IVF start sommar 2017

Tack för era kloka ord!

Jag har en sjukdom i grunden som chefen vet om och arbetar därför inte heltid. Har en lönebidragsanställning och hade först praktik från november till juli och blev sedan anställd året ut. Vi ska förhandla förlängning i oktober. Har alltså snart varit på arbetsplatsen i ett år och trivs bra med min chef. Hennes man är själv sjuk så hon vet hur sjukvården fungerar med tider, brister och allt därtill. Vi pratar om det mesta och jag har varit öppen med alla mina tidigare behandlingar och besök, men nu tar det emot då detta är "självmant". Är jag knäpp som tänker så?

Bara några dagar kvar till TD men jag känner mig säker på att det kommer vara negativt nu.. vågar inte testa typ. Mått så dåligt i helgen och varit ledsen. Verkligen hamnat i en dipp. Om vi gör om det här så kommer jag inte testa tidigt igen. Då kommer jag avvakta... Känns nästan som att det är mensdags, fått massa utslag i ansiktet osv. Bara vänta och se.

Usch inte alls något positivt inlägg nu..

Hoppas att ni alla mår bra och kämpar på!!

Det kunde lika gärna vara jag som skrev ditt inlägg! Vaknade med en ytterst tung och dyster känsla. Inga ömma bröst, en bråkdel av "växtvärk" i livmodern... Precis så som jag brukar ha innan mens. Grät till och med innan jag orkade lämna sängen i morse, för jag kände hur allt hopp runnit ur mig. 

Hur hemskt det än är känns det skönt att veta att det är fler som inte tycker att livet leker eller lyckas hålla modet uppe.

All styrka till oss <3

Ni andra får gärna svara ni med hur många dagar emellan uttag och insättning hade ni?

Frågade ju er om råd angående att berätta för min chef om att vi håller på med IVF. Jag tänkte låta bli att berätta då det inte blev tre dagar denna veckan, utan bara två som jag behövde lägga om mitt schema. Men när jag kom till jobbet idag och började prata med chefen så kändes det mer eller mindre tvunget att jag berättade. Men det gick superbra och hon var väldigt förstående :) Tack för era tips kära ni!

Lite depp här från min sida idag:

Min kropp har inte återhämtat sig från äggplocket ännu. Jag har inte ont men jag är trött och fortfarande lite uppsvälld. Har koll på min vikt och den har gått nedåt stadigt så jag oroar mig inte av den anledningen. Men jag tycker att jag blir andfått lättare än vanligt, känns inte som läge för en löprunda precis och det är jag ju van vid så det känns kasst. Vill känna mig stark och pigg igen. Och sen flytt och massa på jobbet upp på det. Så jag tog beslutet att sjukskriva mig resten av veckan för att inte krascha totalt. Och plikttrogen som jag är känns det också jobbigt. Men ibland måste man fokusera på sig själv och sin egen hälsa. Och det behöver jag nu.

Jag vet faktiskt inte men nässprayen gör väl så dom kan kontrollera min ägglossning lite bättre. Men efter äggplock så tror jag inte det är nån skillnad mer än att jag inte riktigt har koll på när jag har BIM. Men det borde väl va ca 14 dagar efter "ägglossning". Så antar att mensen kan dyka upp lite när som helst om jag inte är gravid.

Jag förstår mig inte på lutinus, ibland rinner inget ut och ibland hela tabletten. Förvirrande. Men ja, jag upplever att jag är mer kissnödig nu än innan allt detta.

Det gick bra men tyvärr inte så många ägg men hoppas dem är bra!