insemenation (samtalet)

Vi gjorde samtalet båda på Storkklinik i Köpenhamn och på rmc i Malmö och efter det bestämde vi oss för att vi mycket hellre betalar allt själv i Danmark. I Sverige var samtalet väldigt kontrollerande, som att vi blev utredda och skulle godkännas. Det var tråkigt och tog oss en bra stund att skaka av oss den dåliga känslan. Till det kom att läkaren också hade bestämt innan vi kom att jag skulle ha ivf trots att vi hade registrerat oss för vanlig insemination, jag hade bra värden och vi ville inte alls göra ivf. Det blev riktigt otrevligt när jag stod på mig och han tyckte tyckte att vi skulle vara glada som blev erbjudna dyr ivf-behandling meddetsamma.

I Danmark var samtalet förtroligt, lyhört och mer en dialog. Förutom medicinska frågor (typ tidigare graviditeter, gynekologiska besvär etc.) var det en lång diskussion om öppen eller anonym donator, donatorns roll, hur vi kommit fram till vem dom ska bära barnet, hur vi ska prata med barnet om hur henblev till, varför hen inte har en pappa etc., förväntningar på behandlingen, hur vi känner inför det faktum att det inte finns några garantier att vi kommer att lyckas etc. Det imponerade på mig också att de frågade om jag har varit utsatt för sexuella övergrepp eller andra traumatiska upplevelser som gör det svårt att genomgå en gynekologisk undersökning, eftersom Strokklinik är specialister på just den målgruppen.

Det var väldigt viktigt för oss att pricessen skulle kännas avslappnad, fin och speciell, så det kändes helt rätt att göra den på Stork.

Hoppas att det kommer att gå bra för dig!

Jodå, det gick bra. Jag blev gravid på femte försöket och vår plutt är 9 månader nu. Det hade kanske gått snabbare om jag hade valt ivf eller åtminstone hormonstimulerande cykel (jag var 38 år när vi började), men vi kände ingen panik och jag reagerar inte bra på hormoner.

Själva processen går snabbt i Danmark eftersom det inte är några väntetider. Du ska ta några prover som du kan göra i Sverige, och det är väl vad som tar längst tid. När du har proverna klara och har gjort journaldamtalet så kan du inseminera redan nästa cykel. Proverna är giltiga ett tag, så du kan ha dem klara tills när du vill sätta igång.

Angående donator så var vi väldigt osäkra och pratade med massor av vänner innan vi bestämde oss. Jag kände först starkt att jag ville ha anonym, för att inte förvirra barnet, för att förmedla till henne/honom att det är jag och min fru som är föräldrarna. Men till slut insåg jag att det inte är mitt val eller beslut, utan mitt framtida barn som borde bestämma om hen vill veta vem donatorn är eller inte. Det är inte helt lätt att välja, men har man en öppen så kan man ju alltid välja att ignorera det, men har man valt en anonym så går det aldrig att ändra.

Jag beundrar verkligen er som har styrkan och modet att skaffa barn på egen hand! Det är också bra att du vet vad du vill. Mitt bästa råd är att försöka att njuta lite av processen också, så att det inte bara blir stress. Det kommer säkert att bli bra oavsett om du väljer Göteborg eller Danmark, och huvudsakligen är ju att det blir ett barn, sen är allt innan det bara historia.

Tack :)

Man meddelar bara kliniken när man fått ett plus, och sen igen när barnet är fött. Detta för att en och samma donator får bara ge upphov till ett visst antal barn. Alla kontroller gör man hos egen barnmorska hemma.

Jag hade också hjälp av en gynekolog här hemma som bland annat mätte äggblåsorna på mig innan insemination och han gjorde även tidigt vul i vecka 7. Alla gynekologer hjälper ju inte till vid insemination utomlands, men det är inte heller olagligt för dem att göra det. Hittar du en gynekolog hemma som är villig att hjälpa dig så är det väldigt bra att ha.