Inlägg från: Anonym (FyraBarn?) |Visa alla inlägg
  • Anonym (FyraBarn?)

    Mitt hjärta vill inte göra abort

    Jag vet inte vad jag ska göra.... Jag fick precis ett plus och jag har sedan innan tre barn mellan 1-6 år. Det var inte planerat utan rent "slarv". Min man har pratat om att sterilisera sig eftersom vi känner att vi inte vill ha fler barn. Men nu när jag såg plusset och vet att jag har någon som växer inom mig, som är vårt och som är/skulle bli ett syskon till mina barn så VILL jag inte göra abort. Jag vill inte ta bort det liv som ändå, av misstag, slump eller whatever har valt att börja växa i mig.

    Men min man är lika säker på att han INTE vill ha fler barn. Det var vi ju egentligen båda överens om.

    Det kommer påverka allt, jobb, boende, ekonomi, tid för varandra, tid till våra tre barn som vi redan har... Två av dem har fortfarande blöja och det tar så mycket kraft med tre småbarn. Allt är konstant kaos och man längtar till de mindre barnen blir lite äldre så att man kan börja få lite mer andrum.

    Så varför skulle vi börja om igen med vaknätter, föräldraledighet, konstant trötthet och otillräcklighet? Logiskt sätt så är det helt galet. Vi har tillräckligt som det är nu.

    Så jag fattar att jag måste avbryta. Jag förstår, jag vet att det blir bäst, men jag VILL inte! Jag vill låts detta barn få komma det också, jag vill veta vem det är, jag lära känna personen, jag vill vara gravid, se magen växa, höra hjärtljud, känna sparkar, amma... Jag vill ha många barn, en stor familj, jag vill inte avbryta. Jag skulle alltid undra.

    Men det där är nog bara hormonerna som talar... Det är helt irrationellt. Det går inte. Vi kan inte ha fyra barn. Jag är galen. Jag vet inte... Jag bara måste fixa det här oavsett vad jag KÄNNER. För mina känslor är inte logiska.

    Kommer vår relation överleva det här? Kommer jag bli okej igen? Kan man landa i beslutet och känna att man gjort rätt även om det känns fel???

  • Svar på tråden Mitt hjärta vill inte göra abort
  • Anonym (FyraBarn?)

    Tack för alla svar! Jag vill bara bemöta att jag skulle vara "horig" eller att jag skyller allt på mannen... Vi har varit gifta i 8 år och har på den tiden fått tre (planerade) barn relativt tätt. Just den här gången hade vi avbrutet sex en morgon så jag vet precis hur och när det hände. Det var lika mycket bådas fel att vi inte skyddade oss ordentligt.

    I lördags reagerade jag väldigt starkt känslomässigt och grät mycket. Men när jag "gråtit klart" så kunde jag se nyktert på det. Det vore inte rätt att behålla detta barn för det skulle sätta press på vår relation och påverka vår förmåga att vara bra föräldrar till våra tre barn. Det är en sorg och jag tänker tillåta mig att känna som jag känner, men jag vet att jag tar det beslut som i längden är bäst för vår familj. Det betyder inte att det inte är superjobbigt.

    Mina bröst ömmar, hormonerna svallar, magen molar och jag svettas och fryser om vartannat. Det är svårt att tänka på något annat när graviditeten gör sig påmind... Nu hoppas jag bara att jag ska få en tid snabbt och att jag tar mig igenom det här.

Svar på tråden Mitt hjärta vill inte göra abort