Förbjudna tankar
Usch vilken jobbig situation du hamnat i. Skickar massa styrkekramar!Det är väldigt svårt att råda dig vad du ska göra. Men om du vill ha lite tankar från en utomstående tycker jag det finns lite olika sett att se på det:
- Du/ni gör abort. Ni hade inte planerat att bli gravida och ni hade tagit alla skyddsåtgärder ni kunde. Innan detta hände så ville ni inte ha några fler barn. Ni håller er till det livet ni hade planerat och kanske känns det rätt bra i slutändan.
- Du gör abort för hans skull/för att han vill men du vill inte egentligen. Stor risk för bitterhet och sorg. Kan du leva med dig själv? Kan du leva med honom?
- Du behåller barnet fast han inte vill. Även här stor risk för bitterhet. Kommer han att vara arg/ledsen/besviken? Kommer han inte vara så delaktig i graviditeten och kanske barnet? Är det en sådan graviditet du vill ha? Är du beredd på att kanske ta mer ansvar än honom?
- Du måste inte älska eller ens tycka om hans barn. Det är helt okej. Självklart känns det bättre om du gör det, men du måste inte, du är ingen sämre person för det. Däremot måste du vara beredd på att de kommer bli ditt barns syskon med allt det innebär. (nu säger jag inte att du INTE tycker om hans barn)
- Ni kommer överens om att behålla barnet tillsammans. Ett barn kan förändra situationen. Kanske ger det er familj ny mening, nytt hopp, ger barnen något positivt att fokusera på? Eller så blir det tvärtom? Det är omöjligt att veta. Det är isåfall en chansning ni tar. "Barnet blev till av en mening".
Det viktigaste jag tycker du ska tänka på är dig själv. Vilken situation du tror att du kommer orka leva med bäst? Inget är ju skrivet i sten, det enda du egentligen vet är att du måste leva med dig själv resten av livet.
Hoppas verkligen inte jag sa något stötande nu, jag bara rabblade mina tankar utifrån det jag läste i din trådstart. Jag känner självklart inte dig/er och vet inte alls om ovanstående jag skrivit stämmer eller om jag är helt ute och cyklar.
Lycka till med allting! Hoppas det ordnar sig för dig!