Bf juli 2018
Hej!
Jag är gravid och väntar mitt första barn nu.
Plussade imorse och är överlycklig!
Är det någon mer som precis plussat?
Behöver någon att prata lite med :)
Hej!
Jag är gravid och väntar mitt första barn nu.
Plussade imorse och är överlycklig!
Är det någon mer som precis plussat?
Behöver någon att prata lite med :)
Sonen och jag kastade pappersflygplan i trädgården och jag backade för att kunna kasta så långt som möjligt. Det var dumt för jag missade att hans springcykel låg i gräset och snubblade över den, föll baklänges och tog emot med händerna. Jag kände snabbt att nåt gick sönder men var mest orolig för lilla Alice som jag hade i sele, men hon brydde sig inte ett dugg och lyckades t o m somna medan jag låg och skrek.
Sonen sprang in och hämtade pappa, och han i sin tur ringde efter ambulans. En granne kom och tog hand om vår son medan ambulanspersonalen jobbade med mig.
Nu har jag vänsterarmen, som bara gick av med allt på rätt plats, i skena och högerarmen, som i princip krossades, i gips. Har fått ut starka alvedon och morfin och högerarmen ska opereras i nästa vecka.
Barnen är hos farmor nu, och ska stanna där tills vi åtminstone vet exakt när jag ska opereras, men som vi saknar dem! Vi hälsade på förut och när vi skulle åka sa sonen ?pappa gå. Mamma stanna här? och mitt hjärta gick sönder :(
I fredags morse kom äntligen min dotter! En lång förlossning där dom egentligen ville skicka hem mig igen kl 20 eftersom värkarna avtog. Dock visade det sig att hon bajsat i vattnet så fick vara kvar. Gick bra och har fått ettt starkt barn men jag förlorade 2,5 liter blod och sprack lite så mår sådär.
I fredags morse kom äntligen min dotter! En lång förlossning där dom egentligen ville skicka hem mig igen kl 20 eftersom värkarna avtog. Dock visade det sig att hon bajsat i vattnet så fick vara kvar. Gick bra och har fått ettt starkt barn men jag förlorade 2,5 liter blod och sprack lite så mår sådär.
Nej. Var ute med barnvagnen för första gången häromdagen, det lyckades nog enbart för att hon redan sov när hon las ner i vagnen och att vagnen sattes i rörelse direkt. När vi kom hem och jag satte ner liggdelen på golvet så tog det en knapp minut innan hon började skrika.. Får oftast ha henne i bärselen på dagarna, annars sover hon inte ordentligt, inte ens om man håller henne i famnen. Jaja, så länge hon är nöjd! Förhoppningsvis blir det bättre :)
Men åh, blir det operation alltså! Så jäkla onödigt men men vad ska man göra lixom... hur går det att sköta bebisen, kan du göra någonting? Kan bara tänka mig hur frustrerande det måste kännas. Hoppas att operationen går bra och att handlederna läker snabbt.
Haha ja jag lyckades lägga ner min bebbe när gan sov och gick på promenad, sen sov han vidare på altanen, jag gick runt och pysslade i trädgården. Tänkte att nu har jag äntligen fått en lätt bebis. Ha.. haha ... har aldrig hänt efter det. Dessutom är han extreeeemt lös i magen, bajsar typ gult vatten. Har börjar ge ersättning som tillägg nu för han äter konstant men blir aldrig nöjd, kanske för att allt rinner rakt igenom
Igårkväll fick jag årets psykbryt. Min man skulle ta lillen så ja kunde kissa och så ska han typ alltid gå efter mig med bebisen skrikandes och då får jag panik och så spillde jag vatten över en skarvsladd varpå min man sa klantskalle. Här följer en enormt oproportionerlig reaktion där jag skriker elaka saker och att han kan ta barnen o sticka härifrån och kastar kuddar (med altandörren öppen) och nu kan jag aldrig visa mig ute på gatan igen. Kan känna att jag bara vill försvinna och att de andra skulle ha det bättre om de inte bodde med mig. Det är svårt med alla hormoner och sömnbrist för även om jag vet att jag reagerar väldigt dåligt psykiskt på båda två så kan jag ju ändå inte ta tillbaka dom saker jag säger och gör, det har ju hänt oavsett förklaring
En gång är ingen gång brukar man väl säga :P Nä, någon gång ska det väl bli lättare för oss båda. Hoppas jag.
Usch, vad jobbigt :/ vi tjafsar också då och då här hemma. Tycker inte du ska skämmas över det, man tappar humöret ibland, speciellt okonstigt (nej, det är nog inget ord) när du precis fött barn och lider av sömnbrist. Grannarna förstår nog och hemma kommer det snart vara glömt. För någon dag sen behövde mannen åka iväg efter middagen, så var ensam med sonen 2 år och bebisen. Hon skrek, han gnällde och jag blev såklart akut toanödig. Fick muta sonen med en glass och gå på toaletten med skrikande bebisen i famnen.. Tur att ingen var här för att se det spektaklet xD Undrar hur detta kommer gå sen när mannen börjar jobba och jag blir själv med två små, hjälp!
Haha ja jag lyckades lägga ner min bebbe när gan sov och gick på promenad, sen sov han vidare på altanen, jag gick runt och pysslade i trädgården. Tänkte att nu har jag äntligen fått en lätt bebis. Ha.. haha ... har aldrig hänt efter det. Dessutom är han extreeeemt lös i magen, bajsar typ gult vatten. Har börjar ge ersättning som tillägg nu för han äter konstant men blir aldrig nöjd, kanske för att allt rinner rakt igenom
Igårkväll fick jag årets psykbryt. Min man skulle ta lillen så ja kunde kissa och så ska han typ alltid gå efter mig med bebisen skrikandes och då får jag panik och så spillde jag vatten över en skarvsladd varpå min man sa klantskalle. Här följer en enormt oproportionerlig reaktion där jag skriker elaka saker och att han kan ta barnen o sticka härifrån och kastar kuddar (med altandörren öppen) och nu kan jag aldrig visa mig ute på gatan igen. Kan känna att jag bara vill försvinna och att de andra skulle ha det bättre om de inte bodde med mig. Det är svårt med alla hormoner och sömnbrist för även om jag vet att jag reagerar väldigt dåligt psykiskt på båda två så kan jag ju ändå inte ta tillbaka dom saker jag säger och gör, det har ju hänt oavsett förklaring
Grattis! Låter som en tuff förlossning, har du fått prata igenom förlossningen i efterhand med personalen?
Ni som haft problem med värk och foglossning under graviditeten.. Hur var ni i kroppen efter förlossningen?
Även ni som inte haft såna problem? Hur har ni varit?
Nu är det ju bara 3 dagar sen förlossningen så jag fattar att jag får ge det mer tid. Tar tid att bli sig själv igen. Men min kropp känns så konstigt. Känns som om den kan råka gå sönder av minsta lilla typ. Typ om jag halkar, vrider mig för fort etc. Ömmar och värker i rygg, höfter och strålar ner i rumpan och benen. Var ute på en liten (och långsam) promenad. Det gjorde ont jag är andfådd av att göra absolut ingenting. Men värst är känslan av att jag ska råka gå sönder/bryta något.