Hej allihopa!
Startar denna tråd för oss som kommer fundera och undra om det kommer visa sig ett plus under denna månad! Har ett MA bakom mig och hoppas det finns några där ute som vill följas åt och diskutera tillsammans <3
Jag börjar diskussionen med frågan: hur många gånger har ni sex kring ÄL? Ska ha min antingen imorgon eller på onsdag!
Ja det blir så med saker som "man inte pratar om". Samma sak om missfall, det är vanligare än man tror men när man står där känns det som att man är ensammast i världen. Det är samma känsla liksom. Alla andra kan. Men de är bara att köra på, livet stannar inte upp :P tror dock på att när man inte tror att de ska bli något, när man nästan gett upp hoppet och inte testar sig flera dagar innan bim, det är då det tar sig. Vet hur det låter men njut av varandra, ha bra sex och använd fantasin, så de inte blir att man har sex bara för att man ska bli gravid.
Ja det blir så med saker som "man inte pratar om". Samma sak om missfall, det är vanligare än man tror men när man står där känns det som att man är ensammast i världen. Det är samma känsla liksom. Alla andra kan. Men de är bara att köra på, livet stannar inte upp :P tror dock på att när man inte tror att de ska bli något, när man nästan gett upp hoppet och inte testar sig flera dagar innan bim, det är då det tar sig. Vet hur det låter men njut av varandra, ha bra sex och använd fantasin, så de inte blir att man har sex bara för att man ska bli gravid.
Ja precis! Man hör aldrig dom som det tar tid för. Kan tänka mig samma sak med missfall också.. ja denna månad skiter jag i äl test och tänker inte hetstesta med gravtest heller. Men man tänker ju på graviditet hela tiden under sin vakna tid :p.. har du regelbunden mens nu?
Nej precis, det är aldrig det dåliga som syns utåt. Tyvärr. Tror det är jätte viktigt att prata om den delen av det hela också! Man släpper lite på de sämre tankarna då tycker jag. Det låter vettigt, att bara go with the flow ;) ja den blev regelbunden nästan direkt efter jag varit inne och gjort min abort. Fick ett MA och blödde ingenting och var helt ovetandes att jag bar på ett dött foster...utan fick reda på att fostret inte levde via ultraljud, det var tufft.
Okej! Fan va jobbigt :( .. vilken vecka var du i? Exakt!! Ingen som pratar om det då känner man sig själv som ett ufo... tempar du eller något sånt?
Precis och precis, det är snart ett år sedan. Men jag har inte tid att vänta pga ålder (38).
Ja det var tufft, både för mig och min man. Har inte riktigt kommit ur det ännu men tror det bästa är att komma tillbaka till där vi var innan, längtan efter ett barn och närheten av varandra. Jag hade precis passerat v12, fostret hade slutat utvecklas redan i v 6 så det var tidigt men eftersom man längtat så länge utan resultat blev man förälskad i sitt lilla pyre direkt när man såg plusset på stickan. Nej det gör jag inte, höll på ett tag med älstickor men slutade ganska fort med dem eftersom jag känner min kropp bättre utan massa press och testande. Tempar/testar du inför äl?
Ja det måste vara hårt. Kan inte ens tänka mig. Men "skönt" att ni börjar försöka igen. Har många av dina vänner barn? Har testat med äl stickor typ 4-5 av 7 månader. Men har en cykel på exakt 28 dagar och äl mellan dag 15-17 så känns onödigt. Plus att jag blev stressad av det! Tempar inte.
Ja några stycken har fått/är gravida. Mina syskon har barn och det känns som de är magar och barnvagnar överallt :P ja är du så exakt så vet man ju med sig och känner det i kroppen så det skapar nog bara stress, samt över att man är rädd att missa strecket eller den glada gubben tänkter jag. Känner du när ägglossnigen är på g?