Bf juni 2018

Hej! Jag hoppar in, för jag måste skriva av mig. Hade bf igår, men första barnet kom en vecka "för tidigt" så jag hade räknat med att denne skulle göra samma. Det känns redan som jag gått en vecka över tiden.

Har inte sovit ordentligt på flera månader, kan inte träna längre, svettas som en gris, är stor som ett kylskåp och sjukt rastlös. Hur länge ska detta hålla på?!

BF idag! Känns helt otroligt, tiden har gått sååå fort:) Sista hinnsvepningen idag innan inskrivning för snitt imorgon. Känner mig så sjukt opepp på snitt, vill verkligen försöka föda i sätesbjudning men eftersom jag inte ska gå över tiden får det väl bli så. Viktigast är att bebis kommer ut och mår bra.

Kämpa på tjejer, inte långt kvar för någon av oss nu!

Blir nästan avundsjuk på dig workingmom som har snittid imorgon :-* Själ v har jag 2 nätter denna veckan som vart förstörda av värkar utan resultat :-| natten till måndag och natten till idag, förvisso är nattens smärtor kvar och kommer och går. Jag vågar ändå inte hoppas! Hur är de där med tappen, kände igår och den känns som en överläpp. Vad betyder det?

Bf på måndag

I tisdags kväll kom den en liten prinsessa till oss efter en lite jobbig förlossning med pannbjudning. 3555 gram och 50 cm lång flicka, helt perfekt. ?? nu njuter vi på BB och ammar för fullt! Men oj vad lite sömn det blir speciellt nu andra dygnet när lillan vill äta/suga mer på bröstet. Tur man har någon slags onaturlig energi :)

Trodde att det var på gång igår IGEN, jag kommer alltså inte att ta det på allvar när det väl är på riktigt.

Hade sjukt ont i ryggen för andra dagen i rad igår och på kvällen lossade en stor bit av slemmisen och jag fick ont nertill i magen. Jag var helt hundra på att det var dags, låg och kände efter värkar länge innan jag somnade och vaknade och somnade minst hundra gånger, trots det så känner jag mig oförskämt pigg denna morgon när jag vaknade innan kl 6. Bebis hade kasat ner på något sätt så de kändes som om han försökte att fly ut genom min ljumske typ, så jäkla ont gjorde det men nu är allt bra igen. Gick upp och dansade runt lite så att han la sig rätt igen.

Idag är dagen då jag sen flera månader trott att lillen ska födas, på storebrors födelsedag. Dock är här är hur lugnt som helst så det blir väl inte så heller (låter jag inte lite uppgiven?). Blev lite irriterad på mannen som inte gick med på någon färdknäpp igår just pga att det är sonens dag idag, det hade ju liksom inte spelat någon roll i mitt tycke.

Snälla bebis kom nu.