Visst är det så, vi döljer inte ofta saker för dem utan låter dem se både fram och baksidan. Men det är lite så att när barnen får veta sen får ALLA veta och jag är inte riktigt redo för det om du förstår hur jag menar?
Ni med för små kläder och jobbkläder.. håll ut lite! Jag har för mig att svullnaden brukar lägga sig en aning när kroppen vant sig vid hormonerna och sen dröjer det lite igen innan bebismagen kommer
Jag har inte kunnat ha mina jeans på några dagar nu, får köpa mammajeans istället ^^
Ah jag läste det, känns helt galet att man ser ut att vara flera veckor fram i tiden än vad man är.
Men svullnaden minskar sen eller hur fungerar det, vet du? :)
Hej!
Hoppar in här också. Ett bra tag sedan jag var här.
Gravid efter ivf (4 ivf med ET, och 2 FET). Nu hoppas vi att ?Pricken? visar ett fint hjärta den 4/1 och att allt ska bli bra. Är konstant orolig och kommer nog inte bli lugn förrän bebisen ligger i min famn. Bf 180810.
Har en son på 14 år sedan tidigare och två missfall i bagaget (2006 tvillingar, 2011 troligtvis tvillingar var svårt att avgöra).
Jag har inte orkat läsa igenom alla sidor i tråden så detta kanske redan tagits upp... Men något jag tycker är väldigt jobbigt är detta med träning.
Innan jag började få symtom tränade jag 4-6 ggr i veckan utan problem. Sen kom illamåendet... kräker inte varje dag men känner av det konstant. Illamåendet suger så mycket energi ur mig att jag blir helt slut.. och den konstanta tröttheten. Förra veckan blev det 3 lite längre promenader.. thats it. Föregående veckor något yogapass och något pumppass.. det blir moment 22. Är för trött för att träna men blir tröttare av att inte träna..
Ni som har barn sen innan, har ni tränat genom hela graviditeten? Min målsättning är att återgå till träningen när illamåendet släpper. Gjorde ni det?
Hej alla augustimammor. Jag är i v 6 och följer gärna denna tråd. Det är härligt och spännande att få en knodd till....men. Jag har hitentills varit väldigt avslappnad och glad över min graviditet. Men de få jag berättat för säget till mig att jag inte bör ta ut något i förskott eftersom risken för missfall är överhängande innan månad tre. Jag är fullt medveten om att det är sant och att det är sagt med omtanke så jag inte ska bli besviken. Men det är ändå tråkigt att behöva tänka i de banorna. Känns synd att inte glädjas i stunden. Vad anser ni? Är det bäst att planera och njuta redan i vecka 6? Nyfilen om någon har en tanke om detta. Kram
[quote=78325952][quote-nick]marran87 skrev 2018-01-02 07:26:57 följande:[/quote-nick]Godmorgon! Grattis och välkommen hit!
Men fy vilka tråkiga människor! Sådär säger man inte till någon som precis blivit gravid! Vi njuter hemma, vi pratar mycket och klart vi små planerar lite smått. Vi har delat med oss och vi kommer även berätta för dottern på 10 år i veckan. Är idag i v 6+2. [/quote
Jo jag kände lite så jag med. Lite onödigt att skapa oro där det inte finns. Vad kul, vi har också en dotter här hemma som blir 10 i sommar. Grattis till graviditeten. Då skiljer det bara 2 dagar mellan oss. Jag är på 6+4. Tack för peppande svar, det värmde. Tack
Hej alla! Grattis till era graviditeter! :)
Jag har tre barn sen tidigare. Haft 8tidiga missfall i ca v 5/6. Nu är jag gravid igen i v 7 tror jag. Kanske stannar det kvar denna gång då det gått längre tid.
Imorgon ska jag på tidigt vul och är såklart jättenervös. Kännt lite mensvärk idag snarare än växtnäring tycker jag. Samt att yrsel och illamående är bara ca 5% av vad det var igår.. Så blir orolig! :(
Någon annan som varit med om att illamåendet kommit o gått?
Kram från mig/oss ;)