styvsonen vill vara bebis

Jag tror inte att man kan hämma ett barns utveckling till den graden bara genom att skämma bort som du säger.

Och ärligt talat verkar du ovanligt oinsatt i band utveckling och outveckling för att arbeta på förskola. Och hur du uttrycker dig om mamman...

Pratar ni nåt med barnet ifråga? Ställer rimliga krav? Lär honom de färdigheter ni anser saknas? Eller står ni bredvid och förfäras över hans brister?

Bor pojken bara med mamman så att pappan under hans sex år långa liv inte haft tillfälle att vara med och fostra och hjälpa barnet till utveckling?

Har ni funderat över vad hans svårigheter med tal och motorik kan grunda sig i? Du tänker bortskämdhet, men skulle det kunna handla om något annat?

Barnets pappa har tydligen ingen del i sonens utveckling, det är bara den puckade mammans fel...

Tänker också att pojken kanske är lätt funktionshindrad på något vis. Annars skulle han klara dessa saker i alla fall ibland ifall han vill. Min mellanson är 6 år och vi har nyligen fått en bebis. Känner igen detta med att den stora vill vara bebis för min son vill äta bebisgröt, åka vagn, ligga i knät osv.... Men det är ju bara ibland. Annars klarar han mycket själv. Har svårt att tänka mig att föräldrarna kan "dadda" ett barn så mycket som du beskriver för friska normala barn har ett driv att lära sig och vara självständiga. Jag har även en son med lätt funktionshinder och där kan jag däremot känna igen detta du beskriver att barnet inte klarar saker han "bör" klara med tanke på ålder. Ni kanske ska vända er till BUP?

Hur funkar det på förskolan? Vad säger de där? Hur länge har föräldrarna varit skilda? Har pappan också alltid gjort allt åt sonen?

Jag gissar också på att det finns något mer bakom detta. Uppenbarligen fungerar pojken och hans mamma bra i deras symbios, men den symbios (en rätt osund sådan skulle jag nog säga) finns inte hos pappan och ts.

Så länge inte föräldrarna är med på att stötta denna kille att utveckas (har killen någon bakomliggande problematik, så krävs det än mer av föräldrarna) så blir det tufft för ts.

Jag skulle faktiskt inte påstå att jag är särskilt okunnig för at jobba i förskola. Varför säger du så? Vad är det jag har fel om?

Jag säger ju inte att barnet SKA kunna dessa saker, utan att jag anser att det borde finnas ett större intresse av att lära sig själv. Självklart så uppmuntrar vi barnet till att lära sig dessa saker hos oss genom att hjälpa och göra det roligt. Men som sagt, det är inte bara kul när vi tillsammans har två i väldigt lika ålder varav den ena kan och vill allt medan den andra inte gör något själv. Den lite större undrar ju och kan ju ducka och säga saker såsom "men Ååh.. kan du inte klä på dig själv?"

Det är ju inte vårt fel. Vi vill ju killens bästa. Och vi båda vet ju att man BÖR klara av det i den åldern OM det inte finns någon "förklaring" till att man är senare eller kanske inte förstår. Det finns ingen sådan.

Förskolan är inte oroade då dem inte heller verkar bry sig eller förstå.. ja och mina kollegor däremot reagerar ju på barn som klarar mycket mer än såhär.

Ni tror inte man kan hämma barns utveckling? Man kanske som förälder kan få barnet att tro att dem INTE kan och därmed inte ens blir intresserade att vilja lära sig. Tyvärr har jag hört barnet säga detta "jag kan ändå inte." Och han säger ju att "mamma säger att jag inte kan/får" .. så är jag elak som mamma? Har inte sagt att allt är "puckomammans" fel. Den slutsatsen drog du själv.

Men eftersom jag själv inte TROR att det finns något "fel" med barnet.. (då han snabbt visar att han kan eller åtminstone försöker HÄR men tröttnar snabbt och det är borta när han kommer från mamman) så är jag såklart fundersam över vad som hämmar honom. Anledningen till att "beskyller" (elak som jag är!!!) mamman lite är pga att pappan själv säger att hon gör ALLT. Hon har sagt själv att hon vill ha sina barn små hela tiden.

DET oroar mig. För man är inte snäll som säger pr sina barn att dem inte kan/får när dem är såpass stora. Skillnad om det är en tvååring som vill torka sig när den gjort nummer 2. För en tvååring kan faktiskt inte det än. Men han KAN. Han är så duktig om han bara får chansen (duktig för att fp göra mycket första gången)

Ja pappan håller ju med mig, men är ju VAN att ha levt med denna mamma som gör allt oxh nästan vant sig med det. Men såklart insett att INGET går framåt fast barnet blir STORT. Ingen av oss vill beskyll eller bråka med mamman men vill ändå ha råd och tips..

Men ni tycker bara allt är konstigt?
Vad kan och FÅR era barn i åldern 5-6 år då göra?

Förstår jag det rätt att bonussonen har en storebror som inte bonussonens pappa är pappa till och som ni inte träffar? Han kan ju ha funktionshinder som gör att han inte kan torka/duscha sig själv etc och att han får så mycket hjälp gör att 6åringen också vill vara liten där? Har själv en 11-åring som pga funktionshinder behöver hjälp med dusch, har blöjor etc.

En vän till mig har en 6åring som blev bebis igen när mamman började jobba borta i veckorna, vilja amma igen etc. Min sambos lillasyster behövde hjälp att torka sig när hon var 5 år. Hon är normal vuxen idag. Menar att det nog inte är jättekonstigt ändå men det är ju bra att försöka uppmuntra till att vara stor. Säga att hos er så får och kan han lära sig göra dessa grejer även om det inte är så hos mamma. Det kan också bli så att han blir "stor" när bebisen kommer.

Men din sambo borde väl veta om det finns ett större funktionshindrat syskon hos mamma?

Går bonus i förskolan? Vad klarar han av att göra där? Hur bra kontakt har du med mamman? Är du säker på att han verkligen är korrekt i sin beskrivning av hur det är hos mamman? Menar du att han har en storebror hos mamman som är ca tio år och inte kan klä på sig själv? Är det bonus som har sagt det?
Jag tror inte du ska förvänta sig att han ska vara i ålder där man "kan själv", han kan mycket väl ha en period av "kaaan inte" men om ni kollar med förskolan så vet väl dom vad han kan och inte kan och om han till exempel inte kan klä på sig själv när han är där så är ju det ett problem för personalen då ett barn förväntas kunna klä på sig långt innan sexårsåldern.