Engelsk bra sida på nätet?

Jag är engelskalärare och jag brukar säga att det bästa är att man läser, lyssnar på sånt som man är intresserad av. Och det vet du som förälder förstås bättre än jag. Musik, film, spel, djur, m.m. Det mesta finns på TV, på film, på nätet. Youtube är användbar för mycket. Kanske djur? Finns ju program på TV - veterinären på Bondi Beach - TV 4 Fakta, måndag kvällar.

Du får försöka hitta sånt som hon är intresserad av - och gärna något som inte finns på svenska. Eller som hon åtminstone kan tro inte finns på svenska. Hon är just i den åldern där intresset för allt som finns på nätet kanske inte riktigt har vaknat än. Men det kommer snart. Och då kan du haka på, tipsa henne om något på nätet, t.ex.

Eller köp någon bok som hon har läst på svenska och helst också sett på film, på engelska. Om man känner till det - då är det lättare att förstå. Om du vill göra något snarast - visst, köp någon bok som du tror att hon gillar och ha en läsa-bok-stund på kvällarna.  

Det skulle jag inte direkt rekommendera - trots att jag har gjort det själv. Det gjorde nog ingen skada, men då hade jag också ganska bra förutsättningar. Och engelskspråkiga vänner med barn. Okej om man gör det med barn i skolåldern om det är uppenbart att man gör det för att träna. Knepigare om man gör det med småbarn. Man får dock akta sig så att man inte bara babblar vilken engelska som helst. Man kan också lära sig fel.

Jo, som sagt, äldre barn - det kan ju vara helt okej. Jag trodde först du menade att man ska prata engelska med små-barn istället för svenska. Och det är inte så bra, i värsta fall blir barn halvspråkiga då.

Ja, visst KAN man. Men bara om man vet vad man håller på med. Och det gör inte alla. Som sagt, man kan få halvspråkiga barn också. Det viktiga är att barn får ett bra ordförråd och en stadig grund i ett språk. Sedan kan man lära sig andra språk.

I grunden har man ju sagt länge att det måste vara en person = ett språk. Det gäller då främst två-språkiga barn. Det är uppenbarligen inte helt nödvändigt, men man måste vara observant och realistisk där. Jag har själv haft flera språk hemma . Min äldste son växte upp med tre språk - engelska var med där, så då vet man inte hur mycket som var genom skolan (och även genom TV och internet), men hans pappa är engelsk-språkig också.

Mina två andra barn blev inte riktigt två-språkiga, jag fick till slut gå över till svenska, eftersom de inte förstod mig länge annars. Och det måste man ju prioritera. Det var för att de var hos pappa varannan vecka och då fanns det inte kontinuiteten på samma sätt. Huvudsak är att barn utvecklar ett varierat språk som även omfattar abstrakta begrepp. Jag har som lärare träffat på en hel del barn som inte riktigt kan tänka abstrakt för att de inte har begrepp och grunder. Det är alltså det man inte få göra - bara prata lite ytligt på flera språk och inte gå på djupet på nåt.

Lite språkspel:

www.eslgamesworld.com/members/games/grammar/
learnenglishkids.britishcouncil.org/en/games

Jag vill inte komma för långt ifrån heller, men jag svarar bara lite kort: Om det vore så lätt att lära barn ett (annat) språk, så skulle man inte behöva språklärare. Jag har själv inga dåliga erfarenheter när det gäller ytterligare språk, men nu är jag språklärare och vet hur man gör och dessutom kan man inte göra så mycket fel om man kör vanligt två-språkigt i familjen, dvs. en person - ett språk.

Jag har däremot  träffat på en hel del barn i skolan som inte har bra ordförråd för att föräldrarna hade "egna idéer". Visserligen var det då oftast att de pratade svenska istället för sitt modersmål, fast de inte kunde det tillräckligt bra. Så där kan man förstås krångla med engelska också, men om de har svenskan också finns det inte lika stora risker.

Precis. Det är jätteviktigt att man inte nonchalerar svenskan, att man inte kör "lite av varje". Ett språk får inte vara lite ytligt, utan det måste vara på djupet. I alla fall första språket. Ja, det kan vara jobbigt med engelska tidigt. Samtidigt brukar barnen växa in i det ändå. Min andra son hade en språkstörning. Och logopeden var också tveksam till tvåspråkigheten hemma. Det andra språket tappade han bort lite, men i svenska och i engelska är han som vuxen inte på något sätt sämre. Dvs. det skadar inte om det kommer något mer språk. Men man måste OCKSÅ satsa extra på svenskan och inte nonchalera det, så länge barnet har svårigheter.

Japp, det är ett otyg. Trots att jag har gjort så själv. Men jag var ung och naiv, och duktig på engelska. Och barnets pappa var utomlands och hade knappt kontakt (han är engelsk-språkig). Så det var också för att de ska kunna kommunicera, sonen och hans pappa. Det funkade också. Men senare tänker man - det var väl ren tur att det funkade.

Som du säger: Öva kan man alltid göra. Men man ska inte ge barnet intrycket: Du kan bara ta efter mig! Bättre att leta fram något av native speakers.