta fick hon löfte att bestämma när det var nog. Då vågade hon prova (sen blev det snitt ändå och det visade sig senare att hon hade för trångt bäcken)

Så det kan ju vara ett alternativ om du vill prova. Att ha en deal om att avbryta om du känner att du inte fixar det.

Risken för förlossningsskador finns såklart. Jag har fött 4 barn utan några som helst men och tackat nej till ett kejsarsnitt (bebis i säte). Jag har ett ärr på knät sen en knäoperation för många år sen och det är inte snyggt men framförallt inte så kul ärrvävnad och känselbortfall. Inget allvarligare men jag kände att kan jag klara mig helt oskadd genom att föda vaginalt så gör jag hellre det än garanterat drar på mig ett ärr. Men det är ju väldigt olika hur man känner inför den biten.

Ta dig en rejäl funderare på vad du verkligen vill och tror att du klarar av. Om du kan tänka dig någon form av mellanting. Men igångsättning skulle jag inte ha valt i din sits. Hört alldeles för många som varit väldigt svårstartade med första barnet och haft onödigt jobbiga resor som ändå relativt ofta slutat i snitt.

Din kropp kommer inte vara din efteråt oavsett :D amning, vaggning, vyschande, springande, bajsbytande... Din kropp kommer serva ett barn 24/7. Vilket såklart också är helt fantastiskt!

Jag var jätterädd att föda vaginalt. Livrädd. Till vilken nytta? Gick ju super. Andra gången skippade jag bedövning helt. Inte ens lustgas och tyckte att det blev än bättre (trots att det var mer smärtsamt).

Spruckit lite båda gångerna (känns ej). Inte haft något besvär med stygnen och allt läkte fint. Bra sex efter 3 mån.

Det finns inga garantier vid en förlossning att det inte blir skador (oavsett om det är vaginalt eller snitt... Väninna hade skräckupplevelse efter sitt planerade snitt). Men vad jag vet är att det vanligtvis går bra och vanligtvis är en positiv upplevelse (iaf i min vänkrets).

Och känslan när man krystar sista gången och får upp den där varma lilla kroppen i famnen... Jösses. Det bästa som finns.

Om du har möjlighet - testa att föda med doula! Har hört att det kan hjälpa om man har någon med sig som man har pratat med innan om sina önskemål och rädslor, som vet vad som är viktigt för en och som kan hjälpa till att coacha och föra ens talan i förlossningsrummet.

Om du vill kunna få ett snitt beviljat är mitt tips att läsa på om de större riskerna med kejsarsnitt, planerat såväl som akut (eftersom risken alltid finns att du kan behöva genomgå ett akutsnitt, oavsett hur du helst skulle vilja föda). Läs även på om de fysiska fördelar som finns med snitt och gör sedan en överläggning om vilka faktorer som är viktigast för just dig, vi människor har ju olika prioriteringar.

De fysiska risker med snitt som du nämner är främst "kosmetiska" och det är nog ytterst få läkare som skulle bevilja ett snitt enbart på de grunderna.

De allvarligaste akuta riskerna inkluderar t.ex förhöjd risk för blodproppar och stora blödningar i samband med operationen men de flesta riskerna (som dock är mycket ovanliga) visar sig först efter förlossningen, t.ex i form av känselbortfalll, endometrios och ihopväxningar inuti buken. Dessutom ökar risken för komplikationer relaterade till moderkakans position vid eventuella nästkommande graviditeter och de riskerna ökar sedan dramatiskt med varje ytterligare snittförlossning (dock från en från början mycket låg nivå).

Detta är inte alls menat för att skrämma upp dig, jag har själv valt planerat kejsarsnitt och för mig och mitt barn gick allting jättebra. Jag drabbades inte av några komplikationer och har idag inga skador på magmusklerna, inget känselbortfall och ärret syns knappt.

Sedan förstår jag fullständigt argumentet att du skulle vilja överkomma din rädsla men vilken del av en vaginal födsel är såpass mycket bättre för barnet än att födas med snitt att det överväger din ångest/oro (och den effekt den i sig skulle kunna ha på barnet)? Det verkar ses som en etablerad sanning att det bara automatiskt skulle vara bättre, men på vilket sätt? Gäller det för alla barn? Vad baseras detta på?

Du behöver inte alls svara på frågorna för min skull men tänk över dem iaf, för din egen skull. Och lycka till vad du än bestämmer dig för!

Det är så svårt att ge råd och säga innan. Är man väldigt rädd så är det svårt att slappna av och då blir förlossningen också svårare. Om du ska föda vaginalt så gå en profylaxkurs. Brukar inte ges på mvc längre men finns privat. Själv blev jag igångsatt av medicinska skäl och fick ligga med värkstimulerande en hel natt. När morgonen kom var jag helt slut och kände absolut inte att jag var redo att föda. Var också väldigt rädd och kände mig inte alls trygg med personalen. Det blev akut snitt och det upplevde jag som en lättnad. Det är fantastiskt att föda barn oavsett vilket sätt det kommer ut på och man är inte bättre för att man fött vaginalt. Mitt snitt gick galant, det finns mycket tydliga rutiner och säkerhet vid kejsarsnitt i Sverige och jag kände mig väldigt trygg. Barnet mådde bra från början. Ärret läkte också fint. Man får inte fult ärr på samma sätt som förr (om det inte tillstöter komplikationer) då man syr med material som tas upp av kroppen = inga stygn behöver tas. Idag 7 mån senare ser det ut som ett litet rivmärke som inte syns när man har trosor på. Det finns risker med båda sätten men båda är relativt säkra i svensk sjukvård. Om kejsarsnitt får dig att må bättre och känna dig lugnare så tycker jag det är ett bra alternativ.

Saken med igångsättning är att du inte på förhand vet hur din kropp kommer att svara på den. Förlossningsläkaren som förlöste mig berättade att igångsättning ökar risken till 45-50% att förlossningen måste avslutas med kejsarsnitt. 

Igångsättning kan också göra att förloppet påskyndas så mycket att kroppen inte hinner med i att hantera smärtan vilket gör att värkarna gör mycket ondare (det finns en anledning till att värkförstärkande dropp brukar kombineras med epiduralbedövning).

Efter att själv ha blivit igångsatt under min fl så kan jag säga att om jag kunde göra om det så skulle jag antingen välja att låta förlossningen starta av sig själv och ha sin gång (oavsett om den slutar vaginalt eller med akut ks) eller välja planerat ks. Aldrig mera igångsättning för min del.

Och ts, jag lider med dig i din förlossningsrädsla! Jag kände ren skräck inför min förlossning så jag vet hur det är. Skickar massa styrkekramar och hoppas att du snart kommer fram till hur du vill ha det och att du kan känna dig lugnare när du tagit ett beslut.