Förbjudna tankar
Hej!
Jag träffar en man just nu med flera barn. Jag har själv lika många och nu har jag blivit gravid, trots spiral.vi har varit överens från början att inte skaffa fler barn men nu har det alltså skett helt oplanerat och jag har börjat tänka tanken om jag skulle kunna behålla...
Det är en omöjlig situation. Vi ska snart flytta ihop i hus och alla för plats men ändå går det inte med ett barn till. Dels så kommer han att han är för gammal och dels så är hans situation kaotisk med ett ex som är anmäld till soc x flera och barnen mår dåligt. Det är således massor att göra för dessa stackars barn, med utredning med soc och samtal osv.
Jag har gått all in i detta och försöker vara stödjande och hjälpande som en extra vuxen.
Nu har jag dock börjat känna ett agg mot mannens ex och mot deras barn. Jag har börjat känna att jag tar hand om deras barn på bästa sätt man de fick gå igenom allt det underbara med graviditet osv.
Klarar knappt att se på barnen längre. De är rätt hemska mot mig då de förmodligen när dåligt av situationen. De går på soc samtal och pratar om allt så vi gör verkligen allt och det är inte bara mot mig de betyder sig illa kan mot pappan också.
Jag har börjat tänka att mitt och mannens barn inte får leva men att deras ska jag ta hand om och att mannen älskade sitt ex mer än mig.
De var tillsammans i 20 år nästan men hade ingen relation i 7 sista för hon är tablettmissbrukare...
Rörigt inlägg men jag behöver stöd från folk som inte känner mig. Träffat kurator ang aborten för att kunna ta rätt beslut. Det kändes bra efteråt men nu har e här känslorna börjat stiga mig åt huvudet.
Jag hoppas att det bara är hormoner och att jag inte kommer vara bitter sen efter aborten...
