IVF februari 2017

Hej, kliver även jag in i den här tråden.

Våran resa börjar 2011 med att jobba på saken hemmavid. April-14 gör vi vårat första läkarbesök på lokala gynmottagningen. Efter långa väntetider och mängder av provtagningar och vaccinationer blir vi i Mars-15 kallade till länssjukhuset. De har kommit fram till att det är spermierna som är åt skogen för få till antalet. Remitteras till IVF Kliniken och får komma till dom i Juni-15.
Gör våran första behandling i Juni-15 med Bemfola dos:150, men jag svarar ganska dåligt på behandlingen så då övergår vi till Gonal-f som är lättare att justera dosen på och ökar upp den till 225. På 16e dagen gör vi uttag och får ut 10st ägg. En införd + 1 till frys.

Den fastnar inte och jag drar på mig en livmodersinflammation. Pg.a. detta så drar det ut på tiden innan vi kan göra frysåterföringen. Men i Nov-15 blir det av. Resultatet blir negativt.

Vi startar en ny behandling i Feb-16, denna gången får jag Gonal-f från första början. Dosen sätts då till 225. Jag svarar lika dåligt på den här behandlingen som gången innan och dos höjs till 300. På 14dagen avbryter vi behandlingen då jag inte har mer än 3st stora äggblåsor + det faktum att närmaste apotek som har orgalutran i lager ligger 25mil bort.
Påbörjar vårat andra försök på nytt Mars-16 och fortsätter med Gonal-f med dos på 300. Uttag sker på 11dagen och ger 8st ägg. Endast EN delar sig som de ska och kan återföras, resten kasseras. Resultat: negativt.

Sista landstingsförsöket gör vi i Nov-16 och övergår då till Menopur och dosen blir 375. Som tidigare svarar jag dåligt och dosen höjs till 450. Uttag sker på dag 14 och ger oss 3st ägg varav 1 återförs och resten kasseras. Nu fick jag prova att ta trombyl ifall det skulle bättra på möjligheten att den fastnar. Men det gjorde den inte. 

Eftersom det inte är mig det är "fel på" så resonerade vi med läkaren att vi trots allt borde ha goda chanser att lyckas. Så vi köpte ett paket med 3försök och nu gör vi den 1a av dom.

Läkarens stora ? är varför jag svara så dåligt på behandlingarna. Så den här gången går jag på det långa protokollet och har nedreglerats med nässpray suprecur sen trettondagsafton. I fredags började jag med sprutorna. Den här gången är det Menopur á300 och Fostimon á150. Vi hoppas att nedregleringen gör att kroppen "chockas" av hormonerna och levererar fina ägg.
På fredag är första ultraljudet...

Orgalutran-spruta 1-check!! =D 
Det sitter ju så mycket i huvudet, bara gört! 

Min senaste blödning hade jag ca 10dagar efter att jag börjat med nässprayen. Var som vilken vanlig mens som helst. Och det är ju helt i sin ordning, i den långa behandlingen är det inte senaste mensen som styr när sprutorna ska påbörjas. Jag var och lämnade hormonprover i tisdags som visade att jag var nedreglerad och det är då man får börja med sprutorna. Det som är skönt med det långa protokollet är att det känns mycket mindre stressigt. På kliniken hade de fullt upp med andra patienter så de ringde mig bara snabbt och meddelade att jag var nedreglerad men fortsätt spraya så ringer vi imorgon igen...

Ett paket med tre går lös på 72'000. Köper du en behandling kostar det 36' så vi resonerade att det är bättre gå på 3paket så slipper man känna 'kniven mot strupen' med bara en åt gången.

Du lämnar blodprov på 5e dagen för att de ska se att du svarar på hormonbehandlingen. Det är så de ska kunna justera doser och dyl. Märkligt att du inte lämnat prov så de sett att du är nedreglerad...?

Det är lite restriktioner när man köper paketet. Det ingår en återföring, sen räknas varje återföring som ett halvt försök. Fast i vårat fall känns det inte som jag behöver grubbla över frysen, det är inte så självklart att få något dit.

Jag fastnade för din fråga "när ska man ge upp?".. den frågan har jag ställt mig många gånger. 
Jag är 26 år, jag och min man har försökt bli gravida i snart 7 år. December 2012 fick jag reda på att jag har ett dåligt AMH värde. Vi blev remitterade till IVF-klinik (minns ej hur lång tid det dröjde..).
Sedan dess har vi genomfört 7 IVF försök, både s.k. färska och frysåterföringar. I oktober 2016 plussade vi äntligen! Men idag sitter vi i en helt annan sits. På RUL 19/1 fick vi veta att det inte finns något fostervatten alls och att vår lilla är tillväxthämmad . Domen; att vårt barn inte kommer överleva om det inte sker ett mirakel och en massa fostervatten plötsligt dyker upp.... Vilket det ännu inte gjort... Är nu i v. 19+4
Vi står i valet att antingen avbryta graviditeten, låta vårt barn självdö eller låta den dö vi födseln (pga outvecklade lungor). 

Jag har kännt att jag vill ge upp tusen gånger om! Så många år, så mycket kämpande, sån smärta i hjärtat... men vi kämpar på. Drömmen och längtan efter ett barn är så stor för oss!
Jag tror inte man kan bestämma hur länge man ska kämpa och orka, eller hur många försök man ger det. Man får ta det som det kommer, lyssna på sin kropp och sitt psyke.. Det är såklart så individuellt. 
Själv känns det nu helt hopplöst för oss, så mörkt och så smärtsamt. Men jag vet att jag vill försöka igen! Jag vet inte när, men så fort jag och min man, båda två, är redo både fysiskt och psykiskt så hoppas jag att jag orkar gå igenom denna process igen. 

För vissa går det så lätt, livet känns ofta så orättvist! Men jag håller tummarna för alla som längtar efter ett barn att älska! 

Det kan vara så att det har varit fullbokat på kliniken, då är det ju ganska tacksamt att du bara fortsätter med nässprayen till veckan efter när det finns plats för behandling hos dom. Vi behöver ju inte vara så precis på dagen när vi sprayar eftersom vi ändå är 'nollställd' =)

Jag brukar sällan och aldrig heller få nå biverkningar, men nångång ska väl vara den första.

Huvudvärk står som biverkning, men jag känner mig mer tung i huvudet och lite små frossa.. Har inte alls tid med nån förkylning just nu känns det som.. Får väl ta de som en anledning till att gosa ner mig under filten antar jag..

Hej brudar, inleder helgen med ett hittills stort leende på läpparna. Gjorde ultraljud idag och Mamma Mia vad många äggblåsor jag hade (för att vara jag) på BÄGGE sidor. Det fanns ca 10st i vardera äggstock och några var runt 15mm :)

När kliniken ringde på em och sa att jag skulle fortsätta samma dos över helgen och göra nytt ul på måndag. VAD SA DOM?? Ingen doshöjning...?! Första gången under alla dessa år som jag inte behöver öka. Förhoppningsvis var det en bra metod att nedreglera mig och "chocka" igång kroppen med sprutorna. Nu hoppas vi att det finns lite mogna ägg i alla de fina blåsorna.

Tyvärr har ju inte gyn kollat sin fax och gett mig ngn tid på måndag. Det gör en lätt frustrerad när man behandlas på distans och de inte verkar begripa vikten av att vissa saker sker i rättans tid. Hoppas att de ringer på måndag morgon!