Känner mig som en hemsk flickvän.

Hej.

Min första graviditet är i vecka 7+5. Jag mår helt ok. Om man kan säga så. Jag kämpar mig igenom dagarna på jpbb, jag får ta många pauser då jag har ett fysiskt krävande jobb. Väl hemma är jag helt slut och orkar knappt umgås med min sambo eller hålla ordning där hemma.

Jag blir bara illamående om jag inte äter när magen säger ifrån. Så jag ska inte klaga.

Men nu till det jobbiga. Jag slutade röka så fort det kom ett + på testet. Drt är fruktansvärt jobbigt för mig. Jag klarar det men jag är så bitter på alla andra. Min sambo är värlsens bästa. Han stöttar mig igebom detta enormt myclet. Men... jag är så otroligt otrevlig och uppkäftig mot honom. Säger han något och jag inte håller med snäser jag något otrevligt och skit surt. Sen efter typ 5 min får jag enorm ångest för att jag varit otrevlig. Han kan jubintw hjälpa det. Innan jag blev gravid festade vi rätt ofta. Ialla fall varanan helg. Nu när jag är gravid menar jag på att han gärna får trappa ner på sitt festande. Han har inte riktigt förståt vad jag tycker. Gan menar på att varför han sla sluta festa. Jag har absolut inga problem med att jag inte kan dricka sprit. Jag är bara en tråkig person bland fulla människor. Och så blir jag så jävla självisk och egoistisk. Jag känner att det bara är jag som får göra uppofringar (och jag gör det såklart för mitt kommande barn) medans han kan leva på som innan. Jag känner mig så deprimerad över detta. Graviditeten ska vara något roligt och positivt. Är jag den ända som känner så här ?

Så snälla. Skriv er erfarenhet och tankar och tycken

Ps. Min sambo är som sagt världens bästa. Men det är just det här med att ändra på livsstilen som är provlemet.