Jag hoppas att du vet att alla okastrerade kaninhonor förr el senare får cancer i livmodern/äggstockarna.
Det sa veterinären till mig när jag var ca 15 år och min älskade kanin visade sig ha hela buken full av cancertumörer 
Och jag var så självisk i min kärlek till denna kanin, som jag hade växt upp med (jag fick hennes mamma lagom till min 11-årsdag och hon fick nästan genast ca 5 ungar, varav jag behöll en), hon blev äldre än 10 år.
Men gud vad jag ångrade mitt beslut när min älskade kanin dog i svåra plågor hela natten, i min famn. Vi skulle till veterinären dagen därpå och avliva henne, men då var det försent, hon orkade knappt andas. Hon fick säkert hjärtsvikt (och cirkulationssvikt) och hade lungorna fulla av vätska
Efter att hållt henne svårt plågad och döende i min famn hela natten, så orkade jag inte se henne plågas längre utan kvävde henne. Det gick väldigt snabbt, eftersom hon inte orkade andas längre, och jag hoppas att jag åtminstone besparade henne några timmars oändligt lidande
Ni anar inte hur stora skuldkänslor och hur mycket jag hatar mig själv än idag, vid 40 års ålder, för det jag gjorde när jag var ca 15 år
Den kaninen var mycket speciell för mig och den enda vän jag hade under de 10 år jag blev mobbad i skolan, mellan 5-16 års ålder.
Jag kunde helt enkelt inte släppa taget och låta henne gå vidare. Det har jag fått betala för hela mitt liv, skulden försvinner aldrig, inte heller skammen över vad jag gjorde mot henne
Så snälla, kastrera era kaninhonor också, de kan ju bli över 10 år gamla!
Och sagt, veterinären sa att ALLA honor får cancer, förr el senare, pga att de INTE är kastrerade.
Jag lärde mig min läxa och mina 4 katter har alltid fått veterinärvård DIREKT för minsta lilla.
Ändå förlorade jag mina 2 äldsta katter med 2 veckors mellanrum i höstas, båda avlivades pga hjärtsvikt.
Och den äldsta katten som dog i november var lika speciell för mig som min kanin var, t o m ännu mer.
Jag vill inte leva utan henne, hon var hela mitt liv, jag har ingen annan
Och jag märkte inte ens att hon fick hjärtsvikt, så när vi väl upptäckte det kunde hon knappt andas pga att lungorna och hela buken var fylld av vätska. Jag trodde att jag skulle dö av skuldkänslor när hela historien upprepade sig igen.
Och trots att vi (min syster & jag) höll stenkoll på de andra 3 katterna kunde vi inte rädda den näst äldsta katten, som också fick avlivas av lika oväntad och plötsligt hjärtsvikt, bara 2 veckor efter äldsta katten
Kändes som ett lämpligt straff för mig...
