Jag vill adoptera ett barn, han vill inte

Man kan självklart inte tvinga den man älskar att bli förälder men jag anser även att man inte kan tvinga sitt livs kärlek att vara barnlös heller. Vill du skaffa barn på egen hand så tycker jag inte att din sambo har rätt att hindra dig. Han vill själv ha det barn som han har men han unnar inte dig samma sak. Du ska ställa upp för honom att han ska få ha sitt barn i erat hem men han vill inte göra samma ansträngning tillbaka.

Om jag hade varit du hade jag skaffat barn ändå och sen kommer det visa sig om min älskade verkligen älskar mig också. Kanske blir det så att du måste lämna honom och inse att han trots allt tyvärr inte var rätt man för dig.

Om du vill adoptera skulle jag råda dig att flytta ifrån honom när det är dags. Då skulle ni kanske kunna ha ett särboförhållande.

Han vill inte bli pappa. Det går inte heller att bara bo ihop med mindre barn utan att bli delaktig och involverad.

Varför måste dina personliga åsikter om bonusbarn ALLTID få ta plats i alla trådar? Tror alla fattat nu att du inte är glad över dina bonusbarn. Ts däremot har inte skrivit något om att hon skulle förakta sin roll som bonusmamma. Alla gör inte det vet du. Skärp dig.

Nej du ess. Det är DU som ständigt ska komma med "sk bonusbarn". Ja, vi vet, som sagt att du inte är en lycklig bonusmamma. Det kan man rätt lätt se om man läser dina inlägg från flera år tillbaka. Beklagar att du av någon anledning stannat kvar i ett liv du inte vill ha egentligen. Förstår att man blir bitter av det. Men du får gärna sluta sprida din fruktansvärt negativa energi på detta forum.

Är ts vuxen? I såna fall bör hon fatta att göra slut med mannen och gå vidare om barn är så jädra viktigt. Just nu beter du dig som en omogen 12 åring som skyller ifrån sig på andra.

Om ts inte "nöjer sig med att leka familj med hans unge" så bör hon inte vara tillsammans med en man som har barn. Hennes negativa energi påverkar då hans dotter som är oskyldig. Ts och denna sambo bör genast göra slut så att han inte blir pressad längre. Och jag hoppas verkligen för sambons barns skull att ts inte har samma syn på bonusbarn som du har.

Nej aldrig. Men jag skulle heller aldrig bli tillsammans med en man vars barn jag ser som SKIT!

Jag har inte sagt att hennes val har med mannen att göra. Om du fattar att respektera hennes val så bör du även fatta att respektera hans val. Punkt.

Sådär kan ju bara en person svara som inte har egna barn själv, är väldigt ung eller helt insiktslös. På pappret kan allt fungera. Jag är helt övertygad om arr det INTE skulle fungera särskilt bra. Han vill inte bli pappa igen - förmodligen inte bonuspappa heller under samma tak.

Man kan inte bo under samma tak utan arr kommunicera med varandra eller ta hand om vardagliga saker tillsammans som mat, tvätt, handling, städning, fjärrkontrollen till TVn etc. etc. etc. Man måste prata med varandra. Och man kan inte ignorera ett barn. De vuxnas gemensamma egentid under barnaåren är också begränsat. Det blir en dysfunktuonell familj för ett barn och någon som inte känner sig önskad och som lever på nåder, inte sedd.

Bättre då att bo på skilda håll så kan de vuxna träffas när de kan. Vilket inte kommer bli så ofta tyvärr, antar jag, eftersom hon blir endamstående om hon vill adoptera själv.

Så det borde luta åt att hon kanske ska göra slut ändå om hon inte vill leva livet utan barn. Då kanske hon kan träffa en ny man, som är mer barnsugen.

Det finns många som är tillsammans med personer som "vill leka fejk familj med sitt barn sen innan" som du har valt att kalla det. En av dem är min bonuspappa som jag har haft sen jag var 6 år. Han har inga egna barn och varför vet jag inte, men jag vet att jag alltid har varit som en dotter för honom. Fyfan ifall någon skulle ha dig som bonusmamma/bonuspappa med den inställningen som du har. Direkt otrevlig och stöter ut de som inte är dina riktiga barn. Euw.