Punktens skrev 2018-03-10 10:39:43 följande:
Hej!
Igår gjorde jag mitt livs första ÄP efter ca 10 dagars stimulering med gonal-f 125 IE och Orgalutran. Fick ta ovitrelle i onsdags kl 21:30 och igår (fredag) kl 08:30 var det dax för ÄP.
När vi kom dit fick vi först komma in på ett rum (som vi fick dela med ett annat par med ett skynke imellan oss. De störde inte alls faktiskt). Där fick jag byta om till en sån klassisk ?sjukhus-skjorta?, ett par knästrumpor och en tossa på huvudet. Där fick jag ligga på en säng och vänta på ytterligare instruktioner medan min kille fick gå o lämna sina soldater på en toalett intill. När han var klar kom en sköterska in och gav mig 2 citodon + satte in en infart i min arm. (Jag har varit en del ute i drogsvängen i min yngre dagar så jag har väldigt hög tolerans på smärtstillande preparat). Detta är såklart inget jag är stolt över och därför inte vågade berätta så jag visste att 2 citodon inte skulle ha någon effekt på mig.
Hur som helst, jag fick gå o kissa strax innan det var dax för oss att byta till ett annat rum där självaste ÄP skulle ske. Där inne fanns en man som skulle göra självaste plocket, en kvinna som skulle sköta smärtlindringen samt en sköterskestudent. På sidan fanns en glasruta och där inne satt en kvinna som skulle ta emot och titta på äggen.
Min kille fick en konstig rock och en stol för att få sätta sig vid min huvudände. Ungefär samma minut som läkaren placerade sina instrument inuti mig så fick jag lugnande och morfin in i min infart i armen. Som jag befarade var detta inget jag kände speciellt mycket utav. Läkaren satte lokalbedövning där nere vilket gjorde ganska ont, men helt klart överkomligt. Sedan var det i gång.
Jag hade läst här om olika skräckhistorier om smärta osv. Och ja hörni, de gör ont. Men inte mer än så. Men vad förväntar vi oss? En nål som ska borra o böka o punktera inuti i oss är inte skönt. Men jag vill säga till er alla som har detta framför er. De är verkligen överkomligt!! De rann ett par tårar nedför min kind som jag inte tror var av smärta utan mer att jag blev tagen av stunden och reagerade i tårar. Som sagt, de gör ganska ont men de är verkligen uthärdligt och tillfälligt. De är mer obehagligt än smärtsamt.
Vi fick ut 13 ägg. Detta gjordes ju på en fredag. Så nu ligger jag och tänker på hur de går för dom små. Kliniken sa att dom ringer under helgen men bara om de blir ett dåligt resultat, Dvs inget befruktat. Klockan är 10:30 på lördag morgon och vi hoppas såklart att ingen ska ringa. Isåfall har vi fått tid för ET på måndag em.
Vi har manlig faktor. Min stimulering med sprutorna och min äggreserv har sett och ser helt fantastiskt bra ut. Jag Är 25 år o min kille är 36. Vi gör vår ivf i Umeå med ICSI.
Jag hade värk efter ÄP men inte alls mycket, jag tog 1 alvedon på hela eftermiddagen igår och idag (lördag) har jag inte ont. De känns att de hänt något där inne, men inte mer än så.
Självklart är vi alla olika, vi upplever smärtan olika och vi ser olika ut i vår kropp. Men vi är så många som gjort detta och så många som gör det om och om igen, så var inte rädda för ÄP, alla var helt fantastiska som jobbade där enligt mig och jag tror inte klinikerna hade låtit oss varit vakna under ingreppet om de hade varit hemskt smärtsamt. Vi är alla starkare än vad vi tror!
Jag håller tummarna för mig och alla er andra som kämpar och längtar där ute! Återkommer med resultat.
Tack för din berättelse! Alltid intressant att läsa om hur andra upplever detta! Hoppas att du inte får något samtal under helgen och att ni får göra en återföring på måndag!
