Gravid efter missfall, kan inte glädjas alls.

Hej TS! Jag har liknande erfarenhet, min första graviditet slutade i MA i vecka 13, upptäckes vid UL. Jag fick depression. Året därpå blev jag gravid igen men jag kunde inte glädjas alls under hela graviditeten, trots att den graviditeten gick bra.
Jag gömde magen så länge jag kunde, berättade inte för kompisar om graviditeten förrän det började bli uppenbart efter vecka 25.

I efterhand har jag förstått att det var mitt sätt att skydda mig och bebisen, att känna så som jag gjorde. Jag var så mån om att göra allt annorlunda mot första graviditeten att jag inte ens tillät mig att känna likadant som då.

Jag fattar att det inte låter hoppingivande att inte kunna glädjas under en hel graviditet men anledningen att jag berättar det är för att det kan vara bra att veta att DET ÄR OKEJ att inte kunna känna glädje och DET ÄR OKEJ att vara rädd och ledsen. Omgivningen kan vara väldigt skuldbeläggande om man inte beter sig som alla tycker att man "borde" under en graviditet, men hur man känner har inget att göra med ens karaktär eller att man inte "försöker" tillräckligt.

Du hittar ett sätt att hantera din nya graviditet. Om du har Instagram rekommenderar jag kontot Ihadamiscarriage som postar berättelser om missfall och graviditet efter missfall. Jag fann mycket tröst i att läsa där på grund av igenkänningen som blev en bekräftelse på att mina känslor var normala.