Gravid Bf Oktober 2017

Jaha vecka 32 började med att jag vaknade och kände mig ledsen och deppig, hela dagen har fortsatt så.
Jag har varit sjukskriven sen jag var i vecka 15 ungefär, inte heltid hela tiden men 50% som mest, jag börjar bli sjukt less på att gå runt och vänta och samtidigt ha ont överallt, inte kunna sova på nätterna och dessutom vara helt orkeslös..
vill bara att dessa veckorna ska gå så att lilltjejen kommer ut någon gång.

Någon annan som känner som mig?

Finns ju några här som har barn sen tidigare så tänkte jag kollar med er då jag känner mog fundersam . För några dagar sen började jag ha förvärkar vilket jag förstått på 1177 att de är fullt normalt . Igår natt vaknade jag upp med enorm smärta i magen , jag beslutade mig stiga upp och lägga mig i soffan , tänkte ta alvedon men de släppte smärtan och jag kände lättnad , dock kom ju värken tillbaka med många minuters mellanrum ( klockade aldrig ) när jag börjar märka värkarna kommer och går börjar jag ju bli orolig. Avvaktar ändå trots enorm smärta som tillslut gjorde att jag började spy.

Ringer sen till bm som skickar mig till en läkare , vet inte vad jag tyckte om den läkaren men men . Det konstaterade att allt såg bra ut och jag var öppen 4 cm och de var ingen fara sa han ? De var fullt normalt . Jag hade normalt med fostervatten och de enda han kunde se var att Lill killen ligger å trycker väldigt långt ner. Han kunde dock inte svara om jag kommer föda tidigare eller inte ? Utan blev bara ordinerad att fortsätta vila och ta de lugnt . Värkarna har lugnat sig vilket är bra. Men känner mig väldigt tom och fundersam .

Ja de jag tycker är så konstigt ? Frågade sambon som var med om han verkligen sa 4 cm öppen å han uppfattade så också .. nu var de läkare på själva bm mottagningen vi fick träffa .. ska man ringa och rådfråga förlossningen istället vad dom tycker ? Nu har värkarna lugnat sig men han kollade ju inte heller värkarna utan gjorde bara vaginalt undersökning samt vul ? Hm

Finns ju några här som har barn sen tidigare så tänkte jag kollar med er då jag känner mog fundersam . För några dagar sen började jag ha förvärkar vilket jag förstått på 1177 att de är fullt normalt . Igår natt vaknade jag upp med enorm smärta i magen , jag beslutade mig stiga upp och lägga mig i soffan , tänkte ta alvedon men de släppte smärtan och jag kände lättnad , dock kom ju värken tillbaka med många minuters mellanrum ( klockade aldrig ) när jag börjar märka värkarna kommer och går börjar jag ju bli orolig. Avvaktar ändå trots enorm smärta som tillslut gjorde att jag började spy.

Ringer sen till bm som skickar mig till en läkare , vet inte vad jag tyckte om den läkaren men men . Det konstaterade att allt såg bra ut och jag var öppen 4 cm och de var ingen fara sa han ? De var fullt normalt . Jag hade normalt med fostervatten och de enda han kunde se var att Lill killen ligger å trycker väldigt långt ner. Han kunde dock inte svara om jag kommer föda tidigare eller inte ? Utan blev bara ordinerad att fortsätta vila och ta de lugnt . Värkarna har lugnat sig vilket är bra. Men känner mig väldigt tom och fundersam .

Värkarna har helt avtagit och jag har en livlig krabat i magen . Har funderar i mängder idag samt vila men valt att hoppas å tro vi hörde väldigt fel . Kommer värken igång igen eller på något sätt smärtar ringer vi direkt förlossningen . Tack för allas omtanke och stöd . :)

Helt plötsligt har alla mina gravidbyxor blivit för små och då menar jag inte över rumpan och låren utan över magen. De med kort mudd är lönlöst att försöka använda och de med lång mudd når plötsligt bara upp till naveln ungefär vilket gör att mudden hela tiden hasar ner och knölar sig. Är det någon annan som har samma problem? Vad gör man? Någon med stor mage som hittat byxor som funkar? Fattar inte alls hur man gör när man väntar tvillingar... Jag är ganska lång så jag antar att det bidrar i kombination med stor mage, men det är ju två månader kvar då jag behöver ha byxor!