Inlägg från: Anonym (Ledsen) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Ledsen)

    Alla krav..

    Jag och min sambo har båda barn sedan tidigare som har bott varannan vecka. Ibland har de varit här separata dagar för att få tid ensamma med oss och det har varit helt okej. Jag har en dotter på 7år och han har två döttrar på 4 och 6 år.

    Nu är det så att bonusbarnens mamma helt har försvunnit ur deras liv. Vi vet inte när eller ens om hon kommer att börja ha barnen igen och de bor således hos oss på heltid just nu. Sambon har tagit semester hela juli och har varit hemma, men nu kommer verkligheten ikapp och jag mår skit.

    Grejen är att min sambo jobbar alltid. Enda gången han är ledig är den helgen vi i vanliga fall har barnen. Sambon jobbar redan bara 80% vilket innebär att han inte kan gå ner mer i tid. Arbetspassen går inte heller att utöka på vardagarna. Föräldradagarna är slut o.s.v.

    Nu har det blivit en osagd självklarhet att jag måste vara med barnen alltid. Varannan helg när han jobbar så ska jag vara med barnen. På morgnarna när han inte är där så ska jag vara med barnen. Alltid alltid. Det har inte gjort något om min dotter också varit hemma. Då känna det naturligt att ha alla barnen. Men när hon inte är här så vill jag inte. Jag har inget emot att vara med sambons barn ibland och jag har inget emot att de bor hos oss. Men jag vill inte ta allt ansvar. Jag mår jättedåligt. Jag hade precis börjat vänja mig vid att inte ha min dotter hos mig alltid och hittat hobbies som tagits mycket tid. Jag har äntligen börjat åka iväg varannan helg för att göra saker som jag mår bra av. Nu ska jag vara hemma med hans barn.

    Jag låter säker otacksam. Jag tycker jättemycket om barnen men de är trots allt inte mina barn. Jag är jättegärna en extra vuxen för dem men jag vill inte tvingas vara med dem alltid. De vill inte vara med mig alltid. De vill ju vara med sin mamma och pappa.

    Sambon undviker ämnet. Han blir arg och sårad eftersom det inte finns någon lösning på problemet. Han måste jobba, jag har ju inget fast (pluggar). Släkt och vänner kan inte passa barnen och mamman finns som sagt inte med i bilden just nu.

    Jag känner mig så elak som känner såhär. Jag vet inte vad jag ska göra.

  • Svar på tråden Alla krav..
  • Anonym (Ledsen)

    Vardagarna lämnar han oftast barnen. Men det hjälper inte. Jag känner mig låst.

    Det är inte så komplicerat egentligen men jag vill helst inte tala om vad han jobbar med eftersom jag inte vet om någon läser. De förstår att det är jag i sådana fall.

  • Anonym (Ledsen)

    Då förstörs ju allas liv. Jag älskar honom. Barnen älskar varandra. Vi har bott ihop i 2år nu.. Kan inte bara slita upp familjen. Han skulle aldrig kunna se på mig igen om jag svek honom så. Han har ju inte valt den här situationen och söker nytt jobb för fullt.

    Jag känner mig tvingad att göra detta tills dess att det löst sig.

  • Anonym (Ledsen)
    Queennr1 skrev 2017-07-27 09:45:46 följande:

    Hur kan han jobba hela tiden om han bara jobbar 80%? Jobbar du?


    Som sagt, hade du vetat vad för jobb det handlar om så är det ganska logiskt. Tjänsten ligger på 80% fördelat över fler dygn än normalt.

    Jag jobbade timmar tidigare varannan vecka och studerade varannan. De ringde på morgonen och en halvtimme senare måste jag befinna mig på jobb. Eftersom sambon inte är hemma på morgnarna och barnen går i en annan kommun då de är skrivna hos sin mamma så hinner jag helt enkelt inte till jobbet.
  • Anonym (Ledsen)

    Jag tycker att jag har fått både mycket bra råd och en del väldigt tråkiga..

    Mamman har ingen sjukdom, utan har valt bort barnen just nu. Varför vill jag inte gå in på. Idag mår jag bättre, drabbades av någon panik och ångest över hur livet snabbt bara förändrades. Barnen har varit hemma med mig och haft lov hela veckan och att spendera tid och låta tiden gå löser de flesta problem. Min sambo är väldigt stöttande och ska ta föräldraledigt på helgerna.

    Mamman vill inte ändra adress eftersom hon "kanske vill ha dem igen och då kan dem ju inte flytta till oss". Vi bor i en annan kommun, det saknas bussförbindelser och hon har inte bil. Vi har dock kontaktat en advokat, skickat in en adressändring till skatteverket och så får vi se var framtiden bär an.

    Just nu är jag bara så arg och besviken över hur man kan överge sina barn på det sättet.

  • Anonym (Ledsen)

    Tilläggas bör att mamman inte träffat barnen på snart en månad. Det blev bara självklart nu att hon faktiskt inte vill ha dem hos sig alls. Inte träffa dem. Svarar inte om de ringer.

  • Anonym (Ledsen)

    Mamman mår inte dåligt. Kanske lider hon av någon diagnos som gör att hon saknar empati men det handlar inte om det. Hon är utomlands just nu och beräknas väl vara det ett tag. Hon vill inte resa hem och träffa barnen och barnen är för små för att resa till henne. Hon svarar som sagt aldrig i telefon och ringer aldrig tillbaka. På Instagram lägger hon upp bilder på upplevelser, fester, mat och vänner. Lyxiga hotell och dyra kläder... Har svårt o se hur hon skulle "må dåligt".

Svar på tråden Alla krav..