Förbjudna tankar

Usch vilken jobbig situation du hamnat i. Skickar massa styrkekramar!
Det är väldigt svårt att råda dig vad du ska göra. Men om du vill ha lite tankar från en utomstående tycker jag det finns lite olika sett att se på det:

- Du/ni gör abort. Ni hade inte planerat att bli gravida och ni hade tagit alla skyddsåtgärder ni kunde. Innan detta hände så ville ni inte ha några fler barn. Ni håller er till det livet ni hade planerat och kanske känns det rätt bra i slutändan.

- Du gör abort för hans skull/för att han vill men du vill inte egentligen. Stor risk för bitterhet och sorg. Kan du leva med dig själv? Kan du leva med honom?

- Du behåller barnet fast han inte vill. Även här stor risk för bitterhet. Kommer han att vara arg/ledsen/besviken? Kommer han inte vara så delaktig i graviditeten och kanske barnet? Är det en sådan graviditet du vill ha? Är du beredd på att kanske ta mer ansvar än honom?

- Du måste inte älska eller ens tycka om hans barn. Det är helt okej. Självklart känns det bättre om du gör det, men du måste inte, du är ingen sämre person för det. Däremot måste du vara beredd på att de kommer bli ditt barns syskon med allt det innebär. (nu säger jag inte att du INTE tycker om hans barn)

- Ni kommer överens om att behålla barnet tillsammans. Ett barn kan förändra situationen. Kanske ger det er familj ny mening, nytt hopp, ger barnen något positivt att fokusera på? Eller så blir det tvärtom? Det är omöjligt att veta. Det är isåfall en chansning ni tar. "Barnet blev till av en mening".

Det viktigaste jag tycker du ska tänka på är dig själv. Vilken situation du tror att du kommer orka leva med bäst? Inget är ju skrivet i sten, det enda du egentligen vet är att du måste leva med dig själv resten av livet.

Hoppas verkligen inte jag sa något stötande nu, jag bara rabblade mina tankar utifrån det jag läste i din trådstart. Jag känner självklart inte dig/er och vet inte alls om ovanstående jag skrivit stämmer eller om jag är helt ute och cyklar.

Lycka till med allting! Hoppas det ordnar sig för dig! ${#emotions_dlg.flower}$

Anonym (utomstående)

Äldre 18 May 11:04

#6

Anonym (Jaaa) skrev 2017-05-18 07:31:05 följande:

Du gör abort och slut med mannen!

Hans barn har det kämpigt nog ändå med en sjuk mamma. De förtjänar inte ha någon som avskyr dem i sina liv.

Glöm huset, mannen och hans barn, ta hand om dig och dina ungar, det är vad som bör vara prio ett i ditt liv. Inte att skaffa en ny unge i en dysfunktionell "familj"!

Där är ju stor skillnad på att inte gilla sin mans barn och på att behandla dom illa. Om TS behandlar barnen väl, vilket hon verkar göra, så far ju inte barnen illa av det.

Det är väldigt mycket begärt av en människa att älska någon annans barn, framför allt om de barnen beter sig illa. Men som par kan man begära att alla barnen ska behandlas likadant, alla barnen ska ha det bra, ingen får kränkas och framförallt att inte uttrycka att man ogillar barnen.

Om barnens pappa anser att TS behandlar barnen illa så är det ju hans uppgift att lämna henne, inte tvärtom. Det är alldeles för mycket att begära "ÄLSKA dina styvbarn annars kan du inte vara tillsammans med din man!" I ett drömscenario så älskar man sina styvbarn från första stund men i verkligheten är vi alla människor.

Anonym (utomstående)

Äldre 18 May 11:12

#7

Anonym (Labilo) skrev 2017-05-18 06:22:21 följande:

Det här var så kloka tankar, precis som ovanstående. Jag kommer genomgå aborten för konsekvwnsen att stå där ev ensam med barnet är inget alternativ. Jag har tre barn själv så det är mycket att göra ändå, även om jag har haft tid och kärlek för ytterligare ett barn tillkännages med en pappa.

Jag är nog mest rädd för min egen känslighet. Idag ska jag göra ett ultraljud för att tidsbestämt graviditeten. Jag ska då på in till kk/förlossningen för hans tre barn föddes.

Igår kände jag att jag verkligen inte vill ha med honom dit. Ska vi gå in dit tillsammans där han gått på ultraljud och fött barn med sitt ex. Jag kan alltså inte ens gå dit med honom!

Tankar på hur han älskat sitt ex, varit med henne, skaffat barn med henne osv. Jag har ju gjort samma med mitt ex men mitt ex förstör inte vårt liv...

Just nu undrar jag om detta är början till slutet för vår relation. Kommer mig så vilse. Helt knäpp. Aldrig haft så knepiga tackat förr...

Ja det här med ex kan vara svårt även under "normala" förhållanden. Men din partner har ju valt DIG. Det kan vara jättesvårt att försöka tänka så, men de flesta har ju "bagage" med sig. Och utan det hade han inte varit den mannen han var idag.

Har du testat KBT? Tror det hade varit himla bra för att kunna hantera hela den situationen du befinner dig i.

Det är inte alls säkert att detta är början på slutet för er. Ni befinner er i en extrem situation och att ha såna tankar du har gör dig bara till människa, inget annat. Det är hur du agerar på de tankarna som är avgörande.

Kram ${#emotions_dlg.flower}$

Förbjudna tankar

INNEHÅLL