Vi gjorde samtalet båda på Storkklinik i Köpenhamn och på rmc i Malmö och efter det bestämde vi oss för att vi mycket hellre betalar allt själv i Danmark. I Sverige var samtalet väldigt kontrollerande, som att vi blev utredda och skulle godkännas. Det var tråkigt och tog oss en bra stund att skaka av oss den dåliga känslan. Till det kom att läkaren också hade bestämt innan vi kom att jag skulle ha ivf trots att vi hade registrerat oss för vanlig insemination, jag hade bra värden och vi ville inte alls göra ivf. Det blev riktigt otrevligt när jag stod på mig och han tyckte tyckte att vi skulle vara glada som blev erbjudna dyr ivf-behandling meddetsamma.
I Danmark var samtalet förtroligt, lyhört och mer en dialog. Förutom medicinska frågor (typ tidigare graviditeter, gynekologiska besvär etc.) var det en lång diskussion om öppen eller anonym donator, donatorns roll, hur vi kommit fram till vem dom ska bära barnet, hur vi ska prata med barnet om hur henblev till, varför hen inte har en pappa etc., förväntningar på behandlingen, hur vi känner inför det faktum att det inte finns några garantier att vi kommer att lyckas etc. Det imponerade på mig också att de frågade om jag har varit utsatt för sexuella övergrepp eller andra traumatiska upplevelser som gör det svårt att genomgå en gynekologisk undersökning, eftersom Strokklinik är specialister på just den målgruppen.
Det var väldigt viktigt för oss att pricessen skulle kännas avslappnad, fin och speciell, så det kändes helt rätt att göra den på Stork.
Hoppas att det kommer att gå bra för dig!