Gravid efter missfall, kan inte glädjas alls.

Lider med dig. Vi har haft 6 missfall varav en är IVF De brukar dö i vecka 7 ca, några gånger har vi inte fått reda på det förrän i vecka elva vid UL dock eftersom min kropp oftast är väldigt gravid och vägrar acceptera det. Nu är jag 45 år och vi sökte hjälp utomlands eftersom statliga sjukvården i Sverige inte ville ge oss någon större hjälp när vi sökte var jag 39 år då de inte hitta något fel. Vi har använt donerade ägg. Jag/vi är och tänker precis som du och har inte tagit ut något i förskott, vilket kan kännas trist men det är ett sätt att skydda sig själv mot smärta, inget konstigt. Denna gången har det dock gått bra och Bf är beräknad till 28 juli ???? så det är faktiskt bara de senaste veckorna som vi börjat glädjas åt det. Däremot har vi följt läkarnas råd om att inte tänka negativt alls, inte titta eller göra saker som gör en ledsen tex nyheter saker på Fb osv, vi fick inte bråka utan saker ska ignoreras tills man kommit förbi de första fem månaderna. Låtsas som ingenting tills tex KUB test var gjord då började hoppet att finnas en liten aning. Det är som Tingeling säger think happy thoughts, fast på allt annat som inte har med bebis att göra. Vi har också valt att göra allt nu i slutet så vi fixar allt bebis behöver i sista skedet, även föräldrakurs och studiebesök på BB osv. Vi har också varit stränga mot omgivningen som accepterat att grattis kan de säga till oss i slutet eller när den kommit. Allt från våra chefer till bästa vänner och in sambos barn har köpt det eftersom jag varit öppen med varför, fast jag vill inte att någon ska tycka synd om mig, jag har också hållt det hemligt väldigt länge innan jag berättat utanför familjen. Så du det är inget konstigt att vara realist det kan gå vägen ändå med glada tankar och roliga saker ????