IVF falun, någon mera?

Hur går det för er? Själv har jag nu kommit till v31. Samma vecka som jag hamnade på sjukhuset med sonen. Börjar bli nervöst. Har mycket sammandragningar. Hoppas det inte sätter igång något.

Vad härligt att du kommit förbi KUB! En milstolpe avklarad! Visst är det härligt att se den lille där inne.

Vet du när du har RUL?

Vet hur det där känns. Tittar fortfarande på pappret.

Kändes lite bättre efter RUL i alla fall. Och när man kan länna buffarna inifrån.

En hel månad till RUL, det är så segt att vänta. Så lång leveranstid på de små. Men när man tänker efter är det helt fantastiskt vad som händer på så kort tid. En hel liten människa skapas. Nästan otroligt att det kan bli rätt någon gång.

Jo, det hade varit enklare med ett liten ups där inne. Men man får försöka varva oron med att njuta.

Hoppas du får känna sparkar snart. Då tycker jag oron lägger sig lite för mig i alla fall. Man får bekräftelse lite oftare att det faktiskt är någon för inne. Men riskennär att det tar ännu längre än till RUL.

Men det kanske är semester snart så ni gör lite roliga saker så tiden går lite fortare.

Oh, men då så! Då hinner du ju inte alls tänka. Vad roligt! Och efter bröllopet är det inte så långt till RUL. Blir det någon bröllopsresa?

Vi fick inte heller någon bröllopsresa. Vi gifte oss med en ettåring och det kändes inte värt få. Vi sa att vi skulle ta det på tio-årsjubileumet när han är stor nog att lämna bort ett par veckor. Men nu får det nog vänta ytterligare fem år tills den nya blir runt tio. Femton år är väl också värt att fira?

Var hos läkaren idag. Allt ser bra ut. Inget har startat än. Nästa tid är måndag och då ska det snittplaneras. Har fått ett preliminärt datum om en månad. Känns läskigt att få det så konkret. Bara en månad kvar. Allt som har gått så segt och nu känns det så nära. Nu måste det verkligen gå bra. Jag orkar inte vara gravid en gång till.

Usch Karinnan! Vilken mardröm du har haft och har! Förstår verkligen att du inte mår bra. Det kommer nog ta lång tid. Jag vill gärna säga alla de rätta tröstande orden, men jag får bara ett stort hål i magen av att höra vad du gått och går igenom. Skönt att höra att den inte har spritt sig i alla fall. Ta hand om varandra!

Vågar knappt skriva det här efter karinnans hemska historia.

Åkte in till sjukhuset inatt. Det blir bebis senast i eftermiddag. V32+4. Storebror kom i v32+3. Var inte helt obefogat att vara nervös över den tidpunkten.

Oh vad glad jag blir att du har så bra stöd. Det värmer i eländet. Ta vara på bonusdottern. Inte riktigt samma som egen, men jag tror nog att det kan komma väldigt nära.

Det blev en liten, eller ganska stor flicka på 2,6kg - ett helt kg tyngre och 4,5cm längre än storebror var och för den delen både längre och tyngre än vad jag var när jag föddes. Hon ligger nu på neo och för göra det ett tag.

Tack!

Det är olika i olika landsting, eller var i alla fall när vi fick från landstinget för kanske sju år sen. Då fick man tre försök totalt, så fick man tre ägg eller fler som gick att sätta in fick man en full IVF och två FET av landstinget. Men i Stockholm var det tre fullförsök plus FET (lite mer osäker här) och i Norrland någonstans bara ett försök. Som sagt lite utdaterad och halvosäker info, men jag tror du måste kolla med ditt landsting.

Eller då kommunen i ditt fall.

Hoppas det bara behövs en gång My!

Nu är vi hemma med hemvård.

Helt utskrivna från sjukhuset nu.

Sonen kom eftersjunde insättningen, och dottern nu efter nionde. Totalt fem fulla ivf:er plus fem FET varav ett med två ägg samt ett försök där embryot dog vid upptining. Två missfall i v 8 och v 14. Efter tio år i barnafödandekampen har vi nu två fina barn! Känns lite konstigt att det har lyckats, tanken är fortfarande kvar i försöka-få-barn-läge.

Håller tummarna att ni andra också får ut det ni önskar mest från er kamp!