• Debbie90

    Känner mig som en hemsk flickvän.

    Hej.

    Min första graviditet är i vecka 7+5. Jag mår helt ok. Om man kan säga så. Jag kämpar mig igenom dagarna på jpbb, jag får ta många pauser då jag har ett fysiskt krävande jobb. Väl hemma är jag helt slut och orkar knappt umgås med min sambo eller hålla ordning där hemma.

    Jag blir bara illamående om jag inte äter när magen säger ifrån. Så jag ska inte klaga.

    Men nu till det jobbiga. Jag slutade röka så fort det kom ett + på testet. Drt är fruktansvärt jobbigt för mig. Jag klarar det men jag är så bitter på alla andra. Min sambo är värlsens bästa. Han stöttar mig igebom detta enormt myclet. Men... jag är så otroligt otrevlig och uppkäftig mot honom. Säger han något och jag inte håller med snäser jag något otrevligt och skit surt. Sen efter typ 5 min får jag enorm ångest för att jag varit otrevlig. Han kan jubintw hjälpa det. Innan jag blev gravid festade vi rätt ofta. Ialla fall varanan helg. Nu när jag är gravid menar jag på att han gärna får trappa ner på sitt festande. Han har inte riktigt förståt vad jag tycker. Gan menar på att varför han sla sluta festa. Jag har absolut inga problem med att jag inte kan dricka sprit. Jag är bara en tråkig person bland fulla människor. Och så blir jag så jävla självisk och egoistisk. Jag känner att det bara är jag som får göra uppofringar (och jag gör det såklart för mitt kommande barn) medans han kan leva på som innan. Jag känner mig så deprimerad över detta. Graviditeten ska vara något roligt och positivt. Är jag den ända som känner så här ?

    Så snälla. Skriv er erfarenhet och tankar och tycken

    Ps. Min sambo är som sagt världens bästa. Men det är just det här med att ändra på livsstilen som är provlemet.

  • Svar på tråden Känner mig som en hemsk flickvän.
  • Heartbeat90
    Debbie90 skrev 2017-06-02 21:23:54 följande:

    Hej.

    Min första graviditet är i vecka 7+5. Jag mår helt ok. Om man kan säga så. Jag kämpar mig igenom dagarna på jpbb, jag får ta många pauser då jag har ett fysiskt krävande jobb. Väl hemma är jag helt slut och orkar knappt umgås med min sambo eller hålla ordning där hemma.

    Jag blir bara illamående om jag inte äter när magen säger ifrån. Så jag ska inte klaga.

    Men nu till det jobbiga. Jag slutade röka så fort det kom ett + på testet. Drt är fruktansvärt jobbigt för mig. Jag klarar det men jag är så bitter på alla andra. Min sambo är värlsens bästa. Han stöttar mig igebom detta enormt myclet. Men... jag är så otroligt otrevlig och uppkäftig mot honom. Säger han något och jag inte håller med snäser jag något otrevligt och skit surt. Sen efter typ 5 min får jag enorm ångest för att jag varit otrevlig. Han kan jubintw hjälpa det. Innan jag blev gravid festade vi rätt ofta. Ialla fall varanan helg. Nu när jag är gravid menar jag på att han gärna får trappa ner på sitt festande. Han har inte riktigt förståt vad jag tycker. Gan menar på att varför han sla sluta festa. Jag har absolut inga problem med att jag inte kan dricka sprit. Jag är bara en tråkig person bland fulla människor. Och så blir jag så jävla självisk och egoistisk. Jag känner att det bara är jag som får göra uppofringar (och jag gör det såklart för mitt kommande barn) medans han kan leva på som innan. Jag känner mig så deprimerad över detta. Graviditeten ska vara något roligt och positivt. Är jag den ända som känner så här ?

    Så snälla. Skriv er erfarenhet och tankar och tycken

    Ps. Min sambo är som sagt världens bästa. Men det är just det här med att ändra på livsstilen som är provlemet.


    Kan inte sätta mig i din situation riktigt men jag skickar massa styrkekramar !!!
    Jag och min sambo försöker skaffa barn och jag har liknade tankar.. t.ex om jag nu kommer bli gravid denna månad missar jag att få dricka på midsommar, missar att få åka utomlands o festa i sommar, och ska jag utomlands får ja vara nykter.. allt de är ju värt de, eftersom man isåfall bär på sitt barn som är de bästa som kan hända! Men jag som du ser de lite som uppoffringar och är lite kluven om jag tycker sambon ska göra dom offringarna.. min ena halva tycker att "nej klart han ska få dricka o festa (i måttliga mängder, men vi festar inte alltför mycket ändå) medans min andra halva tycker att Nää då får faktiskt han också hålla sej nykter..
    tror dock att vårat förhållande om ja krävde av sambon att han skulle hålla sej nykter 9 månader.. han skulle nog tycka jag var orättvis och jag skulle få dåligt samvete för jag tycker innerst inne inte att de är fel o konstigt att han nån gång ibland vill ta några öl och se sport o hänga med kompisar..
  • Snuttis2

    Har försökt få barn i ganska många år innan det nu verkar som om vi faktiskt inom kort ska bli föräldrar. O jag har hållt mig från alkohol, tänkt på maten, undvikit fester , dragit ner på kemikalier ja du fattar säkert! Men jag har faktiskt inte sett det som någon större uppoffring då jag kännt att det närmar mig mitt mål. Har aldrig bett min man att egentligen förändra något. Jag har snarare tänkt att passa på nu för sen lär det inte bli varken party eller dataspel på 18 år : ) !

    Men jag uppfattar er som lite yngre än oss? Och det jag kanfundera över i din text är hur mkt ni har förberett er på föräldraskapet och hur mkt han verkligen är mogen oförstår? Att bli förälder handlar ju om att sätta en annans behov helt före dina egna och att ex festa regelbundet kommer ju (i min mening) inte fungera sen. Ni kommer behöva finnas där för barnet och vara ett team, så jag skulle råda dig att se till att han följer med på varenda bm besök framöver, gå på föräldraföreläsningarna som erbjuds för att förbereda honom på sin nya roll! Ta gärna o ladda ner någon gravid app o läs tillsammans om vad som händer varje vecka!

    Gällande humöret så ta det med ro, hormonerna flyger i dig just nu och kommer fortsätta med det hela graviditeten fast på olika vis. Än så länge så är det du som är gravid inte ni som väntar barn! Den upplevelsen/insikten kommer oftast senare för pappan.

  • Estor

    Det är mycket hormoner i omlopp och säkert abstinens som inte gör humöret bättre.

    Jag skippar gärna alkohol men går gärna på fesr, varför är man tråkig nykter? Är man inte rolig utan sprit? Jag har vart nykter på fester medan folk säkert trott ja vart onykter. Blir "full" av sällskapet. För mig är de inte spriten som gör festen.

    Vi festar inte ofta, låter min man självklart dricka öl om han vill. Men har ändå sagt att du får inte ta förgivet att jag ska köra varje gång vi är borta.x Och han är ok med det.

    Oftast frågar han när vi är borta om de är ok. Låter som ja håller hårt men så var de förut också om vi hade bil med så kollade vi alltid vem som skulle köra och ingen upplevde att ja kör jämt. Nu säger jag oftast alltid att de är ok. Men kan ju va så att man är extrem trött o inte kommer orka köra om vi inte åker hem tidigt o då kan valet va att vi stannar längre om han också är nykter.

    Om han är ute varje helg kan jag förstå att de inte känns kul. Men låt han komma ut o umgås med polarna.

    Jag satte nog lite mer krav förut på tex inte för mycket kaffe, varma bad, ta sina vitaminer. Men detta just för att inte första kvaliteten på spermierna. Haha låter sjukt så här i efterhand.

    Sätt är ner och prata om hur ni båda känner och tänker. Han vet inte vad du går igenom. Och det är en stor förändring för era liv ni har framför er. Din förändrings resa har börjat. För blivande pappan är resan endast i huvudet och han har sett ett plus. Han känner inte något fysisk som vi blivande mammor gör.

    Oj blev långt o kanske luddigt detta. Ta hand om varandra o gör sånt ni inte kanske göra lika lätt sen när ni är tre :)

Svar på tråden Känner mig som en hemsk flickvän.