beme

Äldre 23 Sep 11:02

2680 svar

Bf juni 2018

Åh, här vill jag också vara med!

Jag plussade den 17 september, på BIM -8. Första försöket med första barnet, så än är det fortfarande väldigt svårt att greppa, det känns så himla overkligt.

Hade inte riktigt trott att det skulle gå så fort, haha, såklart väldigt glad(!) och en anings orolig för missfall, lagom tills jag verkligen tagit in att jag är gravid eller någonting sådant. Tiden får avvisa. Men håller en tumme för mig själv, och en för er alla andra att allt går så bra som det bara kan gå!

BF är nu beräknat till någon gång mellan 30 maj-6 juni (beror lite på uträkningsverktyg), haha.

"Once you become fearless, life becomes limitless"

beme

Äldre 23 Sep 21:30

#11

Har väldigt ömma bröst och så har jag till och från en väldans molvärk. Kvällstid känns magen lite uppsvälld. Så helt överkomliga och milda symptom so far. Spännande att se hur det blir längre fram, hehe.

"Once you become fearless, life becomes limitless"

beme

Äldre 26 Sep 21:48

#41

MaTik skrev 2017-09-26 16:35:08 följande:

Jag stannar gärna här på familjeliv, åtminstone till v 12. Även om fb-gruppen är hemlig så känns det som ett ganska stort steg att gå med där, jag vågar inte jinxa nåt. Hoppas fler vill stanna här! :)

Vilka symtom har ni? Jag är i v 5 (4+5) och har väldigt ömma och spända bröst, men inget mer. Inget illamående, trötthet, ökad kissnödighet eller nåt. Eftersom jag redan haft ett missfall så blir jag lite orolig att avsaknaden av symtom är nåt dåligt.

Instämmer med dig, vill också vara kvar här på FL och inte gå över till FB.

Symptom var till en början, innan plusset, endast superömma bröst, men sen kom molvärken och den kommer till och från hela tiden nu. Tycker mig har läst att avsaknaden av symptom inte har med missfallsrisk att göra, så tycker inte du ska oroa dig det minsta! Vissa känner ju ingenting, vissa har bara ömma bröst och andra har alla symptom man kan få.

"Once you become fearless, life becomes limitless"

beme

Äldre 26 Sep 22:45

#45

Tänkte att en presentation skulle sitta fint, eller vad säger ni?!

Jag är 28 år och sambon 34 år. Vi har varit tillsammans i lite mer än 10 år nu och i augusti efter mensen så bestämde vi oss för att påbörja bebisverkstaden här i september.

Jag har aldrig varit gravid innan och nu lyckades vi på första försöket - chocktillstånd!

Allt känns så himla overkligt! Vi räknade med att det skulle ta lång tid, åtminstone några månader. Även om vi bestämt oss och verkligen vill det här, såklart(!), så känns det så otroligt svårt att greppa.. Är jag verkligen gravid?!

Det känns lite som att jag inte riktigt vågar glädjas åt det hela, då kommer vi få missfall, men gläds jag inte åt det så kanske det blir missfall för det. Nojigt! Haha, man blir ju inte klok på sig själv ibland.

Hur är det för er andra?
Har läst att många har barn sedan tidigare, minns ni hur det var när ni plussade med ert första barn? Och ni som nu plussat med ert första, hur känner ni er? Känns det självklart, eller har ni som jag svårt att greppa det hela?!

"Once you become fearless, life becomes limitless"

beme

Äldre 27 Sep 09:51

#49

MaTik skrev 2017-09-27 08:15:46 följande:

Jag och min sambo började försöka förra sommaren och det blev plus på andra försöket. Jag blev livrädd, trots att det var väldigt efterlängtat. Var faktiskt inte alls glad i början, utan bara rädd för vad jag givit mig in på. Tyvärr så blev det missfall, men det hade ju inget med mina tankar att göra. Har fått kämpa ett år för att bli gravid igen och denna gång känns det bara jättebra (men oro för mf såklart). Jag har fått en längre mental startsträcka denna gång. Vad jag försöker säga är att jag förstår att du är i chocktillstånd eftersom det gick så fort, men du kommer landa snart! :) Och våra tankar kan inte styra missfallen, men jag känner igen mig väldigt mycket i det du beskriver! Man är tydligen inte så jäkla logisk och klok som man trodde, haha!

Skönt att det är fler som inte har så många symtom, då ska jag försöka sluta nojja över det! :)

Ja jag hoppas verkligen att det kommer landa på riktigt snart och att den lilla varelsen (hehe) vill stanna kvar där inne hela vägen fram. Sen att tankarna inte leder till missfall är ju sant såklart, det är nog mer samvetet, alla normer och missfalls-oron som talar, eller hur man ska säga?! ;) Jag är lite kontrollfreak och det här kan jag inte kontrollera det minsta. ^^

Tack snälla för att du delade med dig! :)

"Once you become fearless, life becomes limitless"

beme

Äldre 3 Oct 14:59

#191

Dianbobo skrev 2017-10-02 19:57:49 följande:

Äter ni folsyra?

Folsyra, järn (blutsaft) och D-vitamin äter jag. Började strax före sommaren för att bygga upp en grund och nu fortsätter jag.

"Once you become fearless, life becomes limitless"

beme

Äldre 6 Oct 22:14

#267

Gick in i vecka 7 i onsdags, men från idag så blir det nog inga fler veckor att räkna.. :( Det var tydligen för bra för att vara sant när det tog sig på första försöket, och trots att symptomen varit tydliga med väldigt ömma bröst från start (som nu dock minskat i intensitet) och molvärk till och från så ville den lilla varelsen inte vara kvar. Ikväll på jobbet fick jag en kraftigare molvärk, och innan det ömmande ländrygg. Satt med stolsvärmen på i bilen för att lindra det lite. Men toabesöket visade inte rena vita flytningar utan bruna..

Slidväggen känns inte lika tjock och "svullen" längre heller, så det - missfall - är rätt bekräftat här. :( Det ska väl finnas en första gång för allt antar jag, men va tusan är meningen med det här, det har jag svårt att förstå. Precis när jag och sambon börjat greppa det här med att vi faktiskt ska få vårt första barn. <3 Sett fram emot inskrivning och nedräkning för att nå v. 12, att berätta för familj och vänner..

Önskar er andra ett stort lycka till, hoppas ni har mer tur än oss!

"Once you become fearless, life becomes limitless"

beme

Äldre 6 Oct 23:10

#272

lilaemma skrev 2017-10-06 22:32:59 följande:

Håller tummarna. Bruna flytningar och små blödningar är vanliga ibörjan. Har ni haft sex nyligen? Slemhinnorna är ju sköra när man är gravid.

Har inte tidigare veckor haft några bruna flytningar, nu var det typ som man kan ha innan/efter mens, lite vattnigt/slemmigt. Hade sex för några dagar sedan så det ska inte spela roll och har inte gjort utslag såhär innan.. Varken eget bus eller med karln.

Brösten ömmar knappt och jämför jag med tidigare veckor så har dom då ömmat massor, var så jag först förstod att jag var gravid. Senast i förrigår så var det oförändrat. Ngt mindre igår och nu är det minimalt.

"Once you become fearless, life becomes limitless"

beme

Äldre 7 Oct 10:53

#275

lilaemma skrev 2017-10-07 06:41:56 följande:

Att du inte haft blödningar innan är ju bra. Symptom kan komma och gå. Har det kommit mer blod eller har det slutat? Brunt betyder ju att blodet är gammalt så det kan mycket väl vara från några dagar sen. Fortsätter hålla tummarna.

Jo såklart kan symptom komma och gå, men känns så himla konstigt att symptomen skulle minska bara sådär, speciellt i samband med den kraftiga "mensvärken" och bruna flytningar, när det innan hållt jämnt med både molvärk, väldigt ömma bröst och illamående på kvällarna och inget tecken på missfärgade flytningar. Får se vad som händer de kommande dagarna helt enkelt.. Kan ju inte göra så mycket åt det oavsett.

Jag tar ut det värsta i förskott så får vi väl bli glatt överraskade om den lilla varelsen ändå är kvar där inne, levande.

Det kommer inte ut något mer än iaf, men det finns där inne, dock inte lika mörkt och klumpaktigt som igår kväll. Time will tell..

Tack!

"Once you become fearless, life becomes limitless"

beme

Äldre 7 Oct 20:33

#281

Joozzaan skrev 2017-10-07 11:48:35 följande:

Hej!

Plussade precis på bim -3 :) bf är beräknat till 15 juni enligt appen. Barn nr 2 :)

Va kul, grattis! :)

"Once you become fearless, life becomes limitless"

Bf juni 2018

INNEHÅLL