För oss med ma/MF i bagaget från Bf MAJ 2018 med syskon,stannar på FL

Tänk så olika våra kroppar funkar, vissa kämpar som galningar för att hålla vikten medans andra gör allt för att lägga på sig, hi hi . Skönt att du fått behålla dina kilon, vet av vänner med liknande besvär att undervikt är så svårt att få bukt med.

Jag tränade på lunchen idag, kändes så skönt att komma igång med rutiner igen. Och dag 2 utan blödningar. Känns helt sjukt att förra onsdagen födde jag ett barn & idag känns kroppen som vanligt.

Fick hem papper från begravningsbyrå idag, det var sjukt jobbigt och känns helt galet att signera vårt barns begravningsattest. Men nu vet vi att han får vila i närheten av oss...

Vad är melatonin? På recept eller?

Varning för känsligt innehåll!!

Måste bara få råd från nån som varit i samma sits. Har blött sen förra fredagen, ungefär som en vanlig mens vilket är ganska rikligt för mig. I fredags började blödningen tillta och jag har fått gå på toaletten minst en gång i timmen för att byta binda. När jag sitter på toaletten så rinner det bokstavligt talat blod ur mig och det tar liksom inte slut. Kommer också väldigt mycket klumpar och levrat blod vilket såklart är bra för då kommer förhoppningsvis allt ut. Det som gör mig orolig är mängden blod. Hur mycket kan man blöda innan det blir farligt? Ska till gyn imorrn bitti men börjar fundera på om jag behöver åka in ikväll. Är ensam hemma med dottern på 2,5 år vilket gör det hela ännu mer oroligt.

Är inne på gynakuten nu. Blev väldigt dramatiskt med ambulans då jag tuppade av. Men kvicknade snabbt till och både blodtryck och hb är okej så nu väntar jag bara på att få göra vul för att se vart blödningen kommer ifrån och om det är normalt. Dotterns libero fick rycka in som nödlösning då förlossningsbindorna inte räckte. Tack för era svar!

Tack för all stöttning! <3

Kramar till dig <3 att gå igenom detta är fasen inte lätt och känslorna spelar ett spratt med en hela tiden. Ena stunden känns det okej och nästa är allt mörkt. Håller tummarna för att det snart blir ett plus för er!

Jag har för första gången sen den här karusellen drog igång pratat med en sköterska som förstod att jag ville få det här avklarat så fort det bara går. Hon tyckte det lät hemskt att dom bett mig vänta i 2 veckor till på att få en skrapning i Uppsala och gav mig en tid på Gävle sjukhus imorgon kl 10. Jag började gråta av lättnad när hon sa det och bara att få prata med nån inom vården som tar en på allvar kändes fantastiskt. Så imorrn är förhoppningsvis det värsta över för mig och sen kan jag fokusera på sorgen och inte obehaget och oron kring allt det fysiska.

Läkaren kom precis in och sa att det inkommit flera akutfall och att det inte är säkert att det blir gjort idag heller :( har nu fått en tredje dos cytotec i hopp om att det händer nåt om jag inte skulle få opereras idag heller. Hur kan det ha blivit såhär med vården? Att man måste vara dödssjuk för att få hjälp? Känner mig så otroligt uppgiven :(