Alla krav..

Ja, det är i "nöden" man prövas. Livet och tillvaron  är inte ständigt likadan, utan kan förändras drastiskt.
En biologisk förälder kan, som här, "försvinna", eller avlida, och då kan allt raseras, om man känner som du gör.  Förstår att allt känns jobbigt, inte bara för dig och sambon, utan också för barnen vars mamma plötsligt är borta. Hur mår dom?
Att du tvingar dig att hjälpa till med barnen, är ingen bra lösning. Det kommer inte att fungera i det långa loppet. Du kommer bli frustrerad och irriterad, både på sambon och barnen, och det kommer att slita hårt på relationen.

Det är nog inte många som diskuterar hur man ställer sig till en sån situation, som nu uppkommit hos er, innan det hänt.. Det kan säkert komma som en total överraskning för den som behöver hjälp, att det är långt ifrån självklart att partnern ställer upp, eller t.o.m. vägrar.. Ja, ni har hamnat i en tuff sits hela familjen.

I trådstarten kan man läsa:

"Nu är det så att bonusbarnens mamma helt har försvunnit ur deras liv. Vi vet inte när eller ens om hon kommer att börja ha barnen igen"

Pappan söker nytt jobb för fullt, skriver TS.

Din sambo känner sig säkert både stressad och pressad över den uppkomna situationen, och vetskapen om att han inte kommer att få nån hjälp av dig, som han kanske hade hoppats på.

Men om han nu lyckas skaffa ett annat jobb, eller någon som kan ta hand om hans barn när han jobbar, tror du att det kan få konsekvenser för ert förhållande? En besvikelse hos honom, att när han behövde din hjälp, så hade du ingen att ge honom..

För en del är det självklart att man hjälps åt i en familj, för andra inte.

Jag fick uppfattningen att mamman var helt försvunnen, och mer eller mindre gått under jorden. Men det är inte riktigt den uppfattningen man får nu. Mera som att hon tagit en längre semester.

Har barnen spenderat mest tid hos sin mamma, eller har de varit vv hos er?
Tyckte hon att det var pappans tur att ha barnen en längre sammanhängande tid nu över sommaren?

Det är inte mycket man fått reda på hur det verkligen gick till när mamman "försvann".. Har hon ekonomiska möjligheter att stanna utomlands och leva lyxliv hur länge som helst? Har hon inget arbete att återkomma till när hennes semester är över? Som sagt.... många oklarheter..

På vilket sätt blev det självklart? Har hon sagt att hon aldrig mer vill ha sina barn hos sig, och heller inte vill ha nån kontakt med dem? Har ni varit i kontakt med barnens morföräldrar eller andra släktingar? Vad säger de?

Jag tycker ni drar igång med en väldigt stor apparat.. Det är ju inte som att hon varit borta ett halvår.

Vad hade ni bestämt inför sommaren vad det gäller barnen?

På vilket sätt blev det självklart? Har hon sagt att hon aldrig mer vill ha med sina barn att göra? Har ni varit i kontakt med barnens morföräldrar och andra släktingar? Vad säger de?

Vad hade bestämts inför sommaren och semestern vad det gäller barnen?

Jag tycker ni drar igång en väldigt stor apparat här..  Det är ju inte som att hon  varit spårlöst försvunnen, utan ett livstecken på ett halvår.

Finns det en konflikt mellan er vuxna? Har mamman fått ta det största ansvaret för barnen under lång tid, och nu tycker att pappan får ta sin del av ansvaret.  Hans arbete kanske har gjort att han inte spenderat så mycket tid med sina barn?