Alltså ni som fått era små, hur har ni det med hormonerna nu efter förlossningen? Vi fick den 14e och efter 4 dagar kom den här berömda baby bluesen.. och den ha än inte velat ge med sig utan det är hemskt mycket tårar och ångest.. nån som känt av nån depp eller är det bara jag som inte är i någon mysig bebis bubbla som alla pratar om? :(
Jodå. Sömnen har vart åt h*lvetet rent ut sagt i helgen. Så har fått bli inlagd jag och mannen. Så får morfin o sova på o de har undersökt mig. Slemproppen har ju gått o jag var öppen 3cm imorse o livmodertappen är på g.. O imorgon är de eventuell hjälp på traven. Ballongen om ni vet... Jag klarar inte mer.. Min latensfas är otroligt seg o smärtsam så läkaren da att de självklart hjälper mig nu om jah ville då jag kämpat så länge... Jag är så jäkla lycklig att jag får hjälp. O alla är så fina här.. De gör de till en fin upplevelse.. O min man var o köpte jordgubbar o massa gott så nu ligger vi på vårt fina rum o kollar film o försöker bara vara glada o lugna..
De sista jag ville vara igångsättning men jag får lära mig att vara öppen o ibland blir de inte som man tänkt dig.. Detta är de bästa för mitt psyke.. <3
Ta kontakt med Bvc. Du är inte ensam om att känna som du gör. Det är ju en stor omställning att få barn. Man tror att man ska vara så lycklig när man fått barn. Kram!
Har inte kommit dit än, men det är ju väldigt vanligt. Det som du ska vara uppmärksam på är ju om det inte ger med sig om några dagar. Du kan alltid ta kontakt med bvc, de ska ha bra koll på det där. Sköt om dig <3
Hoppas du får ngt svar från ngn som vet. Typ alla mina kompisar har upplevt allt de du säger.. Men bara för de är vanligt betyder ju inte de att de känns bättre. De bästa är nog bara att acceptera att din kropp är i obalans nu o tvinga inte dig att känna på ett speciellt sätt när de inte är så. Det kommer säkert bli bra.. De är jag säker på. Du är stark! <3 ta den tid du behöver.
Igår kl 11:49 föddes vår lille son! <3
O du.. Jag är redan lite ångestfylld o väldigt konstig i mitt mående.. Så du är inte ensam! <3
Hur gick det i onsdags? Känns det något bättre?
Det låter klokt tycker jag. Man ska ta all hjälp man kan få. Jag har haft några dagar med mycket tårar för ingenting, men det har redan lagt sig - vilket jag är oerhört tacksam för. Med mitt andra barn fick jag förlossningsdepression, och förstod inte själv vad det handlade om. Det var tillslut BVC som fångade upp mig, men då hade det redan gått ganska lång tid. Så jag blir glad att höra att du får hjälp. Det är nog (tyvärr) vanligare än man tror att bli nedstämd.
Stor kram till dig <3
Vi ligger då inne på barn nu jag och Lill gubben, efter att Lill hjärtat haft kaskad kräkningar, förstoppning och jätte ont i magen så åkte vi in och blev inlagda direkt, de misstänker mjölk allergi och jag hoppas verkligen att det är det och inget värre och att det hittar nått sätt att hjälpa då det gör så extremt ont att se han ha så hemskt ont som han haft:(
Styrkekramar till er <3
Nej men stackars lille vännen. Vi får hoppas att det är mjölken.
Jag har mått fruktansvärt piss till å från nu sen lillen kom. Jag tror det var den här såkallade baby-blues. Herregud.. Idag är de skillnad men jag har fortfarande stunder där jag känner att humöret svänger o jag blir orolig o rädd. Men när jag mår riktigt dåligt så har jag tänkt så jävla dumma tankar... Att jag ångrar mig o jag känner mig låst. Att jag inte vill ha honom o att jag inte kommer klara.. Dessa tankar har bara vart känslor men fy fan va jobbigt de har vart.. Jag har läst mycket om baby-blues o stämmer in på allt jag kände. O det var i samband att det rann till i brösten. Jag var så ledsen... Pratade mycket med min man om de.. O han är så snäll o förstående.. Han sa att de är inte så konstigt o att han också läst på lite...
Dessa känslor kommer då o då.. Inte alls lika starka o inte att jag ångrar mig men att jag får lite panik o tänker att shit mitt liv är helt förändrat! Hur ska jag klara?! Vad har jah gett mig in på. Men så kom denna dagen. Jag har fått sova typ 10h inatt då jag pumpade mjölk till mannen så han fick mata 1 matning på natten... Så jah tror sömnen hjälpte.. Bara att jag fick en natt ordenlig sömn.
Detta måste man prata mer om tycker jag då det är så förskönat att få barn o att man är så jävla lycklig hela tiden. Alla känner inte så. O om man då tror att de ska vara på ett visst sätt så blir man jätte orolig o ledsen när man inte känner så... Jag finns här om ngn känner samma eller så.. Då jag gått igenom en depression på 4 år med jobbiga ångestattackar osv så har jag erfarenhet. Kanske kan vara skönt... Hoppas alla ni mår ok iaf o va inte rädda för att vara ledsna.. <3
Nu är även vårt lilla mirakel här! Skulle in på igångsättning, men det startade av sig själv tillslut. Nu njuter vi bara i bebisbubblan!! <3
Jag känner med så.. Saknar min man.. Saknar o ba kunna vara han o jag på ett sätt. De är OK o känna så! Jag har många vänner som känt så.. De blir bättre. Man kommer in i sin nya vardag. Förändringar är jobbiga. Även om de är bra o positiva. Så är det bara. Man är ingen dålig mamma för det. Vissa behöver bara lite mer tid. Vi älskar våra barn. O kärleken kommer växa. Vi håller ju på o lära känna dessa små liv. O jag tror att om du får en god natts sömn. Så blir de lite bättre. Så känner jag. Jag har lixom återställt mig ngt.. Alla kramar till dig. Vi fixar detta tillsammans! :)
Jag helammar men har satt mig själv på komjölksproteinfri kost vilket minskade fröken skrikande rejält. Kan det vara ett alternativ för er?
Hej!
Jag helammar. O han äter bra. Men jag har hjälp med en amningsnapp. Då mina bröstvårtor inte är så pass "utsugna" så han har svårt å greppa. O ibland går det utan o ibland inte.. Försöker nu vänja av honom helt.. Så han kan amma utan. Då jag upplever att han får mycket mer mat utan han blir snabbare nöjd.... Är lite psykiskt påfrestande. Känner mig otillräcklig då jag vill amma utan.
Han har i varje fall inte gått upp så mycket. Vilket jag oroar mig för. Då jag o min man var riktigt runda bebisar. Han vägde 3700g när han föddes o gick ner till 3400 typ. O nu denna veckan vägde han 3500g...o han är 2 veckor. Bvc sa att de var ingen fara då han är pigg o fin men jag tänker på det hela tiden. De ska väl gå upp ca 150g i veckan?! Ska jag amma mer? Är det nappen som gör att de blir mindre mjölk till honom? Ska man ta till ersättning?
Vårt första barn o jag är lite nere idag pga hans vikt.. :(
Det är bara att försöka igen. Man får räkna med att det inte alltid blir som man tänkt sig.
Vi har en del vakennätter här också, så lite sliten känner jag mig. Jag har valt att inte amma, pga tidigare förlossningsdepression. Det fungerar bra nu när vi har hittat rytmen som passar henne. Det gör ju så klart det hela lättare att veta att pappa kan mata lika mycket som jag. Jag tar nätterna i veckorna eftersom han jobbar, så tar han helgerna.
Min äldsta son delammade jag för mjölken räckte inte. Lyckades ändå hålla det så i ca 8 månader, sen försvann den helt. Nr 2 ammade jag helt i 2 månader, sen fick jag trappa ner för att sluta helt när han var 3 månader, för att få bli av med hormonerna i kroppen. Så nu ingen amning alls, vilket känns som ett väldigt bra beslut.
Min stora utmaning är att ta hand om bebis, en (snart) 5-åring och en 14-åring samtidigt. Jag frågar mig varje dag: hur gör man??
Det är bara att försöka igen. Man får räkna med att det inte alltid blir som man tänkt sig.
Vi har en del vakennätter här också, så lite sliten känner jag mig. Jag har valt att inte amma, pga tidigare förlossningsdepression. Det fungerar bra nu när vi har hittat rytmen som passar henne. Det gör ju så klart det hela lättare att veta att pappa kan mata lika mycket som jag. Jag tar nätterna i veckorna eftersom han jobbar, så tar han helgerna.
Min äldsta son delammade jag för mjölken räckte inte. Lyckades ändå hålla det så i ca 8 månader, sen försvann den helt. Nr 2 ammade jag helt i 2 månader, sen fick jag trappa ner för att sluta helt när han var 3 månader, för att få bli av med hormonerna i kroppen. Så nu ingen amning alls, vilket känns som ett väldigt bra beslut.
Min stora utmaning är att ta hand om bebis, en (snart) 5-åring och en 14-åring samtidigt. Jag frågar mig varje dag: hur gör man??
Hur går det för alla?
Här börjar det som falla på plats, lärt känna lilleman och vardagen börjar funka bättre och bättre :) våran lilla kille är både mjölkprotein allergisk och läkarna tror även att han har reflux, spyr princip hela dagarna men går endå upp i vikt men han får medicin som ska lugna ner kräkningarna så vi håller tummarna :)
Hoppas alla har det bra med sina småttingar! <3
Hej!
Vår tjej är också mjölkprotein allergisk. Det har varit några rejält jobbiga veckor innan vi kom till rätta med det. Men nu när jag är helt strikt mjölkfri i min kost så fungerar det bra igen!
Var riktigt orolig ett tag!
Ingrid är nu 9 veckor! Hon börjar bli en riktigt glad tjej. Så mysigt att se henne le och höra lite gurgel o joller :)
Jag har också fått mjölkfri ersättning att komplettera med för att få upp vikten sa t de dagar hon krånglar. Hon reagerar fortfarande på nåt i mjölken vid olika tillfällen så då kompletterar jag med ersättningen. Men huvaligen vad illa den smakar. Kan inte förstå att hon vill äta den!!!
Nån mer som Tycker det är lite jobbigt att visa sig naken för sin partner?
Aldrig känt mig så oattraktiv förut . Har ca 8 kg kvar att gå ner och enda gången min man sett mig naken , eller enbart brösten är när jag ammat vårt barn -inte direkt sexig situation.