Anonym (Ledsen)

Äldre 27 Jul 08:54

45 svar

Alla krav..

Jag och min sambo har båda barn sedan tidigare som har bott varannan vecka. Ibland har de varit här separata dagar för att få tid ensamma med oss och det har varit helt okej. Jag har en dotter på 7år och han har två döttrar på 4 och 6 år.

Nu är det så att bonusbarnens mamma helt har försvunnit ur deras liv. Vi vet inte när eller ens om hon kommer att börja ha barnen igen och de bor således hos oss på heltid just nu. Sambon har tagit semester hela juli och har varit hemma, men nu kommer verkligheten ikapp och jag mår skit.

Grejen är att min sambo jobbar alltid. Enda gången han är ledig är den helgen vi i vanliga fall har barnen. Sambon jobbar redan bara 80% vilket innebär att han inte kan gå ner mer i tid. Arbetspassen går inte heller att utöka på vardagarna. Föräldradagarna är slut o.s.v.

Nu har det blivit en osagd självklarhet att jag måste vara med barnen alltid. Varannan helg när han jobbar så ska jag vara med barnen. På morgnarna när han inte är där så ska jag vara med barnen. Alltid alltid. Det har inte gjort något om min dotter också varit hemma. Då känna det naturligt att ha alla barnen. Men när hon inte är här så vill jag inte. Jag har inget emot att vara med sambons barn ibland och jag har inget emot att de bor hos oss. Men jag vill inte ta allt ansvar. Jag mår jättedåligt. Jag hade precis börjat vänja mig vid att inte ha min dotter hos mig alltid och hittat hobbies som tagits mycket tid. Jag har äntligen börjat åka iväg varannan helg för att göra saker som jag mår bra av. Nu ska jag vara hemma med hans barn.

Jag låter säker otacksam. Jag tycker jättemycket om barnen men de är trots allt inte mina barn. Jag är jättegärna en extra vuxen för dem men jag vill inte tvingas vara med dem alltid. De vill inte vara med mig alltid. De vill ju vara med sin mamma och pappa.

Sambon undviker ämnet. Han blir arg och sårad eftersom det inte finns någon lösning på problemet. Han måste jobba, jag har ju inget fast (pluggar). Släkt och vänner kan inte passa barnen och mamman finns som sagt inte med i bilden just nu.

Jag känner mig så elak som känner såhär. Jag vet inte vad jag ska göra.

Anonym (Ledsen) Trådstartaren

Äldre 28 Jul 08:49

#31

Tilläggas bör att mamman inte träffat barnen på snart en månad. Det blev bara självklart nu att hon faktiskt inte vill ha dem hos sig alls. Inte träffa dem. Svarar inte om de ringer.

Anonym (Suck)

Äldre 28 Jul 08:53

#32

Anonym (Ledsen) skrev 2017-07-28 08:45:32 följande:

Jag tycker att jag har fått både mycket bra råd och en del väldigt tråkiga..

Mamman har ingen sjukdom, utan har valt bort barnen just nu. Varför vill jag inte gå in på. Idag mår jag bättre, drabbades av någon panik och ångest över hur livet snabbt bara förändrades. Barnen har varit hemma med mig och haft lov hela veckan och att spendera tid och låta tiden gå löser de flesta problem. Min sambo är väldigt stöttande och ska ta föräldraledigt på helgerna.

Mamman vill inte ändra adress eftersom hon "kanske vill ha dem igen och då kan dem ju inte flytta till oss". Vi bor i en annan kommun, det saknas bussförbindelser och hon har inte bil. Vi har dock kontaktat en advokat, skickat in en adressändring till skatteverket och så får vi se var framtiden bär an.

Just nu är jag bara så arg och besviken över hur man kan överge sina barn på det sättet.

Varför så jäkla bråttom med att byta adress? Ge det lite tid, låt mamman landa i sina problem så barnen får tillbaka sin mamma istället för att ställa till med världens bråk i detta läge.

Tänker ingen i den här soppan på barnen?

Anonym (Fia)

Äldre 28 Jul 09:08

#33

Anonym (Suck) skrev 2017-07-28 08:53:51 följande:

Varför så jäkla bråttom med att byta adress? Ge det lite tid, låt mamman landa i sina problem så barnen får tillbaka sin mamma istället för att ställa till med världens bråk i detta läge.

Tänker ingen i den här soppan på barnen?

Barnens mamma tänker uppenbarligen inte på barnen. Om mamman inte orkar med sina barn så ska de definitivt inte bo hos henne.

Anonym (Nora)

Äldre 28 Jul 09:18

#34

Anonym (Suck) skrev 2017-07-28 08:53:51 följande:

Varför så jäkla bråttom med att byta adress? Ge det lite tid, låt mamman landa i sina problem så barnen får tillbaka sin mamma istället för att ställa till med världens bråk i detta läge.

Tänker ingen i den här soppan på barnen?

Varför inte byta adress? Om mamman nu är så instabil att hon inte ens svarar när barnen ringer henne kanske det dröjer år innan de kommer att bo växelvis igen. Skall vi se från ett barnperspektiv så är det ett ordentligt svek att klippa kontakten med flickorna även om det skulle kunna förklaras med ex.vis psykisk ohälsa och mamman kommer att behöva arbeta för att barnen skall kunna känna förtroende för henne och lita på att hon finns där för dem.

För flickorna (särskilt sexåringen som kanske skall börja förskoleklass?) kan det lika gärna bli en fördel för dem att byta kommun och barnomsorgsgrupper, särskilt om det skulle göra det enklare för pappan att hämta/lämna och vara närvarande i deras liv.

Dessutom skall man bo där man har sin stadigvarande dygnsvila, och om flickorna nu bor på heltid hos sin pappa skall de vara skrivna där.

TS, kanske att du och din man skulle gå och prata med någon som kunde hjälpa er att hitta lösningar som kan få ert liv att fungera. För barnens skull (men också av omsorg om dig) kanske han kan ha en dialog med arbetsgivaren om möjligheter att göra om schemat. Annars, om han tex har delade turer i sitt schema får han försöka utnyttja mellantiden till att göra saker därhemma för att han skall underlätta så mycket som möjligt i vardagen.

Fånga dagen

Äldre 29 Jul 11:20

#35

Anonym (Ledsen) skrev 2017-07-28 08:45:32 följande:

Jag tycker att jag har fått både mycket bra råd och en del väldigt tråkiga..

Mamman har ingen sjukdom, utan har valt bort barnen just nu. Varför vill jag inte gå in på. Idag mår jag bättre, drabbades av någon panik och ångest över hur livet snabbt bara förändrades. Barnen har varit hemma med mig och haft lov hela veckan och att spendera tid och låta tiden gå löser de flesta problem. Min sambo är väldigt stöttande och ska ta föräldraledigt på helgerna.

Mamman vill inte ändra adress eftersom hon "kanske vill ha dem igen och då kan dem ju inte flytta till oss". Vi bor i en annan kommun, det saknas bussförbindelser och hon har inte bil. Vi har dock kontaktat en advokat, skickat in en adressändring till skatteverket och så får vi se var framtiden bär an.

Just nu är jag bara så arg och besviken över hur man kan överge sina barn på det sättet.

Kom detta som blixten från en klar himmel, eller har det funnits indikationer på att mamman inte mått bra?

Hur mår två små barn, som har en mamma som bara försvunnit?

Anonym (Ledsen) Trådstartaren

Äldre 31 Jul 15:19

#36

Mamman mår inte dåligt. Kanske lider hon av någon diagnos som gör att hon saknar empati men det handlar inte om det. Hon är utomlands just nu och beräknas väl vara det ett tag. Hon vill inte resa hem och träffa barnen och barnen är för små för att resa till henne. Hon svarar som sagt aldrig i telefon och ringer aldrig tillbaka. På Instagram lägger hon upp bilder på upplevelser, fester, mat och vänner. Lyxiga hotell och dyra kläder... Har svårt o se hur hon skulle "må dåligt".

Fånga dagen

Äldre 31 Jul 15:58

#37

Anonym (Ledsen) skrev 2017-07-31 15:19:30 följande:

Mamman mår inte dåligt. Kanske lider hon av någon diagnos som gör att hon saknar empati men det handlar inte om det. Hon är utomlands just nu och beräknas väl vara det ett tag. Hon vill inte resa hem och träffa barnen och barnen är för små för att resa till henne. Hon svarar som sagt aldrig i telefon och ringer aldrig tillbaka. På Instagram lägger hon upp bilder på upplevelser, fester, mat och vänner. Lyxiga hotell och dyra kläder... Har svårt o se hur hon skulle "må dåligt".

Eller så är det just DET som visar att hon inte mår så bra.

Fennyxx

Äldre 31 Jul 16:20

#38

Jag hänger inte med. Om mannen jobbar 80 % och varannan helg borde han ha massor av tid att ta hand om barnen så att du kan komma iväg på dina hobbies?

Anonym (mimmi)

Äldre 31 Jul 19:14

#39

Anonym (Suck) skrev 2017-07-28 08:53:51 följande:

Varför så jäkla bråttom med att byta adress? Ge det lite tid, låt mamman landa i sina problem så barnen får tillbaka sin mamma istället för att ställa till med världens bråk i detta läge.

Tänker ingen i den här soppan på barnen?

Enligt lagen ska folk vara folkbokförda där de tillbringar sin dygnsvila. Bidragen går också ofta enligt folkbokföringsadress. Pappan har rätt till barmbidragen, underhåll och bostadsbidrag vilket underlättar barnens försörjning.

Anonym (bibo)

Äldre 31 Jul 21:03

#40

Så bra att det löst sig lite för er. Förstår att allt kändes jobbigt när det bara hände så där plötsligt. Inget fel eller konstogt att få panik då.

Bra att ni försöker få till adressändring så att ni kan ta huvudansvar och få all information från skola, läkare mm.

Sen tycker inte jag att ni ska vänta ut mamman. Har hon lämnat sina barn så har hon. Se till att dom hamnar i trygghet hos sin pappa. Om hon intr svarar rööer ringer tillbaka på en månad så är hon intr en bra trygghet.

Jag tycker att det låter som att ni gör allt rätt. Hoppas att barnen får må så bra dom kan. Tack vare sin pappa och dig ts.

Styrkekramar

Anonym (Suck)

Äldre 1 Aug 07:16

#41

Anonym (bibo) skrev 2017-07-31 21:03:32 följande:

Så bra att det löst sig lite för er. Förstår att allt kändes jobbigt när det bara hände så där plötsligt. Inget fel eller konstogt att få panik då.

Bra att ni försöker få till adressändring så att ni kan ta huvudansvar och få all information från skola, läkare mm.

Sen tycker inte jag att ni ska vänta ut mamman. Har hon lämnat sina barn så har hon. Se till att dom hamnar i trygghet hos sin pappa. Om hon intr svarar rööer ringer tillbaka på en månad så är hon intr en bra trygghet.

Jag tycker att det låter som att ni gör allt rätt. Hoppas att barnen får må så bra dom kan. Tack vare sin pappa och dig ts.

Styrkekramar

Har jag missat nåt? Vad är det som har löst sig?

Pappan jobbar JÄMT enligt ts - trots att han bara jobbar 80%.
Ts är absolut ingen trygghet för barnen eftersom hon inte VILL!

Barnen har det troligen bättre om ts och pappan separerar så de får bo enbart med pappa tills mamman kommer hem igen!

Anonym (bibo)

Äldre 1 Aug 09:34

#42

Anonym (Suck) skrev 2017-08-01 07:16:39 följande:

Har jag missat nåt? Vad är det som har löst sig?

Pappan jobbar JÄMT enligt ts - trots att han bara jobbar 80%.

Ts är absolut ingen trygghet för barnen eftersom hon inte VILL!

Barnen har det troligen bättre om ts och pappan separerar så de får bo enbart med pappa tills mamman kommer hem igen!

Längre upp i tråden har ts skrivit att hon drabbade av någon slags panik i början. Hon har haft barnen en hel lovvecka, pappan ska ta föräldraledigt på helgerna och de har kontaktat advokat och skatteverket för boendet. Tycker jag är en bra början. Barnen behöver så klart sin pappa mest i denna situationen så bra att han tar ledigt på helgen och finns där för dom.

Att bara lämna när ts ändå är en trygghet för barnen också förvärrar bara barnens situation.

Anonym (Tuff sits.)

Äldre 1 Aug 10:45

#43

Anonym (Ledsen) skrev 2017-07-31 15:19:30 följande:

Mamman mår inte dåligt. Kanske lider hon av någon diagnos som gör att hon saknar empati men det handlar inte om det. Hon är utomlands just nu och beräknas väl vara det ett tag. Hon vill inte resa hem och träffa barnen och barnen är för små för att resa till henne. Hon svarar som sagt aldrig i telefon och ringer aldrig tillbaka. På Instagram lägger hon upp bilder på upplevelser, fester, mat och vänner. Lyxiga hotell och dyra kläder... Har svårt o se hur hon skulle "må dåligt".

Jag fick uppfattningen att mamman var helt försvunnen, och mer eller mindre gått under jorden. Men det är inte riktigt den uppfattningen man får nu. Mera som att hon tagit en längre semester.

Har barnen spenderat mest tid hos sin mamma, eller har de varit vv hos er?
Tyckte hon att det var pappans tur att ha barnen en längre sammanhängande tid nu över sommaren?

Det är inte mycket man fått reda på hur det verkligen gick till när mamman "försvann".. Har hon ekonomiska möjligheter att stanna utomlands och leva lyxliv hur länge som helst? Har hon inget arbete att återkomma till när hennes semester är över? Som sagt.... många oklarheter..

Anonym (Tuff sits.)

Äldre 1 Aug 11:59

#44

Anonym (Ledsen) skrev 2017-07-28 08:49:29 följande:

Tilläggas bör att mamman inte träffat barnen på snart en månad. Det blev bara självklart nu att hon faktiskt inte vill ha dem hos sig alls. Inte träffa dem. Svarar inte om de ringer.

På vilket sätt blev det självklart? Har hon sagt att hon aldrig mer vill ha sina barn hos sig, och heller inte vill ha nån kontakt med dem? Har ni varit i kontakt med barnens morföräldrar eller andra släktingar? Vad säger de?

Jag tycker ni drar igång med en väldigt stor apparat.. Det är ju inte som att hon varit borta ett halvår.

Vad hade ni bestämt inför sommaren vad det gäller barnen?

Anonym (Tuff sits.)

Äldre 1 Aug 12:40

#45

Anonym (Ledsen) skrev 2017-07-28 08:49:29 följande:

Tilläggas bör att mamman inte träffat barnen på snart en månad. Det blev bara självklart nu att hon faktiskt inte vill ha dem hos sig alls. Inte träffa dem. Svarar inte om de ringer.

På vilket sätt blev det självklart? Har hon sagt att hon aldrig mer vill ha med sina barn att göra? Har ni varit i kontakt med barnens morföräldrar och andra släktingar? Vad säger de?

Vad hade bestämts inför sommaren och semestern vad det gäller barnen?

Jag tycker ni drar igång en väldigt stor apparat här.. Det är ju inte som att hon varit spårlöst försvunnen, utan ett livstecken på ett halvår.

Finns det en konflikt mellan er vuxna? Har mamman fått ta det största ansvaret för barnen under lång tid, och nu tycker att pappan får ta sin del av ansvaret. Hans arbete kanske har gjort att han inte spenderat så mycket tid med sina barn?

Alla krav..

INNEHÅLL