Hej! Josefin heter jag och har en dotter på 2,5 år. I juni i år började vi försöka få ett syskon och i oktober blev jag gravid. Tyvärr konstaterades ett MA den 3/12 och den 15/12 blev jag skrapad. Nu väntar jag på att äl ska komma igång igen!
Hej på er! Har två barn 3 och 5 år och vill ha ett tredje...försökt flera månader nu utan resultat :( har precis fått min mens idag så bara å försöka nästa månad igen....har provat med ägglossningstest så vet att vi försökt på rätt tillfälle...någon mer som använt såna?
Fy vad tråkigt att det slutade så :( hur mår du nu? Jag ska prova ägglossningstest den här månaden också men känner att Det kanske också blir lite av en stress när man använder dom...har ju inte blivit gravid än trots att man prickar om rätt tillfälle..
Jag har funderat en del kring det här med att öka sina chanser att bli gravid. Förutom det uppenbara med att pricka äl och ha en hälsosam livsstil. Vad är era bästa tips för att öka fertiliteten? Antingen som ni har egen erfarenhet av eller som ni läst/hört av andra?
Förstår dig så....för oss kommer Det bli över 4 år mellan andra och eventuella tredje barnet...känns ju långt såklart:( exakt de där med "låsning" händer för min man med...vad gör man åt de??
Läskigt sammanträffande!
Jag har en son på 2 år och snart 4 månader.
Blev gravid i oktober, (plussade 4 nov).
4/12 konstaterades MA och 13/12 kom det ut av sig själv. Hade dött i v.8!
Hur går det för dig? Har äl kommit igång?
Sen i somras. Juni/juli ungefär! Så det tog sin lilla tid.. :/
Jag har faktiskt inte äl testat nåt, men haft molvärk sen i torsdags och idag fick jag en äl-flytning. Dock var det ofertila flytningar direkt efter så kroppen kanske bara jävlas med mig!
Dock tänker jag en hel del på MF... ville så gärna ha en liten och det känns riktigt tufft att det inte blev så :(
Blödde ons-sön. Annars inge mer!
Dudå? Hur gick skrapningen?
Vad tror ni, är detta äl-test positivt??
Åh då stämmer känslan jag har i kroppen idag.
Om vi får till det ikväll, imorgon och tisdag borde räcka/täcka det bra va? :)
"Det vanligaste är att nidblödningen uppstår cirka 7-14 dagar efter ägglossning. Du kan samtidigt känns en mensliknande smärta. Det är inte heller något konstigt, det är din livmoder som växer."
barntotal.se/gravid-3/graviditetsbesvr/noedbloedning-bloedning-under-tidig-graviditet
Det kan absolut vara en nidblödning om man ska tro denna och andra sidor med information om detta. Jag har dock aldrig haft detta själv heller.
Hejsan allihopa!
Längesen jag var inne och läste här. Gick inte vägen sist (första äl efter missfall). Men nu har jag äl inom en vecka här så börjar med äl-test idag samt att jag tempar! Satsar på att sexa när jag får stegring. Vill inte att sexet ska bli ett ?måste? varannan dag utan att det blir riktig njutning när den väl sker ;) haha!
Har BIM 18/2.
Hur går det för er andra? När har ni bim i februari?
Det förstår jag att det var och måste vara extrajobbigt att ha fått ett MA där man går och tror att allt är bra i dagar/veckor mot att mf startar på en gång, åtminstone måste känna sig mer lurad av kroppen som inte förstod att det skulle stötta bort det istället.
Vi försöker skaffa andra barnet och vi började försöka seriöst denna månad även om vi slarvat ett par månader innan dess. Jag har dock fått ett missfall i vecka 8+1, innan jag fick första barnet, och då fick vi inte ens komma in på kontroll utan ombads att vänta hemma för att det ändå inte gick att se något. Jag tycker dock att vi borde fått komma in på kontroll för att kolla istället för att inte veta om det var en blödning i graviditeten eller ett missfall liksom, så vet inte hur länge det varit dött innan det startade.
Hade du lätt för att bli gravid förra gången? Det måste ju vara värre med ett MA (än ett MF) och gå och tror att allt är bra och ha symptom och så vidare i flera veckor till fast fostret var dött. Just den psykiska biten att försöka förstå varför kroppen inte stötte bort fostret när det var dött istället för att göra det flera veckor senare (eller inte alls utan hjälp).
Hoppas att du får plus snart igen Gick det fort förra gången?Så du brukar ha så mycket spottings innan mens normalt? Fast så länge mensen inte kommit igång helt så lever ju hoppet, finns ju många som inte haft ett enda symptom de gånger de plussat men massor gånger de inte plussat liksom
Har inte hängt med helt i tråden men hoppar in lite igen. Idag kom mensen för mig och hoppet om ett syskon 2018 minskar :( min dotter fyller tre i juli och om jag inte hade fått missfall i december hade hon blivit storasyster några dagar innan sin födelsedag...
Är det någon av er som testar m rosenrot mm?
Har haft starka äl-tester typ hela veckan. Men inte helt positiva. Men tycker mig ha känt av äl starkt denna helgen. Med smärta, äl-flytningar och en blodstrimma igår. Efter det var allt över. Idag inga äl-flytningar och ingen smärta. Och eftersom mannen inte kommer hem förrän 22 ikväll så ville jag testa med tester idag även om jag trodde det var kört. Och se vad jag fick!!! Ska jag lita på det jag känt i kroppen, att det var äl och att testerna har fel. Eller ska jag lita på testerna att nu inom 48 h har jag äl? Kanske är det jag känt så starkt bara kroppens "förberedelse" inför kommande äl? Undrar dock över den där blodstrimman i äl-flytningen igår då? :S
Vad tror ni?
Stort grattis till alla er som plussat! Igår dog drömmen om ett syskon 2018 för oss, mensen kom och fjärde försöket efter missfallet misslyckades det också. Nu håller vi tummarna för en januari-bebis istället!
Då är jag tillbaka igen.. tyvärr eller vad man nu ska säga...
Förra torsdagen fick jag en tid på gyn då jag började blöda på onsdagkväll på jobbet.. väl på gyn gjordes ett vul.. inget foster syntes :( enligt läkaren så hade graviditeten avstannat i vecka 9, fostret tillbakabildats men kroppen hade inte fattat det och fortsatt lura mig att jag var gravid...
Så på fredagen blev jag inlägg för att få hjälp att få bort allting :( Detta var bland det jobbigaste jag gjort :(
Förlorade massa blod så jag fick blodtransfusion, var fastande ifall det skulle bli operation, detta resulterade i att mitt blodtryck sjönk.
Jag kämpade och kämpade för att få ut allt, men krafterna var slut, och vid 21 på fredagkväll blev jag undersökt av läkare som konstaterade att det var fortfarande rester kvar. Jag bröt ihop för 100000000 gången och sa att jag inte orkade mer.. så läkaren anmälde mig till operation..
La mig för att försöka sova innan, vid ca 00:15 behövde jag upp på toa, tog med mig droppställningen och gick till toa. När jag sedan var klar bar inte benen.. allt bara snurrade och jag kände att jag var påväg bort... tryckte på larmet men ingen kom... tryckte igen och tillslut kom ssk och usk... då svartnade det framför ögonen på mig.. dom fick bära mig till sängen och väl där togs ett blodtryck som visade 70/40... min hörsel försvann och sen kommer jag inte ihåg mer än när jag åkte ner på operation..
05:00 var jag tillbaka på avdelningen och enligt läcker hade allt gått bra.
Dock ville inte mitt tryck hämta sig så det var knappt att jag fick åka hem på lördagen, men jag tjatade..
Så nu är jag hemma och sjukskriven även nästa vecka... detta tog fruktansvärt hårt på mig.. bryter än idag ihop flera gånger om dagen.. :(
Känns inte som det är menat att vi ska få ett syskon till vår dotter.. först missfall i december och nu detta :(
Oj vilken roman det blev, förlåt.
Hur går det för er andra? <3
Hade mens för två veckor sen, positivt ältest i lördags. Igår började jag blöda. Idag tilltog blödningarna så pass att jag inte kunde lämna toaletten. Fick en tid på gyn för vul som inte visade på nåt allvarligt. Hormonrubbningar trodde läkaren men gjorde ett gravtest för säkerhets skull. Testet var positivt. Alltså blev jag gravid i slutet på mars och det jag trodde var mens var nån typ av blödning 2 veckor efter befruktningen. För tidigt för att se nåt foster på vul så nu ska hcg tas med 5 dagars mellanrum för att se om det stiger och det finns hopp om en levande graviditet. För mig är det helt otänkbart med tanke på den mängden jag blöder. Känner mig bara så förvirrad och uppgiven. 4 månader har gått sen mitt förra missfall.