Aha okej häftigt ju! Åh jag vet hur det känns med arbetskläderna (är isf så varannan vecka) jobbar skift ena veckan 6 pass (inklusive helgen) andra 4 pass. Men har tänkt byta yrke :)
Åh det är segt och jobba med män kan jag förstå. Jag jobbar bara med äldre kvinnor som är väldigt griniga och ser ner lite på oss yngre. Så det är jobbigt! :/
Därför vill jag inte att de ska se att jag är gravid!
Jag ska också vänta tills efter flytt med det mesta... Vi flyttar troligtvis i maj/juni.
Däremot måste jag köpa mängder med kläder när vi tagit reda på om det är en pojke eller flicka. Vi har gett bort allt sedan innan då vi egentligen inte skulle ha fler barn. Vi har 3 pojkar så hoppas på en flicka denna gång.
Katastrof detta ????
Jag ska laga tre rätters meny och duka fint osv men jag blev yr och illamående, svimmade nästan av i badrummet och fick ringa in min man från stallet som fick hjälpa mig till soffan... här ligger jag nu med hundarna och molvärk sen två timmar tillbaka ca...
Åh din stackare!!! :(
Du får ta det lugnt, vila mycket nu. <3
Jag har yrsel och så det senaste och sovit massor. Är hela tiden trött pluss slipper illamåendet då, som gör sig påmind så fort jag vaknar. Vid minsta stress eller överansträngning så får jag molvärk :0
De som kommer, vet de om att du är gravid?
Vi ska till min svärmor ikväll. Jag har berättat för henne och min svägerska. Så slipper jag den oron <3
Gör så, låter bra att han passar upp dig så slipper du stressa.
Aha okej, förstår din oro då att du inte vill att de ska veta än<3
Här kommer en dum fråga!
Om man får missfall tidigt i grav, vi säger vecka 5-6 ungefär. Börjar det alltid att blöda då? Eller kan man få missfall i vecka 5 utan att märka?
Man har ju hört historier om att under UL i vecka 10 så upptäcktes det att hjärtat slutat slå i vecka 8. Alltså ett MA.
Jag är i vecka 5+1, och har inte haft någon blödning. Kan jag vara lugn, eller kan jag lika gärna fått ett missfall utan att jag vet om det?
Känner liksom inte av illamående, känslig mot lukter och är har inte ömma bröst.
Hej!
Hoppar in här om det är okej! Är beräknad till den 8 augusti. Är orolig att det inte ska gå bra då jag under många år trodde att jag inte kunde bli gravid pga ingen menstration eller ägglossning, men med hjälp av akupunktur, kämpande med att Gå upp i vikt och naturläkemedel så kom den igång och nu, med remiss hos RMC i Malmö klarade vi på egen hand att skapa ett litet liv ! Tydligen väldigt vanligt! Vi hade försökt sen i september förra året men detta va bara 4e gången vi träffade rätt på dagarna. Så lycklig men orolig som sagt.
På spermaprover visade min sambo också avvikande resultat så va verkligen inte förberedda på att det skulle gå!
Är lärare i förskolan.
Oj, vad mycket, och jobbiga symtom många verkar ha. Jag har lite ömma bröst och lite molvärk till och från, men mina graviditeter har alltid varit lindriga när jag tänker efter. Jag vill berätta för familj och vänner nu med en gång, men samtidigt vill jag inte att barnen ska få veta än eftersom dom skvallrar för hela byn då ;) Svärmor har varit här ikväll men verkade inte misstänksam när jag tackade nej till vin iallafall.
Passar på att önska alla ett gott nytt år, tänk vad händelserikt det kommer bli :D
Jag har inte orkat läsa igenom alla sidor i tråden så detta kanske redan tagits upp... Men något jag tycker är väldigt jobbigt är detta med träning.
Innan jag började få symtom tränade jag 4-6 ggr i veckan utan problem. Sen kom illamåendet... kräker inte varje dag men känner av det konstant. Illamåendet suger så mycket energi ur mig att jag blir helt slut.. och den konstanta tröttheten. Förra veckan blev det 3 lite längre promenader.. thats it. Föregående veckor något yogapass och något pumppass.. det blir moment 22. Är för trött för att träna men blir tröttare av att inte träna..
Ni som har barn sen innan, har ni tränat genom hela graviditeten? Min målsättning är att återgå till träningen när illamåendet släpper. Gjorde ni det?