Hej, jag är gärna med! Plussade i tisdags och har bf 31 maj/1 juni. Hänger hellre i en junitråd än i en majtråd, vill ju inte vara sist med allt. ;) Jag väntar första barnet efter ett missfall och lite över ett års kämpande. Är väldigt orolig för missfall igen, men försöker ändå att njuta lite av att vara nyplussad samtidigt.
Symptomen är endast molvärk och ömma bröst än så länge. Jag är 33 år och min sambo är 41.
Jag stannar gärna här på familjeliv, åtminstone till v 12. Även om fb-gruppen är hemlig så känns det som ett ganska stort steg att gå med där, jag vågar inte jinxa nåt. Hoppas fler vill stanna här! :)
Vilka symtom har ni? Jag är i v 5 (4+5) och har väldigt ömma och spända bröst, men inget mer. Inget illamående, trötthet, ökad kissnödighet eller nåt. Eftersom jag redan haft ett missfall så blir jag lite orolig att avsaknaden av symtom är nåt dåligt.
Allt känns så himla overkligt! Vi räknade med att det skulle ta lång tid, åtminstone några månader. Även om vi bestämt oss och verkligen vill det här, såklart(!), så känns det så otroligt svårt att greppa.. Är jag verkligen gravid?!
Är det bara jag som sover pissdåligt? Jag drömmer stressade drömmar om blödningar, att barnmorskan inte hittar några hjärtljud, osv. Förstår ju att detta grundar sig i oro för ett till missfall. Sen vaknar jag för att jag behöver kissa mitt i natten (vilket jag aldrig gör annars) och har svårt att komma till ro igen.
Hur är er hy? Jag är sjukt flottig i ansiktet och har fått en massa småfinnar på hakan. Ska man inte stråla som gravid? ;)
någon mer än jag som ska ploppa ut första ungen? :)
Grattis till alla som har plussat. Ska bli spännande och följa varann. Är det några fler som ska vul? Jag har en tid 24/10. Nervös!!!
Hej, jag är i vecka 7 (6+1) och beräknad födsel till 12 juni.
I slutet på förra veckan började jag få lite bruna flytningar och igår på söndagsmorgon kom det lite färskt blod. Då jag och min man försökt ett bra tag och stod i kö till ivf när det helt plötsligt tog sig, så är jag helt förtvivlad över att detta inte ska gå vägen 
Vi åkte till akuten igår och fick göra ett VUL. Där kunde dom se en liten ärta med hjärtslag och allt där såg ut som det skulle men dom kunde inte säga vad blödningen berodde på och kunde såklart inte säga om det var början till missfall. Idag blöder jag fortfarande, kommer när jag går på toaletten och torkar mig.
Eftersom jag inte har några supertydliga graviditetssymptom så blir jag såklart ännu oroligare eftersom man ofta läser att det ska vara bra. Har bara haft molvärk till och från och tröttare än vanligt. Men inte känt så mycket i brösten, eller varit illamående... Inbillar mig att jag känner mig mindre gravid nu än innan trots att vi såg hjärtslagen igår.
Är det nån här som varit med om nåt liknande och kan lugna mig? Känns som jag ska gå sönder inifrån och ut av förtvivlan!
Nu har jag varit på inskrivning och fick BF till 30 maj, så jag tillhör ju inte riktigt denna grupp men stannar kvar ändå. :) Känns jätteroligt att ha varit där, graviditeten känns mer på riktigt. Fick lämna blod och urinprov samt gå igenom sjukdomshistoria och sånt. Har fått till för KUB och RUL.
Hjälp mig snälla någon... är i vecka 7 & fick just en liten blödning. Brun / röd. I te så mycket ännu ...inte ont men är så orolig. Är detta ett missfall på gång?
Jag bara gråter o gråter. Ringde 1177 som sa att allt var normalt o att jag kunde ut och rida...men jag hotar inte rida. Vågar knappt röra mig.
Snälla har bu liknande erfarenheter? Kläder någon av er andra?
Är detta slutet för min graviditet?