Alla krav..
Jag och min sambo har båda barn sedan tidigare som har bott varannan vecka. Ibland har de varit här separata dagar för att få tid ensamma med oss och det har varit helt okej. Jag har en dotter på 7år och han har två döttrar på 4 och 6 år.
Nu är det så att bonusbarnens mamma helt har försvunnit ur deras liv. Vi vet inte när eller ens om hon kommer att börja ha barnen igen och de bor således hos oss på heltid just nu. Sambon har tagit semester hela juli och har varit hemma, men nu kommer verkligheten ikapp och jag mår skit.
Grejen är att min sambo jobbar alltid. Enda gången han är ledig är den helgen vi i vanliga fall har barnen. Sambon jobbar redan bara 80% vilket innebär att han inte kan gå ner mer i tid. Arbetspassen går inte heller att utöka på vardagarna. Föräldradagarna är slut o.s.v.
Nu har det blivit en osagd självklarhet att jag måste vara med barnen alltid. Varannan helg när han jobbar så ska jag vara med barnen. På morgnarna när han inte är där så ska jag vara med barnen. Alltid alltid. Det har inte gjort något om min dotter också varit hemma. Då känna det naturligt att ha alla barnen. Men när hon inte är här så vill jag inte. Jag har inget emot att vara med sambons barn ibland och jag har inget emot att de bor hos oss. Men jag vill inte ta allt ansvar. Jag mår jättedåligt. Jag hade precis börjat vänja mig vid att inte ha min dotter hos mig alltid och hittat hobbies som tagits mycket tid. Jag har äntligen börjat åka iväg varannan helg för att göra saker som jag mår bra av. Nu ska jag vara hemma med hans barn.
Jag låter säker otacksam. Jag tycker jättemycket om barnen men de är trots allt inte mina barn. Jag är jättegärna en extra vuxen för dem men jag vill inte tvingas vara med dem alltid. De vill inte vara med mig alltid. De vill ju vara med sin mamma och pappa.
Sambon undviker ämnet. Han blir arg och sårad eftersom det inte finns någon lösning på problemet. Han måste jobba, jag har ju inget fast (pluggar). Släkt och vänner kan inte passa barnen och mamman finns som sagt inte med i bilden just nu.
Jag känner mig så elak som känner såhär. Jag vet inte vad jag ska göra.
