Så svårt att vara positiv efter 8 missfall

 Jag är nu gravid för nionde gången, inga barn. Vill inte ha något grattis än, jag vet det låter negativt men.
De åtta missfallen har varit mellan v 6-9 flera av dem MA som upptäcks senare. Första missfallet 2004. Jag har nu gått in i v 12. Var på vul v 9+1 och allt var jättebra då trots bruna flytningar och ett par levrade klumpar under två veckor innan (allt för att bli orolig). Jag hade en mindre blödning en vecka efter vul, det kom efter en lite längre promenad och sen bruna flytningar igen. Tack och lov inga störtblödningar iaf.
Den här gången har jag fått gonal F för att ägget ska vara så bra kvalitet som möjligt då den privata klinik jag gått till nu konstaterade PCO, sen har jag även varit på hysteroskopi i höstas för att ta bort lite sammanväxningar så förhoppningsvis kanske det gör någon skillnad. Jag har lite skiljevägg i livmodern.
Tidigare har de ju bara sagt att allt sett bra ut då vi genomgått utredningar.

Ska till MVC nästa vecka, de frågade om jag vill göra KUB, jag blir ju 35 snart! Vet faktiskt inte hur jag ska ställa mig till det. På ena sidan skulle vi kunna avbryta om något vore fel. MEN visar det sig vara dåligt resultat så ska ju fostervattenprov tas och missfallsrisken ökar, skulle det då visa sig vara bra och det gått på tok pga av FVP då kommer jag ju aldrig förlåta mig själv.. Och har det blivit dåligt resultat på KUB kommer jag ju ha ångest över det.

Önskar bara jag kunde njuta av att vara gravid men efter så många nederlag är det så svårt att tro att det ska gå bra!

Skriv gärna om solskenshistorier!