Anonym (Hjälplös, känner mig elak) skrev 2017-08-20 09:49:30 följande:
Jag kör den många gånger men får ofta skratt tillbaka då. Kan också säga "du kanske inge ska vara ute och leka själv på gården, för det får ju inte bebisar" (han och min son brukar leka med kompisar här utanför oss)
Men då är han plötsligt VÄLDIGT stor.
Kommer Absolut inte orosanmälan mamman? Sen om pappan väljer det, får stå för honom men jag gör det INTE. Något sådant drar jag inte igång. Då kämpar jag hellre bra mycket längre och försöker prata med mamman om VAD detta innebär för barnet i fråga, samt hur henens handlingar faktiskt påverkar mer än hon verkar förstå i vår familj.
Hon skulle förmodligen inte bry sig, då hob tidigare sagt till pappan saker som "vad spelar det för roll om jag skämmer bort honom och hjälper till? Han vill ju det och jag får ha kvar min lilla" men vid nästan 6 års ålder så börjar det ju liksom bli mer allvarligt än så.
Ingen av oss vill ju heller att den äldre (min son) säger saker som att den lite yngre inte kan, vill, vågar eller liknande. Det är ju elakt. Samtidigt så är det sant. Han försöker ju inte ens. Min son satt inte och ropade efter hjälp att torka sig när han var 5,5år. Och OM han skulle gjort det och ingen kom direkt skulle han göra det själv.
Bonusen kan sitta LÄNGE utan att man hört honom och nästan bli arg/ledsen för att ingen torkar honom..?! Han skulle inte ens prova själv om man inte verkligen sa åt honom.
Ang förskolan, DU är inte förälder så styvsonen får behålla sin plats på fritids fullt ut, ditt eget barn får dock inte det om ni inte får dispens. Det är pappans sak att hämta och lämna sin son isf men jag antar att du kan lämna om du ändå ska lämna din egen alt att din sambo lämnar även din son.
Ta ett allvarligt snack med barnet, eller båda, ha familjeråd. Du och sambon måste vara HELT överens om hur ni ska hantera detta och också fullt ut genomföra det.
Tala om att antingen är man stor och får göra saker som stora barn får, eller så är man bebis och får inte göra saker som stora barn gör. Inget mellanting. Var stenhårda och genomför det helt och fullt. Väjer styvsonen att vara bebis så får han inte vara ute och leka själv, inte spela tvspel, inte ha små pillriga saker utan bebisleksaker, lägga sig tidigare osv. Ta bort allt som är roligt.
Det kommer att bli kämpigt och en hel del gap och skrik antar jag, men det är bara att ignorera och lugnt tala om att du väljer själv, bebis eller stor kille, du får inte båda. Upprepa 3000 ggr om det behövs.
Mitt bonusbarn var lika som din styvson och kunde ingenting, inte bre mackan osv. Dock var han inte avig kring det utan försökte gärna när jag påpekade att han visst kunde. Han sa att mamma säger att jag inte kan varpå jag sa att jag vet att du kan, testa så får du se. Bonus blev överlycklig över sin egenbredda macka. Så det finns ju en viss skillnad, din styvson har blivit lat och bekväm verkar det som. Min bonus har också varit likadan varje gång han kom från mamman. Varje umgänge var en jäkla kamp och det var drygt som fan då det tog minst 10 timmar innan bonus blev trevlig att ha å göra med. Vi hade då helgumgänge eftersom det var långt avstånd så nästan hela umgänget gick åt till detta trista tragglande. Men det är värt det i slutändan.
Någon skrev att barn kan testa och försöka en hel del för att se vilka fördelar de kan snika åt sig, min bonus gnällde ett tag hos mamman (när nyhetens behag att klara sig själv var över och han gärna ville bli servad igen) att han inte fick någon hjälp med något här. Efter lite benande kom vi fram till att det får han ju visst, men inte med sådant han faktiskt kan göra själv. Varken jag eller pappan är betjänter här.
