IVF februari 2017
Känner igen mig själv mycket i det du skriver, skulle nog också behöva prata med någon för vissa dagar känns det riktigt meningslöst och nattsvart. Kanske barnmorskan kan hänvisa?
Känner igen mig själv mycket i det du skriver, skulle nog också behöva prata med någon för vissa dagar känns det riktigt meningslöst och nattsvart. Kanske barnmorskan kan hänvisa?
Jag känner igen mig. Jag har inte heller velat berätta för jag vill kunna leva utan att andra säger något om det här vid fel tillfälle. Att ibland kunna släppa det och bara tänka på annat.
När vi gick igenom detta första gången, som slutade med ett barn, så mådde jag enormt dåligt. Många som frågade om vi inte skulle skaffa barn och själv försökte vi år efter år och undrade om det någonsin skulle gå. Efter vi fick barn var vi ganska öppna med att det var via IVF och det har varit skönt nu. Det är ingen som har frågat om vi inte ska skaffa ett till barn eller om vårt barn inte ska få ett syskon. Jag mår inte lika dåligt som då, när jag inte visste om jag skulle få barn alls, men jag mår långt ifrån bra. Det är tufft känslomässigt och dessutom all behandling med hormoner och smärtor som man går igenom.
Förra veckan sa min svärmor att hon skulle sälja vårt barns spjälsäng som har använts hos henne. Jag dök totalt. Det var för mig som ett kvitto på att jag är för gammal, att det aldrig kommer gå, att det bara är att ge upp. Hon tänkte nog inte mer än att vårt barn är för stor för den sängen, men för mig kändes det som att hela världen hade gett upp att jag skulle kunna bli gravid igen.
Nu har jag varit på UL. Rekord i blåsor för oss , tre på ca 13-15mm på varje sida, har aldrig haft någon aktivitet på min vänstra äggstock tidigare så det känns lite hoppfullt iallafall. Mitt problem förutom få blåsor är ju att många av dom är tomma också så jag vågar verkligen inte hoppas på något alls.. Äggplock tisdag så jag hoppas på mirakel då!!
Ååh, det låter ju positivt. Hoppas du får flera fina ägg på tisdag. Ha det nu så mydigt när du är iväg!
En uppdatering från mig :)
I fredags var vi på äggplock. Allt gick bra och personalen var helt underbara. Vi pratade om annat under hela ingreppet och vips var det klart. Det var sju blåsor (som var av sådan storlek så det var något att räkna med) och av dessa var det ägg i sex stycken. Det kändes som ganska bra besked men förra gången hade vi fler blåsor och ägg. Sen så fick vi ett bra besked när de ringde i går och sa att hela fem stycken hade blivit befruktade. Det är precis lika många som sist. Sist odlade de i fem dagar. och tyvärr trappade de av en efter en. En klarade fem dagar och kunde sättas in men där slutade ju tyvärr den resan. Så nu håller vi verkligen tummarna att (minst) en klarar sig och kan sättas in på onsdag. Det känns lite jobbigt att inte få uppdateringar eftersom utan de hör av sig om det går riktigt illa.
I övrigt så gick fredagen och lördagen åt till att ta det lugnt och vila efter äggplocket. I dag känner jag mig på fötter igen.
Jag har inte direkt pratat med någon om barnlösheten. Men jag drabbades av depression med mitt första barn. Jag vill verkligen be dig att ta kontakt med någon. Denna processen är sjukt tuff. Som någon här skrev så kan du drabbas av bakslag under graviditeten eller efteråt. Så det kan vara bra att ta kontakt med någon som du kan ventilera med.
Själv så tittar jag in här emellanåt men jag har inte riktigt orken just nu. Vi gjorde ju korta protokollet ungefär samtidigt förra månaden. Nu väntar jag på långa som ska starta om ca 1 ½ vecka... För att hålla mig någorlunda ovanför ytan ska jag resa på semester nästa vecka...
Kram
Tänker på dig idag! Hoppas på bra resultat! <3
Lycka till! Jag håller tummarna.
Lycka till idag Malin79! Sjuttiosjuan- när får du veta hur det gått med befruktning?
Nu har jag varit och fått en blastocyst insatt. Det var en (av fem befruktade) som hade klarat sig men den är av toppenkvalitet så jag är jättenöjd över resultatet Nu firar jag detta resultat och att jag i alla fall nu har en liten i mig. Sen är det evighetsväntan till gravtestet.