Känner mig som en hemsk flickvän.

Har försökt få barn i ganska många år innan det nu verkar som om vi faktiskt inom kort ska bli föräldrar. O jag har hållt mig från alkohol, tänkt på maten, undvikit fester , dragit ner på kemikalier ja du fattar säkert! Men jag har faktiskt inte sett det som någon större uppoffring då jag kännt att det närmar mig mitt mål. Har aldrig bett min man att egentligen förändra något. Jag har snarare tänkt att passa på nu för sen lär det inte bli varken party eller dataspel på 18 år : ) !

Men jag uppfattar er som lite yngre än oss? Och det jag kanfundera över i din text är hur mkt ni har förberett er på föräldraskapet och hur mkt han verkligen är mogen oförstår? Att bli förälder handlar ju om att sätta en annans behov helt före dina egna och att ex festa regelbundet kommer ju (i min mening) inte fungera sen. Ni kommer behöva finnas där för barnet och vara ett team, så jag skulle råda dig att se till att han följer med på varenda bm besök framöver, gå på föräldraföreläsningarna som erbjuds för att förbereda honom på sin nya roll! Ta gärna o ladda ner någon gravid app o läs tillsammans om vad som händer varje vecka!

Gällande humöret så ta det med ro, hormonerna flyger i dig just nu och kommer fortsätta med det hela graviditeten fast på olika vis. Än så länge så är det du som är gravid inte ni som väntar barn! Den upplevelsen/insikten kommer oftast senare för pappan.