Abort om två dagar...

Fundera på vad du verkligen vill, att tiden inte är perfekt behöver ju inte vara dåligt. Är du rädd att dina barn ska känna att du glömt dem?

Som sagt fundera, är du inte säker vid tiden så boka om och fundera lite till.

Fattar jag rätt att dina barn bor i Sverige och du bor i Spanien? Är din nuvarande man spanjor? Om det är så så ser jag risken att du blir fast i Spanien för du kommer inte att kunna flytta med barnet så länge pappan inte godkänner det om barnet föds där. Då har du alltså barn i Sverige som du aldrig mer kan bo med om du så skulle vilja. Eller ja, inte med mindre än att du lämnar barnet i Spanien med den andra pappan. Du kommer även att få svårare att hälsa på dina andra barn för det nya barnet börjar ju skolan och då kan du inte resa när du vill för att du måste anpassa livet efter det barnet.

Är precis i din sits just nu... står inför abort men grubblar :(

Grymt tufft beslut att ta....

Varför känns det inte rätt ändå med abort?

Kanske det bästa är att föda detta barn och sedan sterilisera sig? Eftersom du inte vill ha fler barn.

Tack alla.

Varför det inte känns rätt med abort?

För det är trots allt ett liv vi talar om, och även om det finns situationer i livet som helt klart berättigar en abort så känner jag mej inte helt övertalad om att detta är en av dem.

Min partner och jag har ett stabilt förhållande och han önskar barn i framtiden. Det är inte alltid man kan beställa storkbesöket utan själva får anpassa sej till den nya situationen.

Varför då ej behålla?

För jag är livrädd. Jag har tre barn mellan 6-10 år som jag fått acceptera att bo i ett annat land än. Allt pga att pappan gick bananas efter separationen. Spanien har ej samma skyddsnät som Sverige och barn är otroligt dyrt här. Lönena låga. Han vägrade hjälpa mej och jag kunde helt enkelt ej kämpa längre ekonomiskt.

Det känns fruktansvärt skrämmande att dels kanske inte kunna resa så ofta, kanske tror mina barn jag "byter ut dem" - de är trots allt barn och i en känslig situation med....

samt, om det finns ngt jag lärt mej så är det att livet ej har garantier - tänk om detta förhållandet ej håller, och jag separerar igen.... vad då? Ett barn i Spanien och 3 i Sverige, kommer jag någonsin kunna bo på samma plats med alla eller måste jag vara separerad från dem? Nu finns ju trots allt valet en återflytt om vi bryter...

Så, allt känns stort och svårt och ledsamt.... en dag kvar...

Funderar för fullt men inte bara jag involverad i detta...

Hämtade certifieringen nu, som behövs för att de skall göra aborten kostnadsfritt, och mår bara illa ....

Tidigt, enligt sista mensen är jag nu i vecka 6...
Problemet är att jag tror inte jag blir säkrare på en abort om jag skjuter på det, snarare tvärt om - fäster mig mer samt liten utvecklas mer.

Annat är att jag känner mej ensam i det hela, partnern undviker ämnet helt eller håller sej "för upptagen" med annat.

Suck. Nåväl, tack alla...

Är det inte ett alternativ att flytta till Sverige?