Hej,
Försök 9 eller 10 just åt skogen. Nästa blir försök 10 tror jag. Här kan vi bolla tankar o frustration.. jag ska försöka samla mig till att ringa nånstans för utredning om några veckor men känns svårt att ta steget! Nästa äl är 2/5 och bim 15/2. Välkomna!
Inte i nuläget :( För tjock slemhinna kan leda till cancer plus att den inte blivit tunnare dom månaderna jag hormonbehandlats (vilket den borde bli). Ägget kan ju inte fästa i en för tjock slemhinna och så finns det ju somsagt andra risker :/
Jaha. Så jävla naiv jag känner mig nu när vi befinner oss i detta läge. Klart vi visste att det kan ta tid, men någonstans tänkte vi ändå (försvarsmekanism kanske) att vi inte skulle hamna här.
I slutet av maj är det ett år sedan vi började försöka, så jag tänkte ge det denna cykel också (bim runt den 8-9 juni någon gång) innan jag tar kontakt med vården. Tack och lov är sambon med på tåget vad gäller undersökning/utredning!
Bim idag men ingen mens. Använde progesterall dock så kanske beror på det? Tog sista gången i fredags kväll eller lördags morse. Hoppas mensen kommer snart eftersom testen är negativa iaf.
Försöker fundera ut hur man orkar jag med :( hur gör man för att kunna acceptera och hantera barnlöshet? Hur hanterar man att inte kunna få barn på egen hand?
Jag var på mitt sista besök på utredningskliniken igår, eller vad jag trodde skulle bli mitt sista. Men nej.. Ännu mer fel och frågetecken hittades. En alldeles för tjock slemhinna vid varje cykel, trots letrozole som drar ner östrogenproduktionen. Så nu är vi istället avrådda att påbörja ivf.. Dock var vi osäkra på ivf redan innan ändå.
Så nu måste jag börja bearbeta att det kanske inte blir några barn.. Vad fyller man livet med istället? :(
Har mensen kommit ännu?
Menar du att hälften av alla ofrivilligt barnlösa inte får barn tillslut? Känns ju inte bra! För tjock slemhinna har ja inte hört om alls. Tänk att det kan vara så många saker som inte stämmer. Fy vad trisst för er :(. Själv känner ja mig inte ens positiv till ivf om d nu blir så. Men måste försöka hålla modet uppe även om det känns djävulskt svårt..
Läste det någonstans ja :/
Ivf är ju en svår process att behöva gå igenom så det är inte alls ovanligt att man börjar ifrågasätta eller känna sig omotiverad. Man mår lixom redan dåligt som det är och att kasta sig in i ivf världen är ju inget man bara gör :(
Barnlöshet är nog den värsta sorgen jag någonsin känt, "när vi får barn" blev "om vi någonsin får barn" :( Sån jä*la frustration.
Ja den kom på natten till bim+1! Så inget konstigt där... din då? Har för mig vi låg lika!
Idag är det exakt ett år sedan som jag pirrig tänkte gå och köpa ett digitalt test eftersom jag plussat svagt, men istället började blöda och fick utomkveds... det känns tungt. Minns den dagen så väl. Minns vädret, musiken jag hörde och hur det kändes. Minns också hur det kändes när jag började blöda...
Tack och detsamma! Det känns som en jäkla djungel att ge sig ut i, men det ska bli skönt att kunna ta steget faktiskt.
Är det någon av er här som gjort hysteroskopi? Eftersom läkaren inte kunde få en klar bild av min livmoder och äggledare på spolningen har jag nu blivit remitterad till att göra en hysteroskopi, alltså en kameraundersökning av livmodern.
Det verkar som att det är lite större ingrepp än spolning/vul, många jag läst om blir sövda men jag ska endast få lugnande och lokalbedövning. Börjar bli rätt stressad inför undersökningen, spolningen var verkligen hemsk så jag ser inte fram emot att sätta mig i den där vidriga stolen igen..