Abort om två dagar...

Är det inte ett alternativ att flytta till Sverige?

Jag har full respekt för din situation, att abort kan vara något väldigt svårt att gå igenom och att det är ditt beslut. Men för dina andra barn, för den stabilitet du önskar dem, tror jag att det skulle vara ett jättedåligt beslut att behålla. Det är inte säkert att du kommer kunna resa alls i samma utsträckning som gravid och med ett spädbarn. Det är klart att det kommer påverka dem jättemycket, och jag kan inte se annat än att det skulle vara väldigt negativt.

Utöver det så vill du egentligen inte ha fler barn, och din partner vill inte heller ha barn nu. Jag kan som sagt förstå att en abort kan vara ett trauma att genomgå, men det är så tidigt nu att det du skulle göra är att ta bort ett antal celler till förmån för dina tre livs levande barn, som redan har haft det väldigt tufft. En manipulerande psykisk misshandlare till pappa och en mamma långt bort med en ny familj?

Förstår att du sitter i en svår sits. Men jag köper inte det du säger om att pappan är helt annorlunda med barnen än han varit mot dig. Dels tror jag att det är ett personlighetsdrag, som uppenbarligen finns hos honom att han kan bete sig så, manipulera och utsätta dig för psykisk misshandel. Uppenbarligen är han kapabel till det, och jag har svårt att se att det inte skulle gå ut över barnen mer eller mindre, så småningom.

Det andra är att han utsatt deras mamma för det här. Det säger en del om hans föräldraskap. Jag skulle aldrig visa annat än respekt för mitt ex, mina barns pappa, av djup respekt för barnen. Han fungerar tydligen inte så, utan beter sig illa mot deras mamma. Dessutom har han genom flytten, hur god kontakt du än har med barnen, tagit ifrån dem deras möjlighet till en vardag med sin mamma. Jag skulle aldrig ta barnen och flytta ifrån deras pappa, han är ju oändligt viktig för dem och jag vill inte beröva dem från det.

Av de anledningarna skulle jag inte vara trygg i att barnen hade hela sin vardag med honom. Jag förstår att det är svårt för dig att lämna det liv du byggt upp de senaste 12 åren. Verkligen. Men finns inte möjligheten att du och din nuvarande partner tillsammans med "graviditeten" flyttar till Sverige? Hur ser han på det?

Som jag ser det nu är det ofrånkomligt något negativt för barnen att ha sin ena förälder, speciellt som de bott med tidigare och uppenbarligen har stark anknytning till, så långt bort. Att du dessutom bildar ny familj så nära inpå tror jag kommer skada er relation och deras självkänsla. Att de blev bortvalda för en ny bebis. Du säger att de kommer förstå när de är vuxna, men faktum är att känslan av att bli bortvald av sin mamma som barn inte är något som bara går över även om man som vuxen kan ha en förståelse, utan det sätter djupare spår.

Du skriver ju också att ditt ex låtit sin frustration i separationen gå ut över barnen och att han försökt manipulera dem. Vad är det som säger att han inte kommer gå bananas över att du får ett nytt barn? Som ovan skrev, är det ju knappast troligt att han kommer att stötta dig och barnen i detta.

Sen tycker jag att det du skriver om att inte låta honom styra ditt liv, redan har fallerat. Han har ju flyttat era barn ifrån dig. Jag personligen skulle också hellre låta honom få vinna på så sätt att han tvingat mig att flytta, hellre än att vara ifrån barnen. Genom att flytta efter, låter du honom INTE vinna i frågan om dina barn. Och den kampen borde väl vara viktigare än kampen om att få bo kvar?

Det låter som att du har bestämt dig, och jag beundrar att du tänkt över situationen så noga. Vill önska dig lycka till, och vågar mig även på ett grattis! Hoppas allt går bra.