• Saanny

    Augustibarn 2018

    Hej!

    Hoppar in här om det är okej! Är beräknad till den 8 augusti. Är orolig att det inte ska gå bra då jag under många år trodde att jag inte kunde bli gravid pga ingen menstration eller ägglossning, men med hjälp av akupunktur, kämpande med att Gå upp i vikt och naturläkemedel så kom den igång och nu, med remiss hos RMC i Malmö klarade vi på egen hand att skapa ett litet liv ! Tydligen väldigt vanligt! Vi hade försökt sen i september förra året men detta va bara 4e gången vi träffade rätt på dagarna. Så lycklig men orolig som sagt.

    På spermaprover visade min sambo också avvikande resultat så va verkligen inte förberedda på att det skulle gå!

    Är lärare i förskolan.

  • Saanny
    Isavanna1 skrev 2018-01-01 10:22:14 följande:

    Men grattis! Vad roligt för er!


    Tack!!
  • Saanny

    Jag har inte orkat läsa igenom alla sidor i tråden så detta kanske redan tagits upp... Men något jag tycker är väldigt jobbigt är detta med träning.

    Innan jag började få symtom tränade jag 4-6 ggr i veckan utan problem. Sen kom illamåendet... kräker inte varje dag men känner av det konstant. Illamåendet suger så mycket energi ur mig att jag blir helt slut.. och den konstanta tröttheten. Förra veckan blev det 3 lite längre promenader.. thats it. Föregående veckor något yogapass och något pumppass.. det blir moment 22. Är för trött för att träna men blir tröttare av att inte träna..

    Ni som har barn sen innan, har ni tränat genom hela graviditeten? Min målsättning är att återgå till träningen när illamåendet släpper. Gjorde ni det?

  • Saanny
    Isavanna1 skrev 2018-01-01 12:17:57 följande:

    Jag har tyvärr varit ganska oaktiv med dem andra barnen. Som det är nu kämpar jag på men träningen. Jag håller 1-2 tabata pass i veckan så det "måste" liksom göras...


    Det är bra ju :)! Mitt mål är promenader alla dagar som inte är katastrof. Sen bokar jag pass om jag mot all förmodan skulle orka gå på dem.
  • Saanny
    marran87 skrev 2018-01-01 14:43:23 följande:

    Jag är lite i samma.. dock mår jag inte så illa men jag är så fruktansvärt trött! Nu lediga dagar har jag sovit middag två gånger om dagen och är helt förlamad däremellan. Förmår mig knappt att tömma diskmaskinen eller duscha. Kroppen fungerar inte. På inskrivningen med BM berättade jag om det och hon sa att det är ganska vanligt att man har ett litet uppehåll såhär i början, men att det verkligen är toppen om man hittar tillbaka när det värsta lagt sig. Jag tänker inte ställa samma krav på träningen som innan jag blev gravid men 2-3 träningspass och 2-3 promenader i veckan är mitt mål! 


    Det där med att knappt orka duscha känner jag igen! Jäkla projekt... haha. Jag hoppas också snart vara på banan! Äter ju som en häst, dels pga graviditet och illamående men också pga snabb omsättning då min kropp är van att förbruka energi! När är du beräknad? Jag kräkte som mest vecka 6, illamåendet sitter i, men inte det akuta att det svartnar för ögonen. Däremot har ju tröttheten infunnit sig nu sen vecka 8... bara längtar till den här första perioden är över.
  • Saanny
    Morpetös skrev 2018-01-01 01:09:49 följande:

    Vi har varit öppna från start eftersom vår graviditet är ett resultat av ivf. Familj och närmaste kollegorna/cheferna(rektorerna) vet, eftersom jag mått ganska kasst under stimuleringsperioderna och när vi misslyckats tidigare. Jobbar som ensam specialpedagog mot 630 elever/130 lärare samt särskola, så stressen i vardagen är riktigt hög emellanåt.

    En av skolsköterskorna på jobbet är barnmorska så det har varit/är skönt att kunna prata med henne om min oro.


    Jag hade också haft svårt att vänta till vecka 12 med att berätta för vänner. Alla visste att vi hade remiss till ivf. Sen nu när det verkar ha gått på egen hand så får vi ju ofta frågan fortfarande om vi hört något från kliniken. Sen har jag hela tiden tänkt att hade jag berättat om jag inte klarat behålla det, så kan jag ju lika gärna berätta när jag är gravid med. Jag började berätta för vissa vecka 7.
  • Saanny
    Isavanna1 skrev 2018-01-01 15:40:41 följande:

    Alltså jag är nog den där tröga människan. Jag vill verkligen inte ändra något i mitt liv bara för jag är gravid. Inte så här tidigt, när magen väl kommer är det ju annorlunda. Jag kämpar in i det sista för att göra allt som vanligt. 


    Jag va också sån tills jag började må illa. Hade inga symtom förrän vecka 6 så trodde verkligen att jag skulle kunna kötta på med träning osv. Jobbar 100% och tränar 6 dagar i veckan. Men över en natt kom allt. Spydde varje morgon i en veckas tid, gick till jobbet som vanligt, men var ju deckad när jag kom hem. Illamåendet lamslår en. Avbokade spinning idag men hoppas på att jag kan ta det bokade passet imorgon. Är en vecka sedan förra passet. Saknar det! Men promenader har jag gått några stycken i veckan iaf!

    Vilken vecka är du i?
  • Saanny
    Kattblomma84 skrev 2018-01-01 18:13:22 följande:

    Hej alla augustimammor. Jag är i v 6 och följer gärna denna tråd. Det är härligt och spännande att få en knodd till....men. Jag har hitentills varit väldigt avslappnad och glad över min graviditet. Men de få jag berättat för säget till mig att jag inte bör ta ut något i förskott eftersom risken för missfall är överhängande innan månad tre. Jag är fullt medveten om att det är sant och att det är sagt med omtanke så jag inte ska bli besviken. Men det är ändå tråkigt att behöva tänka i de banorna. Känns synd att inte glädjas i stunden. Vad anser ni? Är det bäst att planera och njuta redan i vecka 6? Nyfilen om någon har en tanke om detta. Kram


    Grattis! Jag känner exakt samma! Men har ändå berättat för en del. Tänker att hade jag varit öppen med en olycka, och det inte skulle gå vägen hade jag lika gärna kunnat berätta den positiva nyeheten. Men jag har också svårt att slappna av. Räknar ner dagarna nu. Snart bara 2-3 veckor kvar till största faran är över. Hoppas tiden går snabbt!

    Men som sagt tills du inte vet annat, du väntar ju barn inte missfall!
  • Saanny
    Isavanna1 skrev 2018-01-01 17:46:35 följande:

    v 7 tror jag, men får veta nästa v på vul


    Jag va på vul vecka 6+6. Flyttades fram va två dagar längre gången än vad min app natural cykels visade. Vi kunde se hjärta också, vilket var en lättnad! Man kan inte alltid se det tidigt, så bli inte orolig. Läkaren sa att kunde man se hjärta slå tidigt så brukade det gå bra. Det är ju ingen garanti men kändes ändå väldigt mycket tryggare än innan läkarbesöket.
  • Saanny
    Morpetös skrev 2018-01-01 22:36:09 följande:

    Jag försöker tänka positivt, men oron finns ju hela tiden. Så fort jag tänker på ?Pricken? (arbetsnamn då det var en liten vit prick vi såg efter insättningen) så tänker jag samtidigt att inte vara så glad för man vet aldrig. Vi gjorde VUL i 6+4 och fick inte se något hjärta. Nytt VUL på torsdag, kommer då vara i v 9 (8+5). Känner mig gravid (ömma bröst, TRÖTT, illamående och konstant kissnödig ...).

    Vill hemskt gärna vara med i den hemliga gruppen på FB också.


    Vad spännande! Håller tummar och tår! Förstår hur mycket ni kämpat och kan bara tänka mig hur tuff en ivf process är!

    Jag va sugen på den hemliga gruppen på fb, men den är inte så hemlig, om det var den jag såg.. kanske finns fler. För jag skulle klicka upp info om den, då kunde jag se vilka som var med i den. Visst det krävs ju att man klickar på gruppen, men jag tänker vänta med att gå med till vi är helt öppna med graviditeten.
Svar på tråden Augustibarn 2018